onsdag 29 juni 2011

Bra beskrivning av grekisk kris

Nya Wermlands-Tidningen ger en bra beskrivning av den grekiska krisens natur:

"Grekerna har sig själva att skylla för att de har försatt inte bara sig själva utan resten av Europa och världsekonomin i den här situationen. De har under decennier levt över sina tillgångar och nu har det kommit surt efter. Hur reagerar de då? Som bortskämda småungar får de raseriutbrott och börjar demonstrera när deras alltför vidlyftiga vanor måste dras in. Därmed inte sagt att de grekiska politikerna är mycket bättre. Att det har gått så långt i Grekland beror på en sorts tyst överenskommelse mellan folket och dess företrädare.

Jämför detta med det förhållandevis stora jämnmod som folken i Baltikum mötte de tuffa krisåtgärderna under finanskrisen. Visst var det besvärligt för många, men de insåg att åtgärderna var nödvändiga och belönade till och med de politiska partier som drev igenom de smärtsamma besparingarna genom att välja om dem. I Grekland utlyses det istället ständiga strejker och man kastar sten och sätter eld på bilar och butiker.

Nej, det är svårt att känna någon större sympati för grekerna. De måste själva lära sig att sötebrödsdagarna är över och att man måste rätta munnen efter matsäcken...

...I grunden rör det sig om ett systemfel. Det senaste sparpaketet innefattar en skattehöjning men frågan är vad den är värd i ett land där alldeles för många struntar i att betala skatt. Över en fjärdedel av den grekiska ekonomin bedöms vara svart och korruptionen är utbredd. För att få tillgång till god sjukvård eller utbildning eller bara snabbare service krävs det ofta att man räcker fram ett så kallat fakelaki – ett ”litet kuvert” med pengar."

Min främsta invändning mot texten är att den inte skiljer mellan nuvarande och tidigare grekiska politiker. Tidigare grekiska politiker bär ett stort ansvar för krisen, något som dock verkligen inte på något sätt befriar "vanliga greker" från ansvar eftersom att problemet med de tidigare politiska ledarna var att de i allt för hög grad gav efter för "vanliga grekers" krav på stora förmåner från staten samtidigt som de själva inte skulle betala mycket skatt. Även om jag tycker det varit för stor fokus på högre skatter istället för lägre utgifter och privatiseringar, så förefaller dock den nuvarande grekiska premiärministern vara en i grunden förnuftig man som inser att grekerna inte kan fortsätta att leva på andra länders bekostnad. Greklands problem beror på att tidigare politiska ledare varit oförnuftiga-liksom de i psykologiskt hänseende bortskämda småungar som protesterar och strejkar mot verkligheten.

tisdag 28 juni 2011

Hade vänstersvenskar 1944 startat Ship to Lübeck?

Spektaklet "Ship to Gaza" som nu i veckan planeras igen med stöd av en rad vänstersvenskar, inklusive Gustav Fridolin, Pierre Schori, Thomas Bodström och Jan Hjärpe, har vållat en viss uppmärksamhet i media de senaste dagarna. Det finns inte mycket att säga om det annat än det grundlägganade:

Israel har all rätt att blockera vapeninförsel till Gaza då den rörelse som kontrollerar området, Hamas, befinner sig i krig med Israel genom dess öppet uttalade ambition att utplåna Israel och alla dess judiska invånare och genom de raketattacker de utför.

Blockaden är i och för sig inte den bästa lösningen då det bästa vore om Israel återtog Gaza och krossade Hamasregimen, men då det bland israeliska politiker anses för politiskt kostsamt är blockad det näst minst dåliga alternativet.

Och givet det obestridliga faktum att krig (visserligen för närvarande lågintensivt men ändå) råder så finns det enligt rådande rätt och förnuft inget tvivel om att Israel har rätt att inspektera all varuinförsel för att förhindra att det inte innehåller dolda vapen.

