onsdag 31 mars 2010

Pensionärer betalar inte mer i skatt

Jag har tidigare kommit med argument om varför påståendet från pensionärsorganisationer och andra om att pensionärer utsätts för en orättvis "pensionärsskatt" är felaktigt, nämligen:

1) Pension är inte att betrakta som "uppskjuten lön", eller åtminstonde inte enbart det. För de med de lägsta pensionerna (garantipension) är det snarare ett bidrag. Och även för andra är det minst lika mycket kapitalinkomst och försäkringsinkomst eftersom pensionsnivån beror på pensionspengarnas kapitalavkastning och hur länge man lever.

2) Olika former av inkomst har alltid beskattats olika och då skatt på pension till skillnad från många andra skatter knappast påverkar vare sig tillväxt eller sysselsättning negativt så är det inte orimligt givet ett begränsat skattesänkningsutrymme att fokusera på sänkningar av andra mer tillväxt- och sysselsättningshämmande skatter.

Nu påpekar dessutom DN:s ledarsida att det nog inte ens är så att pension beskattas högre än arbetsinkomster eftersom löntagarna betalar en så kallad "allmän löneavgift" som pensionärer inte betalar. Tar man hänsyn till det försvinner skillnaden som pensionärsorganisationer och andra gnäller om.

lördag 27 mars 2010

Östros vilseleder-igen

Thomas Östros går till angrepp mot regeringens skattepolitik och anklagar regeringen för att vilja genomföra omfattande skattesänkningar.

Jag anser i likhet med många andra att det vore bra med fler skattesänkningar-iallafall om de är tillväxtfrämjande och sker i den grad utgifterna för utanförskapet minskar. Många av de skattesänkningar som sägs vilja göras är också klart tillväxtfrämjande, som sänkt bolagsskatt, sänkt statlig inkomstskatt och sänkta arbetsgivaravgifter.

Nu lär det dock knappast bli så stora skattesänkningar eftersom det Östros räknat samman är alla förslag från alla partier-trots att Östros mycket väl vet att det råder oenighet om många förslag och att många därför inte kommer genomföras. Skulle man på motsvarande sätt räkna samman alla utgiftsförslag från alla tre rödgröna partier skulle man få en mycket hög summa i utgiftsökningar.

Kort sagt-Östros är ohederlig, men det är knappast någon nyhet.

Intressant nog håller Östros också tyst om en skattesänkning som det länge flaggats för (och som av en slump(?) faktiskt presenterades idag formellt), trots att detta är en av få skattesänkningar som inte har en positiv effekt på tillväxten eller sysselsättningen (Det är dock naturligtvis möjligt att förespråka det på icke-ekonomiska grunder). Anledningen till tystnaden är förmodligen att Östros själv förespråkar det och inte vill erkänna att regeringen i någon fråga gör något han anser är rätt.

Fortsatt lånedriven konsumtionsboom-och fortsatt svaghet i andra sektorer

Utlåningstillväxten till hushållen steg igen i februari till 9,3%, samtidigt som penningmängdstillväxten steg från 7,5% till 9,0%. Detta indikerar att den tidigare trenden med en kreditdriven konsumtionsboom fortsätter.

Dock fortsätter samtidigt svagheten i andra delar av ekonomin, då utlåningen till företag föll med 5,9% jämfört med ett år tidigare (i januari var minskningen 5,0%), något som antyder att investeringarna fortsätter att falla.

Även handelsöverskottet fortsätter att falla och var i januari-februari sammanlagt bara 8,9 miljarder, att jämföra med 14,5 miljarder i januari-februari 2009 och 23,1 miljarder i januari-februari 2008.

Kort sagt så ökar konsumtionen (såväl den privata som offentliga) medan sparandet (både i form av investeringar och handelsöverskott) snabbt faller.

