torsdag 20 maj 2010

Det svenska sysselsättningsundret

Ett problem när man försöker uppskatta den sanna sysselsättningsutvecklingen är att båda de två huvudindikatorer som används har varit bristfälliga. Dels har man kunnat kolla på antalet som formellt är sysselsatta, men problemet med det är att det inkluderar personer som egentligen inte arbetar, utan är till exempel sjukskrivna eller föräldralediga. Man får då den märkliga effekten att för samma arbetsuppgift kan två personer, den sjukskrivne och dennes vikarie, räknas som sysselsatta trots att bara en faktiskt arbetar. Det kan till och med vara tre "sysselsatta", exempelvis om vikarien till en föräldraledig blir sjuk och en vikarie till vikarien anlitas, trots att det bara är en av dessa 3 som faktiskt arbetar.

Ett alternativ är att istället kolla på antalet faktiskt arbetade timmar. Då undviker man problemet med potentiell dubbel- eller trippelräkning, men får å andra sidan problemet att fluktuationer kan bero på fluktuationer i genomsnittlig arbetstid snarare än antalet som arbetar.

Men nu har dock SCB börjat redovisa ett direkt mått på antalet som arbetar, ett mått som kallas personer i arbete. Detta mått visar på en ännu starkare utveckling under de senaste 4 åren än vad antalet formellt sysselsatta eller antalet arbetade timmar visar.

DN:s ledarsida uppmärksammade detta häromdagen och skrev att antalet i arbete stigit med 123000 mellan mars 2006 och mars 2009.

Faktum är att om man kollar på SCB's hemsida är utvecklingen ännu något bättre än det. I mars 2006 var antalet i arbete 3854300, medan det i mars 2010 var 3988000, en ökning med 133700, eller 3,5%. Enskilda månadsnoteringar kan i och för sig på grund av säsongsfaktorer och liknande vara svårtolkade, men genomsnittet för första kvartalen visar samma trend. Genomsnittet för första kvartalet 2006 var 3814500, något som ökat till 3974800, en ökning med 160300, eller 4,2%.

Efter omständigheterna, med finanskrisen och allt det innebar får det väl sägas vara mycket bra, något som åter visar på hur effektiv jobbpolitiken varit.