Ett argument som ibland framförts är att blockaden utgör "kollektiv bestraffning" och att det skulle vara illegitimt. Även om vi bortser från hyckleriet i att de flesta deltagare förespråkar kollektiv bestraffning av israeler via sanktioner och bojkotter, och att blockaden faktiskt bara gäller vapen, så bortser det från att syftet med det inte är kollektiv bestraffning utan försvagning av fiendemilitären, något som nästan per definition är det legitima syftet med krigshandlingar.

Det kan ju noteras att enligt deras definition hade den brittiska flottans blockad mot Tyskland under andra världskriget varit illegitimt, eftersomt det enligt deras "logik" "kollektivt bestraffat" det tyska folket. Ja, faktum är att med tanke på att den brittiska blockaden var total medan den israeliska enbart inriktat sig mot vapensändningar, så var skälen då klart starkare. Så frågan alla "Ship to Gaza"anhängare bör ställa sig, är skulle ni då ha anordnat något liknande till Lübeck 1944?

lördag 25 juni 2011

Några missvisande ord i politiken

Eftersom man vill göra sig förstådd när man talar eller skriver så är det ofta lämpligt att trots allt använda missvisande uttryck. Exempel på sådant inkluderar "soluppgång" och "solnedgång" som antyder att det är solen som går upp och ned, men vi vet numera att det är jordens, och inte solens rörelser som orsakar dessa fenomen.

"Soluppgång" och "solnedgång" är dock rätt så harmlösa felaktigheter då det inte orsakar någon verklig skada för någon. Värre är missvisande ord i politiken som ofta förvränger debatten. Här följer några exempel (Det finns fler exempel, men för att begränsa längden på posten nöjer jag mig med dessa):

"Västbanken" Detta ord är en kvarleva från perioden 1949-67 då Jordanien ockuperade området. "Bank" kan på engelska betyda strand och "Västbanken" är då helt enkelt området som börjar på den västra delen av jordanfloden. Ordet "Västbanken" antyder alltså att området är eller bör vara en del av Jordanien. Men det är det inte, och numera finns det i princip ingen (inte ens Jordaniens regering) som förespråkar att Jordanien åter ska få ta över området. De korrekta orden för områderna är därför de historiska namnen Judéen (södra delen) och Samarien (norra delen), namn som skvallrar om deras historiska anknytning till judarna.

"Palestinier" Detta namn som det används idag antyder att det skulle finnas någon distinkt palestinsk etnicitet. Men det gör det inte. Palestinaaraber skiljer sig inte språkligt, kulturellt, religiöst eller annat sätt nämnvärt från andra araber och det var därför inte ett ord som användes alls bland araber förrän för några årtionden sedan och bland västerlänningar var "palestinier" helt enkelt ett ord som används för alla som bodde i området, såväl judar som araber, på motsvarande sätt som "stockholmare" är en beteckning för alla som bor där.

Syftet med detta felaktiga uttryck är att dölja att kampen mot Israel inte handlar om att skapa ett land för ett "hemlöst folk" utan om att araberna inte kan tåla tanken på att ha enbart 99,8% av Mellanöstern, utan de kräver missunnsamt att judarna ska bli fråntagna deras ynka återstående 0,2%.

"Socialförsäkring" Detta uttryck är bara delvis felaktigt, men det är likväl delvis felaktigt då dessa även har bidragsinslag. Det faktum att det har ett tak i ersättningsnivån, men inte i de formellt "öronvikta" skatterna, gör det i praktiken till delvis bidrag för resten av befolkningen. Det faktum att man kan få ta ut miniminivån i "föräldraförsäkringen" även om man inte betalat någon skatt i Sverige är helt klart också ett bidragsinslag. Man kan också fråga sig om man överhuvudtaget kan tala om "försäkring" när det handlar om ett tillstånd som, särskilt i dessa dagar med stor tillgänglighet av preventivmedel, är självvalt.

Dessutom så gör det faktum att man inte kan välja att avstå (förutom a-kassa, men även där är det bara delvis eftersom man måste betala den skatt som finansierar större delen av den) innebär i praktiken också ett bidrag från de som helst inte skulle vilja vara med till de som vill vara med.