Statistiska källor: SCB1, SCB2

onsdag 24 mars 2010

Varför facken skapar arbetslöshet

Som bekant har nu fackförbundet Handels varslat om strejk till 1 april (tyvärr lär det inte visa sig vara ett aprilskämt). Deras krav är mycket höga-en ökning på hela 3,7% för butiksanställda. Till detta kommer den kostnadsdrivande effekten av andra krav, som rätt till heltid. Med tanke på hur hög arbetslösheten är och med tanke på hur lätt handeln idag har att rekrytera personal så är detta ett fullständigt orimligt krav. Det är nödvändigt att Svensk Handel står på sig och inte går med på något som ens är i närheten av detta.

Frågan är då varför Handels driver så orimliga krav. Dick Erixon menar att facken kanske medvetet försöker skada ekonomin för att sabotera för en regering man inte gillar.

Det ligger nog en del i det. Även om facken kanske inte önskar högre arbetslöshet så är det helt klart så att de struntar i om deras krav gör deras medlemmar (för att inte tala om icke-medlemmar) arbetslösa. De vet nämligen att eftersom så få vågar tala klarspråk i frågan kommer ingen att skylla högre arbetslöshet på dem, utan folk i allmänhet kommer att skylla det på en regering som facken ogillar. Samtidigt kommer folk att ge facken äran för att de som får behålla jobben inom dessa branscher får högre löner.

Kort sagt, regeringen får skulden för alla negativa konsekvenser av för höga lönekrav medan facken får äran för alla positiva konsekvenser. Med detta i åtanke är det knappast orimligt att anta att facken är beredda att kräva lönehöjningar på nivåer som de själva vet kommer att höja arbetslösheten.

måndag 22 mars 2010

Vänsterns dubbelmoral i Israel-Palestina frågan

Många motståndare till Israel brukar hävda att Israel "kollektivt bestraffar" Gaza för att en stor majoritet där röstade fram den våldsinriktade islamisk fundamentalistiska rörelsen Hamas till makten. Det har vidare hävdats att det är fel att försöka låta bli att ha med Hamas att göra, eftersom Hamas valdes på ett demokratiskt vis.

Nu handlar dock för det första inte blockaden i sig om att bestraffa Gazaborna för deras idiotiska röstande, utan snarare om att förhindra att Hamas och liknande grupperingar ska kunna smuggla in vapen.

Dessutom kan det noteras att helt plötsligt verkar vänsteranhängare se det som OK med kollektiv bestraffning. Helle Klein förespråkar idag att frihandeln mellan Israel och EU ska stoppas eftersom hon inte gillar den nuvarande israeliska högerregeringen och dess beslut.

Om denna uppmaning skulle följas skulle det dock drabba alla israeler inklusive medlemmar av den arabiska minoriteten och andra motståndare till Netanyahu (och det skulle för övrigt även drabba oss, eftersom frihandel gynnar vår ekonomi) och således utgöra ett fall av "kollektiv bestraffning". Dessutom innebär det att man motarbetar en demokratiskt vald regering, något som tydligen är OK om det gäller Likud men inte om det gäller Hamas.

fredag 19 mars 2010

Hur skapar jobbskatteavdraget jobb?

Katrine Kielos hävdar att påståendet att jobbskatteavdrag eller liknande kan skapa jobb bygger på "amerikanska forskiningsrapporter" och att det inte är tillämpbart på Sverige eftersom här kommer fackföreningarna att stoppa de sänkningar av arbetskraftskostnaderna som sysselsättningsökningen bygger på.

Detta är en intressant invändning, inte minst eftersom den innebär ett indirekt medgivande av att sänkta löner skapar fler jobb, något socialister annars frenetiskt försöker förneka, men den håller inte av 3 skäl:

1) För det första är det inte enbart genom lönejusteringar som det skapar kobb, utan även genom snabbare matchning då arbetssökande anstränger sig hårdare, något leder till att vakanser fylls snabbare.

2) För det andra är det inte så att alla anställda omfattas av kollektivavtal. På minst en fjärdedel av alla företag saknas det. Där utgör alltså inte facken något hinder för att öka sysselsättningen genom lägre löner.

