lördag 11 september 2010

Problemet med "instegsjobb"

Expressens ledarredaktion går idag i en osignerad ledare (förmodligen författad av Ann-Charlotte Marteus) till hårt angrepp mot Sverigedemokraterna. Det är inget fel i sig i att kritisera Sverigedemokraterna då deras politik har stora brister, men Expressens kritik håller inte särskilt hög kvalitet.

Dels så handlar det mest om emotionella utfall och okvädningsord som inte lär omvända någon som funderar på att rösta på partiet,medan der inte har så mycket av saklig kritik.

Det som klarast liknar saklig kritik mot SD är påståendet att de genom kritiken av "instegsjobb" sägs avslöja sig själva:

"Att partiet drivs av hat bevisas av detta: De hetsar mot invandrare som saknar arbete. Säger att de kostar pengar. Men samtidigt vill de ta bort det program, "instegsjobben", som ska underlätta för invandrare att få jobb.
De hatar invandrare när de inte jobbar, de hatar invandrare när de jobbar."


Kanske drivs en del sverigedemokrater av hat, men motstånd mot "instegsjobb" bevisar faktiskt inte alls det. SD har faktiskt rätt när de säger att det är diskriminerande mot svenskar (och invandrare som haft uppehållstillstånd längre än 3 år) och dessutom inte bra för samhällsekonomin.

Så här beskrivs konstruktionen av "instegsjobb" på arbetsförmedlingens hemsida:

"Har du fått uppehållstillstånd under de senaste 36 månaderna kan du få ett instegsjobb.

Ett instegsjobb innebär en subventionerad anställning. Alla arbetsgivare som anställer dig som är nyanländ invandrare kan få 75 procent av lönen i bidrag, dock max 750 kronor per dag."




Det handlar alltså inte om en selektiv skattesänkning som exempelvis gäller för de som anställer personer under 26 år eller för hushållsnära tjänster, utan det handlar om att det inte bara inte blir några arbetsgivaravgifter alls utan också att större delen av den utbetalda lönen direkt finansieras av statskassan. Det framgår inte uttryckligen, men det mesta tyder på att invandrarna samtidigt kvalificerar sig för de sociala förmåner (pension, a-kassa, sjukpenning, föräldrapenning) som ibland påstås grunda sig på arbetsgivaravgifterna, och räknar man med det så skulle belopp motsvarande i princip hela lönen subventioneras.

Detta blir alltså dyrare för statskassan än ett rent bidragsberoende även om man inte antar någon undanträngningseffekt alls gentemot andra arbetssökande, och då det nog finns det anledning att göra det så framstår det hela som en ännu större förlustaffär. "Instegsjobb" kan därför inte rättfärdigas.