"Vårdnadsbidrag" Detta är också bara delvis missvisande, eftersom det är ett bidrag till föräldrarna i deras egenskap av föräldrar. Men detta bidrag utgår även till föräldrar som har barnen i dagis (ja, faktum är att de får flera gånger mer i bidrag) så det är inte något som skiljer ut dem som mottar "vårdnadsbidrag". Det som skiljer ut dem är att istället för att använda bidraget till att betala kommunal barnomsorgspersonal för deras tjänster så utför de tjänsterna själva. "Vårdnadsbidraget" är därför en vårdnadslön till föräldern som tar hand om barnen.

"Värnskatt" Detta namn antyder att det är en skatt som behövs för att värna landet, på motsvarande sätt som värnplikt. Men denna skatt är på intet vis nödvändig för att finansiera försvaret, eller ens hela den offentliga sektorn. Idag är den enda funktionen i princip att sänka höginkomsttagares nettoinkomster för att minska inkomstskillnaderna.

"Public service" Detta uttryck antyder att de skulle stå i en bred allmänhets tjänst. SVT producerar i och för sig en del program som en stor del av allmänheten uppskattar och är därför på sätt och vis "public service". Men dessa program kan utföras, och utförs faktiskt i liknande former även av privata TV-bolag, så privata TV-bolag är i den bemärkelsen också "public service". De enda program som inte utförs, och troligen inte skulle utföras av privata TV-bolag, är extremt smala program för exempelvis språkliga minoriteter. Detta kan dock inte på långa vägar beskrivas som att stå i allmänhetens tjänst. "Public service" är därmed snarare "Small linguistic minority service"

tisdag 21 juni 2011

Jobbskatteavdrag sänker arbetskraftskostnader

En studie här påstår att jobbskatteavdraget sänker arbetskraftskostnaderna, eller lönerna som det uttrycks i artikeln.

Det är bra. Inte för att sänkta löner skulle vara något självändamål, tvärtom är det negativt given en viss sysselsättningsnivå, utan för att det är en av två mekanismer genom vilket jobbskatteavdraget höjer sysselsättningen (det andra är sänkt friktionsarbetslöshet).

Detta stärker ytterligare slutsatsen att jobbskatteavdraget haft en betydande positiv effekt på sysselsättningen.

söndag 19 juni 2011

Inte riktigt så enkelt

En av de greker som protesterar mot att de statliga utgifterna i Grekland ska minskas menar att Grekland istället borde ställa in betalningarna:

"Det är bara att sluta betala, som Venezuela eller Argentina."
Det är dock inte så "bara". För att även om vi för diskussionens skull utgår från det orealistiska antagandet att det inte skulle ha några negativa eftereffekter, så kvarstår det faktum att ett primärt underskott inte kan lösas genom att ställa in betalningar. Ett primärt underskott är då ett underskott exklusive räntebetalningar. Så länge som Grekland har ett primärt underskott har det helt emkelt inget alternativ till att minska utgifterna i ett läge där långivarna kräver utgiftsminskningar.

Det verklighetsförakt som de grekiska demonstranterna och strejkande uppvisar 'r mot den bakgrunden häpnadsväckande.

Ironiskt nog innebär det dock att risken för en Grekisk "konkurs" skulle öka om dess statsfinanser skulle dramatiskt förbättras genom att det primära underskottet eliminerades. Så länge det finns ett primärt underskott är konkurs inte ett alternativ till utgiftsminskningar, men när det eliminerats så är det ett alternativ (dock av andras skäl knappast ett önskvärt alternativ).

fredag 17 juni 2011

Återgång till det gamla vore en förlorande strategi för Centern

Maud Olofsson avgick då som väntat som partiledare för Centern eftersom hon till stor del orättvist, beskylls för partiets tillbakagång under senare tid.

Det intressanta är då vem som tar över efter henne? Blir det en företrädare för det nya relativt marknadsliberala Centern eller blir det en företrädare för det gamla Centern som var ett särintresseparti för glesbygden i allmänhet och lantbruket i synnerhet och som i ekonomiska frågor stod till mitten och i miljöfrågor stod till vänster om Socialdemokraterna.