3) Då kollektivavtal endast sätter ett minimum för löneökningar så kan jobbskatteavdraget ändå sänka arbetskraftskostnaderna även på företag med kollektivavtal genom att löneökningar utöver avtal (så kallad "löneglidning" begränsas.

Det är förvisso sant att facken ändå begränsar den sysselsättningsökning som jobbskatteavdraget annars skulle kunnat innebära. Men det handlar alltså bara om att begränsa något, inte om att förhindra.

För övrigt är Kielos påstående om att det innan finanskrisen inte var någon stark sysselsättningsökning direkt felaktig. Faktum var att sysselsättningsökningen mellan 2006 och 2008 var den snabbaste under hela den period som SCB:s statistik omfattar (från 1980), detta trots att 2008 års siffra berördes negativt av krisen.

torsdag 18 mars 2010

Arbetsmarknaden stabiliseras

Antalet sysselsatta var i stort sett oförändrad i februari jämfört med ett år tidigare, medan antalet arbetade timmar steg återigen. Visserligen sjönk dock sysselsättningsgraden något och arbetslösheten ökade, men det var helt beroende på en ökad befolkning. Med tanke på hur kraftig produktionsnedgången varit så fortsätter alltså svensk arbetsmarknad att vara jämförelsevis stark. I Danmark exempelvis föll sysselsättningen mätt både i antal sysselsatta och arbetade timmar med mer än 5%, trots att produktionsnedgången inte varit mindre.

Förklaringen till den relativt starka svenska arbetsmarknaden är naturligtvis regeringens jobbpolitik med sänkt skatt på arbete och åtstramade bidragssystem.

måndag 15 mars 2010

Är offentliga anställningar verkligen självfinansierade

Under en debatt i "Agenda" med Jan Björklund om det så kallade RUT-avdraget, så besvarade Wanja Lundby-Wedin Björklunds argument om att RUT-avdraget skulle vara självfinansierat med att detsamma skulle gälla fler anst'llda inom offentlig sektor.

Huruvida RUT-avdraget verkligen är självfinansierat vet jag inte då jag inte satt mig in i frågan, men jag är dock spontant tveksam. Det jag däremot vet är att Lundby-Wedins motargument är nonsens. Detta av 3 olika skäl.

1) För det första, om nu RUT verkligen är självfinansierat så råder ingen konflikt mellan det och eventuella satsningar på offentlig sektor.

2) Att säga att regeringen inte satsat på offentlig sektor är nonsens. Mellan 2006 och 2009 steg de kommunala inköpen (både konsumtion och investeringar) från 20,5% av BNP till 22,4% av BNP. De kommunala utgifterna ligger nu faktiskt på den högsta nivån någonsin i svensk historia, både i absoluta tal och relativt BNP. Detta är i hög grad ett resultat av de satsningar som regeringen genomfört.

Visst går det alltid att hävda att det borde satsats ännu mer fram tills dess andelen når 100%, men faktum är att det skett en mycket betydande expansion av kommuners och landstings utgifter.

3) Att anställa fler i kommuner och landsting är inte självfinansierande, allra minst nu. Visst skulle man kunna för vissa då spara in a-kassa men då nettoersättningen (efter skatt) från a-kassan är klart lägre än de nettolöner som betalas ut till kommunanställd. Till nettolönen bör man dessutom lägga de extra förmåner (som högre framtida pension, eventuell föräldrapenning osv.) som de anställda berättigas till genom sitt arbete.

Många av de kommunalanställda skulle dessutom annars fått jobb i den privata sektorn och isåfall så kommer kostnaden bli mycket högre. Men eftersom nettolön plus framtida förmåner är klart högre än nettoersättningen från a-kassan så skulle fler offentliganställda varit kostsamt även om vi utgår från det orealistiska antagandet att ingen undanträngningseffekt sker.

