Köpfri dag är fattigdomsdag

Deltog ni i n"en köpfri dag" idag? Jag gjorde det inte av två skäl. Dels hade jag glömt (jag hade läst om det för några dagar sedan men som sagt glömt det) att det var det, men än viktigare är att även om jag hade kommit ihåg det så hade jag inte deltagit i det, annat än då möjligen att som motaktion handla extra.

Anledningen till det är att hela idén är feltänkt-vi behöver mer och inte mindre konsumtion.

Argumenten för det bygger på 3 felaktiga premisser:

1) Konsumtion gör oss olyckliga.
2) Alla bör ha det lika.
3) Om alla hade det lika och konsumtionen låg på svensk nivå överallt skulle inte jordens resurser räcka till.

1) kan nog måhända stämma när det gäller enskilda saker, men knappast generellt för alla saker. Tvärtom så upplever nog de flesta det som ett större problem att man inte hade råd att köpa vissa saker, snarare än att man haft råd. Om nu för övrigt personerna bakom detta har en annorlunda åsikt så står det dem fritt att skänka bort sina pengar med annan syn, något som då skulle göra båda parter lyckligare.

2) är fel eftersom att olika personer är olika produktiva och därför förtjänar olika mycket. Det innebär inte att alla inkomstskillnader idag är helt rättvisa, för det är de ofta inte av olika skäl,eller att de produktiva inte ibland kan ge bort del av sin inkomst till personer som man av andra skäl förtjänar det, men det innebär att likhet inte vore rättvist.

3) är också fel eftersom att vi ständigt utvinner och återvinner nya naturresurser som vi tidigare trodde inte fanns, och därför att vid en eventuell brist så skulle marknadsmekanismerna genom högre priser framtvinga högre effektivitet och skapandet av substitut. Den där typen av malthusianska synen på ett begränsad mängd resurser var lika fel när Thomas Malthus i en tid (början av 1800-talet) då den globala produktionen bara var en bråkdel av dagens förutspådde kris, som när personerna bakom en "köpfri dag" förutspår det igen.