Att gå tillbaka till det gamla skulle nog på kort sikt öka partiets stöd igen i glesbygden men det skulle ske till priset av minskat stöd i Stockholm och andra större orter.

Och den rådande befolkningsutvecklingeen gör att en allmän glesbygdsprofil blir allt mindre och mindre livskraftigt. Detta var tydligt i befolkningsstatistiken för första kvartalet i år. Då ökade Sveriges befolkning totalt med 12484. Av detta skedde mer än tre fjärdedelar i Stockholms län. Räknar man också in de 4 största kommunerna utanför Stockholms län, alltså Göteborg, Malmö, Uppsala och Linköping, så skedde mer än 100% av folkökningen i Stockholms län och de 4 största kommunerna utanför. Ett antal andra större kommuner, inklusive Helsingborg, Lund, Jönköping, Örebro, Västerås och Umeå ökade också, men för de flesta kommuner var utvecklingen negativa.

För helåret ifjol, och tidigare iår, var utvecklingen något mindre dramatisk och den dramatiska koncentrationen under första kvartalet därför delvis kan ha varit en tillfällighet eller säsongsfaktor, men trenden att en allt större och större andel av befolkningen bor i större orter är tydlig. Och oavsett vad man tycker om önskvärdheten i denna trend är det svårt att se vad som kommer att stoppa den.

Poängen med det är att ett glesbygdsinriktat parti kommer att få svårare och svårare med tiden att kunna hålla sig representerad i riksdagen. Även om en återgång till det gamla eventuellt kan höja partiets andel i nästa val (och även det är osäkert) så är det på längre sikt en förlorande strategi.

Ju mindre "public service", desto bättre

SvD har en bra ledare om varför "public service" inte fyller någon positiv funktion och att i stort sett allt det den gör kan och bör utföras av privata medier.

Det enda undantaget är särskilda program för samer och andra minoriteter, men det borde de själva få finansiera och om det nu ska finansieras av andra så vore det dramatiskt mycket billigare att subventionera enbart dessa program.

Bland annat eftersom politikerna inte vill stöta sig med SVT och SR är denna rationella ståndpunkt dock tyvärr politiskt omöjlig, men en bantad verksamhet kombinerat med slopad TV-licens (vilket skulle innebära en samhällsekonomisk besparing på nära 200 miljoner i och med att Radiotjänst kan läggas ner) vore dock mer politiskt möjliga förbättringar.

torsdag 16 juni 2011

Det är inte främst lägre allmänna löneökningar som behövs

En debatt pågår nu om vikten av att hålla tillbaka de allmänna löneökningarna för att få ner arbetslösheten.

Då arbetslösheten fortfarande är oacceptabelt hög så är det nog i och för sig så att de lönejusteringar som krävs för att pressa tillbaks den i allmänhet involverar lägre löner, eller åtminstone lägre löneökningar.

Dock är det inte genomsnittet i sig som är det viktiga, utan det viktiga är differentieringen mellan olika sektorers löneökningar. Det innebär att det är i yrken med många arbetslösa som lönerna bör hållas tillbaka, medan det i de yrken där det råder brist på arbetskraft kanske tvärtom krävs högre löneökningar. I bristyrken så kan det bidra till högre sysselsättning då fler lockas dit, vilket då naturligtvis minskar antalet lediga platser.

Varför mat är dyrare i Stockholm

En ny undersökning visar att matpriserna är högre i Stockholm än i övriga landet.

Detta borde inte förvåna. På grund av dess högre folktäthet är hyrorna högre i Stockholm, vilket också innebär att butikers lokalkostnad blir högre, vilket höjer prisnivån i detaljhandeln, särskilt då dagligvaruhandeln.