Det går förstås ändå att förespråka fler offentliganställda av olika skäl, men det är helt enkelt falskt att det inte skulle innebära någon kostnad för de offentliga finanserna.

söndag 14 mars 2010

Konservativ-libertariansk enighet om hemundervisning

De gamla rivalerna, konservative Roland Poirier Martinsson och libertarianske Johan Norberg är eniga om att hemundervisning är mycket bättre än vad myndigheter i de flesta europeiska länder (inklusive tyvärr Sverige) tycks anta.

Faktum är att i princip alla undersökningar (vanligen från USA, där hemundervisning är som vanligast) visar att hemundervisade barn gör klart bättre ifrån sig än barn som undervisats i såväl offentliga som privata skolor. Eftersom att inte alla är lika motiverade att ta sig an uppgiften att undervisa sina egna barn och eftersom att kostnaden för föräldrar att avstå från förvärvsarbete utanfrån hemmet och istället hemundervisa är väldigt hög så är dock inte hemundervisning ett bra alternativ för alla, eller ens de flesta. Men för de föräldrar som prioriterar sina barns utbildning så är faktiskt hemundervisning ett bättre alternativ än kommunala skolor. Och eftersom barnen bevisligen inte far illa så är de svenska myndigheterna helt klart för fientligt inställda till hemundervisning.

fredag 12 mars 2010

Sveriges reala växelkurs mot euron högre än före krisen

I början mars 2008 låg kronan på cirka 6,10 mot [USA-] dollarn, medan dollarn låg på cirka 1.55 mot euron, vilket innebar att en euro kostade ungefär 9,45 kr.

Nu ligger kronan på cirka 9,70 mot euron. Så man är fortfarande svagare i nominella termer än när Sverige för ungefär 2 år sedan sjönk ner i lågkonjunkturen.

Samtidigt är det dock så att den kumulativa inflationen de 2 senaste åren varit 5,1%, mot 2,1% i euroområdet. Det innebär att den reala växelkursen nu åter är högre mot euron än före krisens början, även om det bara är marginellt.

Feministiskt argument mot "jämställdhetsbonus"

Min favoritsocialist Katrine Kielos framför idag ett feministiskt argument mot en av de få faktiskt antiliberala förändringar som regeringen genomfört, nämligen den så kallade "jämställdhetsbonusen":

"Var fjärde ensamstående mamma är fattig och precis som vänsterpartiets Ulla Andersson konstaterar på Aftonbladet Debatt är den enda reform denna grupp åtnjutit sedan 1994 en höjning av underhållsstödet. Det höjdes då med 100 kronor. Jämför det med att en jämställdhetsbonus på 3?000 kronor anses vara en rimlig summa för att övertala pappor att stanna hemma med sina barn och ni får en bild av hur olika grupper (och kön) prioriteras i svensk politik."

Om (med betoning på om) man nu ska öka utgifterna på något, så vore det mer logiskt för personer som bryr sig om kvinnor att satsa på underhållsstödet, snarare än en "jämställdhetsbonus" (som också är en utgiftsökning). Men för de borgerliga feministerna är det viktiga inte kvinnors välmående, utan att tvinga män och kvinnor att vara likadana.

onsdag 10 mars 2010

Stark början på året för svensk ekonomi

Efter den oväntat svaga avslutningen på fjolåret, så har 2010 börjat bra, med en ökning av såväl industriproduktion som industrins orderingång jämfört med föregående månad. Troligen kommer denna trend att fortsätta, men helt säker går det inte att vara (dessutom kan det enstaka månader bli tillfälliga bakslag även om trenden är positiv).

Är pension verkligen att betrakta som uppskjuten lön?

Socialdemokraterna fortsätter med sina krokodiltårar över hur pensionärer sägs vara överbeskattade. Det hela är förstås hyckleri eftersom att pensionärer idag är lägre beskattade än under den förra socialdemokratiska regeringsperioden. Vad socialdemokraterna retar sig på är därför att löntagare enligt dem är underbeskattade. Det vågar de dock inte säga utan istället blandar dem ihop korten och låtsas tycka synd om pensionärer. Isjälva verket har pensionärerna dock tjänat på regeringens skattepolitik eftersom de dels då fått direkta skattesänkningar och dels eftersom den ökade sysselsättningen som jobbskatteavdraget inneburit höjt deras pensioner.