Detta är ett exempel på att högre BNP/kvadratkilometer innebär en högre prisnivå. Detta beror dels på att lokalkostnaden blir högre av en högre folktäthet och dels på grund av den så kallade Balassa-Samuelsson-effekten. Den senare innebär att högre produktivitet i sektorer som handlar med andra geografiska områden pressar upp löner även i sektorer med begränsad eller ingen handel trots att produktiviteten ofta inte stigit där på grund av den ökade konkurrensen om arbetskraft. Men medan priserna tenderar vara relativt lika för saker som handlas så finns det inte samma anledning att priserna ska bli lika för saker som inte handlas. De högre lönerna i sektorer med liten handel slår därför i mycket högre grad igenom i högre priser där, vilket innebär att högre produktivitet i sektorer med mycket handel höjer prisnivån i sektorer med liten handel.

I det här fallet så är det nog dock främst de högre lokalkostnaderna, snarare än högre löner, som bidrar till högre matpriser i Stockholm.

Samtidigt kan det noteras att upp till en viss nivå så bidrar högre folktäthet till lägre matpriser. Visserligen så innebär det högre lokalkostnader, men stordriftsfördelarna vid större inköp som den större befolkningen innebär att produktiviteten höjs, vilket i sin tur sänker matpriserna. Det är därför som priserna i glesbygdsbutiker vanligen är högre än vid stormarknader. Bortom den nivå som möjliggör stormarknader så är dock en större folktäthet något som höjer matpriserna på grund av de högre lokalkostnaderna.

tisdag 14 juni 2011

Ska svenskars frihet begränsas för invandrares skull?

"Vårdnadsbidrag" är och för sig en ofullständig andrahandslösning då det mest liberala valet hade varit att begränsa de offentliga dagissubventionerna, men det är dock att föredra framför enbart dagissubventioner av två skäl: dels för att det innebär lägre utgifter då den är klart lägre än subventionen, men framförallt eftersom att det utökar valfriheten. För mer om detta, se min mer utförliga analys från ifjol.

Nu kan vi då läsa (bland annat här, här och här) att denna valfrihetsreform bör skrotas-på grund av invandrarna. Det påstås nämligen att det "försvagar integrationen".

Jag kommer för tillfället -utöver detta kortfattade omnämnande av två av dem- bortse från de många andra brister resonemangen har (som hur det bortser från kostnaderna för invandrarbarn i offentlig barnomsorg eller det allmänt ointressanta i fördelningen mellan statistiska undergrupper som självändamål) och istället fokusera på huvudproblemet: här antas det att det skulle vara rätt och praktiskt att begränsa svenskars frihet för invandringens skull.

Ingen, eller åtminstone ingen utanför de mest vänsterextrema grupperna eller de kriminella själva, torde väl anse att utländska kriminella har rätt att komma hit för att kränka våra rättigheter genom att exempelvis mörda, råna, våldta och/eller kidnappa svenskar. Om det nu då är så att invandrares ankomst skulle kräva att våra rättigheter begränsas så är detta funktionellt likvärdigt med att invandrarna själva är kriminella. Då det inte är , åtminstone inte i de flesta fall, är deras avsikt så bör de naturligtvis inte bestraffas på samma sätt som de som avsiktligt vill begå brott, men det skapar ett skäl för att hindra dem från att invandra. Det är nämligen inte rimligt att begära att våran frihet ska begränsas på grund av invandrarna.

Invandring kan och bör vara något som i ickesarkastisk bemärkelse berikar ett land. Om det är så att den används som anledningl för att begränsa vår frihet eller göra oss fattigare så blir den inte längre legitim.

söndag 12 juni 2011

Det verkliga problemet med AKP

Beklämmande nog så pågår det i svenska medier en skönmålning av det måttligt islamistiska Turkiska regeringspartiet AKP (som tyvärr ser ut att vinna en klar seger i dagens val) och när kritik framförs så är det av fel slag.

Här får vi exempelvis läsa att under AKP:s styre sedan 2002 har BNP per capita "fördubblats". Men enligt OECD:s databas så växte BNP bara med 46% mellan 2002 och 2010, och även om vi tror på dess prognos om 6,5% tillväxt i år så blir det bara 55%. Och det är alltså totalsiffran, per capita tillväxten är klart lägre än så då folkmängden ökat med drygt 10%, så per capita tillväxten blir snarare runt 40%.

Förvisso så är även det starka siffror, men långt ifrån så starka som det sägs och dessutom bör man ha i åtanke att tillväxten då i hög grad var en cyklisk återhämtning från en mycket djup lågkonjunktur 2001 då BNP föll med 9,5%.

Sen har vi denna beklämmande ledare från Annika Ström Melin, där i och för sig kritik riktas mot AKP-ledaren Erdogan, men det är för att han i allt för hög grad enligt Ström-Melin hyllar det moderna Turkiets grundare, Kemal Atatürk.

Förvisso var inte allt Atatürk gjorde positivt, men faktum är att Turkiets relativt höga inkomstnivå och frihet relativt andra muslimska länder utan stora mängder olja är Atatürks förtjänst. Han såg till att genomföra en radikal sekularisering och anpassning till västerländska värderingar och seder (inklusive att det turkiska språket antog en variant av det latinska alfabetet istället för som tidigare en variant av det arabiska alfabetet). Denna långtgående avislamisering och västanpassningen gjorde också att det turkiska samhället kom att bli klart mer västerländskt än exempelvis arabvärlden och Iran, både i avseendet högre frihet och högre utvecklingsnivå.

Problemet med AKP är det motsatta, nämligen att trots dess formella hyllande av Atatürk har de försökt återislamisera Turkiet, om än väldigt gradvist och hittills som tur var därmed måttligt då man varit rädd för det sekulära Turkiets väktare i form av militären, domstolarna och medelklassen i Istanbul och andra storstäder. Problemet är att ju längre AKP sitter vid makten desto mer hinner de återislamisera och försvaga det sekulära Turkiets väktare.

Problemet med AKP är alltså verkligen inte dess formella hyllande av Atatürk, utan tvärtom det hot det utgör mot Atatürks sekularistiska omvandling av Turkiet.

Inkomsteffekt och substitutionseffekt

Vissa borgerliga motståndare till jobbskatteavdraget har menat att det inte är effektivt eftersom det förutom en positiv effekt på incitament (det som formellt brukar kallas substitutionseffekt) också har en inkomsteffekt som motverkar det.

Det finns två problem med denna argumentation. Dels så är faktiskt inkomsteffekten något som i princip förekommer för alla skattesänkningar inklusive de alternativ som de nämnda kritikerna erbjuder, och för den delen för också alla utgiftsökningar, (förutom då när det går till utlänningar som med exempelvis bistånd och EU-avgift) så det är inte ett giltigt argument för att föredra vissa skattesänkningar före andra. "Inkomsteffekten" om det hade varit något positivt (vilket det av skäl som förklaras nedan det inte är) är alltså inte tillämpbar i diskussionen om olika skattesänkningar, eller för den delen mellan skattesänkningar eller utgiftsökningar, utan för stärkt budgetbalans eller att pengar slösas på utlänningar.

Ett annat kanske ännu mer grundläggande problem är att inkomsteffekten och substitutionseffekten utgår från motsatta mekanismer. Inkomsteffekten är en "piska" där ens situation försämras och där man jobbar mer för att begränsa denna försämring men där slutresultatet likväl är att folk mår sämre.
Som kontrast så är substitutionseffekten en "morot" där ens situation förbättras då ökat arbete ger större utdelning och där slutresultatet är att folk mår bättre.

Även om en ökad "inkomsteffekt" alltså innebär mer arbete så är det inte i sig bra då det är associerat med lägre nytta. Då nyttan är huvudsaken så skulle detta om något vara ett argument för underskottspolitik. På grund av de andra negativa effekter stora underskott har så är det totalt sett inte önskvärt, men "inkomsteffekten" av det är det. Poängen är därmed att oavsett vilka överväganden man i övrigt kan ha kring olika skattesänkningar så är "inkomsteffekten" inte ett giltigt argument emot olika skattesänkningar.

lördag 11 juni 2011

Miljöpartiet allierar sig med stalinister

Att avgrundsvänstern hatar Israel och vill ersätta landet med islamistisk tyranni är inte någon nyhet. Att detta hat går så djupt att de på den grunden är beredda att trakassera oskyldiga idrottsmän är knappast något som borde förvåna någon heller, så vi borde inte förvånas över att öppet stalinistiska Kommunistiska partiet (som tidigare kallade sig KPML(r)) och Vänsterpartiet (där många med stalinistiskt sinnelag finns) planerar att göra just detta i samband med en handbollsmatch mellan Sverige och Israel.