Märkligt nog har socialdemokraterna heller inget emot att äldre som fortfarande arbetar ska få dubbelt jobbskatteavdrag, vilket motsäger Ibrahim Baylans påstående att de inte vill att skatt ska baseras på ålder. Bortsett från att äldre arbetande får dubbelt jobbskatteavdrag så är det dock fel att säga att jobbskatteavdraget innebär olika skatt baserat på ålder. Äldre som arbetar får alltså också jobbskatteavdrag (som sagt till och med dubbelt sådant) medan däremot yngre och medelålders som får inkomst från kapital, från sjukpenning, förtidspension, a-kassa eller föräldrapenning inte får jobbskatteavdrag. Istället innebär det att skatten är olika baserat på hur en inkomst uppnås.

Baylans artikel innehåller ett flertal olika felaktigheter, men den kanske viktigaste är den myt som sossarna samt olika pensionärsorganisationer och till och med även Skattebetalarnas förening spridit-nämligen att pension bör betraktas som uppskjuten lön.

Myten kan verka trovärdig vid första anblick-baseras inte pensionen på pengar som man frivilligt eller obligatoriskt lagt undan? Jam delvis är det så för de flesta. Men så är det dock inte för alla, exempelvis dem som får garantipension och relaterade bidrag. För dem är pension faktiskt bidrag.

För de flesta är dock pension delvis baserat på de pengar man la undan som yrkesverksam. Men bara delvis.Trots allt lägger man inte undan kontanter som placeras i ett stort valv som man sedan kan hämta ut så att pensionen man får ut är exakt lika stor som inbetalningarna till pensionssystemet. Utan det investeras av AP-fonderna, de fondbolag facken väljer för tjänstepensionen eller vad gäller premiepension och frivilligt pensionssparande av fonder man väljer själv i olika värdepapper. Den slutliga pension man senare får är då en funktion dels av hur mycket man la undan och dels avkastningen på detta sparande. Pension är då alltså minst lika mycket kapitalinkomst som "uppskjuten lön".

Frågan kompliceras även av att den sammanlagda summan man får ut varierar baserat på hur länge man lever. Det är ju inte så att arvingarna till folk som dör före de går i pension får ut nuvärdet av de investerade pensionsinbetalningarna, eller så att folk som lever bortom en ålder då de förbrukat nuvärdet inte får pension efter det. Pension är alltså också delvis en obligatorisk försäkring.

Man kan måhända ifrågasätta varför försäkrings- och kapitalinkomst ska beskattas annorlunda, men så har det varit väldigt länge (olika former av kapitalinkomst beskattas för övrigt också annorlunda, då exempelvis aktieägare dubbelbeskattas via först bolagsskatten och sedan via skatten på utdelningar och reavinster).

Och till skillnad från en sänkning av beskattningen av frivilligt sparande bidrar sänkt skatt på pensioner knappast till högre sparande, dels eftersom större delen är obligatoriskt och dels eftersom ingen kan lita på att skattesänkningar som genomförs nu verkligen är kvar när man ska gå i pension några decennier senare . Just av den anledningen är sänkt skatt för pensionärer, till skillnad från sänkt skatt på arbete eller sänkt skatt på frivilligt sparande, inte något som nämnvärt ökar vare sig sysselsättningen eller den ekonomiska tillväxten.

lördag 6 mars 2010

Varför det är fel med obligatorisk a-kassa

Det sägs nu att moderaterna mer permanent vill överge planerna på obligatorisk a-kassa. Det vore isåfall bra. Obligatorisk a-kassa är dåligt ur 3 viktiga aspekter.

Från en liberal ideologisk synvinkel är det fel eftersom det innebär att friheten att välja inom området försvinner.

Från en nationalekonomisk synvinkel är det fel eftersom jobbpolitiken försvagas. De som tvångsansluts får högre skatt ("avgift") när de arbetar, men får högre bidrag när de inte arbetar, något som försvagar arbetslinjen och därmed ökar arbetslösheten.

Och slutligen från en valstrategisk synvinkel är det knappast bra om tveksamma väljare tvingas betala en avgift de anser överstiger värdet av eventuella framtida förmåner.

Vissa borgerliga anhängare av obligatorisk a-kassa (liksom för övrigt många socialistiska motståndare) tror att obligatorisk a-kassa skulle försvaga facken. Med det är felaktigt. Tvärtom skulle det öka antalet medlemmar i de fackstyrda a-kassorna.

Vill man försvaga facket så bör man istället slopa subventionerna till de fackstyrda a-kassorna. En sådan reform kan göras utan obligatorisk a-kassa-liksom obligatorisk a-kassa kan genomföras utan att subventionerna till fackstyrda a-kassor slopas.

onsdag 3 mars 2010

Nationalinkomst faller ännu mer än BNP

Det svenska bytesbalansöverskottet föll kraftigt under såväl det fjärde kvartalet 2009 som 2009 som helhet.

Särskilt då med tanke på att överskottet faktiskt fortfarande är förhållandevis stort så är detta i och för sig inte ett problem i sig. I den grad det avspeglar skapandet av en bostadsbubbla är nedgången dock ett symptom på problemen i bostadsmarknaden.

Dessutom kan det noteras att faktorinkomstöverskottet föll betydligt. Under fjärde kvartalet föll det från 31 miljarder till 10 miljarder. och för 2009 som helhet föll det från 109,8 miljarder till 53,5 miljarder. Det intressanta med detta är att nationalinkomsten (som är en funktion av dels BNP och dels faktorinkomstnettot (samt rent tekniskt även kapitalförslitning, men det finns det mig veterligen inga uppgifter om ännu, och hursomhelst lär det inte ha ändrat sig mycket)) föll ännu mer än vad BNP gjorde, vilket innebär att 2009 var ett ännu sämre år för svensk ekonomi än vad BNP-siffrorna antyder.

måndag 1 mars 2010

BNP-siffra svagare än väntat

BNP-siffran för fjärde kvartalet kom in klart svagare än vad de flesta analytiker (inklusive mig) hade väntat sig. Visserligen avtog årsminskningen från 5,1% till 1,5%, men detta var en ren så kallad baseffekt som skapades av att större delen av produktionsfallet i svensk ekonomi skedde under fjärde kvartalet 2008, då BNP föll hela 4,4% jämfört med föregående kvartal, något som nu försvann från basen. Tar man hänsyn till terms of trade effekter blir siffrorna något sämre, även om effekten var mindre än vad jag trodde. Jämfört med förra kvartalet föll BNP med 0,6%. Den kumulativa produktionsminskningen jämfört med toppen det första kvartalet 2008 ligger på 6,8%, klart mer än EU-genomsnittet.

Ser man på detaljerna bekräftas den bild av svensk ekonomi som jag upprepade gånger givit här, av att offentlig och privat konsumtion är relativt stark, medan däremot näringslivets investeringar och handelsöverskottet faller kraftigt.

Henrik Mitelman på SEB verkar uttrycka en viss skepsis mot siffrorna eftersom sysselsättningen inte längre faller, vilket han menade den borde göra under en recession. Detta har dock att göra med den fortsatt positiva effekten på sysselsättningen från jobbpolitiken. Jobbpolitiken har främst inriktat sig på att främja lågpoduktiva jobb, något som innebär att den ökat BNP klart mindre än den ökat sysselsättningen. Sysselsättningen steg klart snabbare än vad man kunde förvänta sig på basis av tillväxten under 2007 och första kvartalet 2008, och den har fallit klart mindre än produktionen sedan dess. Trots att produktionsminskningen nu varit klart större än under krisen 1990-1993, så har minskningen av sysselsättningen varit klart mindre.

Medialänkar i ämnet: SVD, DN1, DN2

Statistisk källa: SCB