Vi får hoppas (tyvärr är jag dock pessimistisk om att så ska ske) att polisen agerar mycket kraftfullt och håller kända vänsterextremister ute och snabbt arresterar och lagför de som ändå lyckas genomföra trakasserierna.

Vad som samtidigt är anmärkningsvärt är att Miljöpartiet allierar sig med stalinisterna. Partiet har ju lyckats lura många storstadsliberaler att partiet är ett sympatiskt mittenparti som gillar vindkraft, trängselavgifter och en omfattande välfärdsstat men som i övrigt är frihetligt. Det finns många andra skäl till varför den bilden är fel, men att man allierar sig med stalinister för Israels islamistiska fiender visar att Miljöpartiet har liknande vänsterextrema, pro-islamistiska hållning i utrikespolitiken som Vänsterpartiet och Kommunistiska partiet.

onsdag 8 juni 2011

Kompetens, inte kön, är det relevanta

Återigen så är det en kontrovers om andelen kvinnor i börsbolagsstyrelser. Men varför skulle jämn könsfördelning överallt vara önskvärt? Om det vore så så skulle det också vara ett självändamål att det skulle vara samma andel kvinnor i fängelser, vilket då skulle innebära att kvinnor skulle utan att förtjäna det skulle vara i fängelse eller att män som borde vara i fängelse borde frisläppas-eller en kombination.

Det finns i och för sig anledning att vara missnöjd med dagens börsbolagsstyrelser då det nog ofta är mindre kompetenta som på grund av nepotism och liknande får sina platser istället för mer dugliga personer. Men det man ska fokusera på vid bättre tillsättningsprocesser är inte kön, utan den för uppgiften relevanta egenskapen duglighet/kompetens.

tisdag 7 juni 2011

Vänsterpartist förespråkar mord på alla moderater-och Per Gudmundson

Vänsterpartisten Simon Fors, som är ledamot i kommunfullmäktige i Pajala och i landstingsfullmäktige i Norrbotten har på sitt twitter skrivit bland annat

"alla Moderater är extremt obehagliga. Utan undantag"

"inga Moderater förtjänar nåt annat än bly"

"Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning?"

Med "förtjänar bly" avses helt klart att de ska skjutas med en blykula. Det hela blir ännu mer anmärkningsvärt när han efter att ha konfronterats med det vägrar specifikt backa från sina uttalanden och att riksdagsledamoten Siv Holma visserligen bestämt tar avstånd från uttalanderna men inte klart säger att han ska uteslutas, vilket borde vara självklart.

Det här illustrerar att Vänsterpartiet inte frigjort sig från sina kommunistiska rötter och att en del drar den logiska slutsatsen att det som regimer de hyllat, och i vissa fall fortfarande hyllar, utomlands det skulle vara bra i Sverige också.

Det är för övrigt anmärkningsvärt att det bara är lokalpressen i Norrbotten som uppmärksammar detta. Hade företrädare för SD eller M kommit med några liknande uttalanden då hade nog riksmedierna uppmärksammat det.

söndag 5 juni 2011

Sänk beskattningen av investeringar istället

Centern och vissa moderater förespråkar nu införande av ett grundavdrag i kapitalinkomstbeskattningen för att uppmuntra sparande bland låg- och medelinkomsttagare.

Förslaget är för all del bättre än inga skattesänkningar alls och hade det funnits ett obegränsat utrymme hade det varit ett positivt steg, men nu finns det tyvärr inte ett obegränsat utrymme. Och då bör man koncentrera sig på de skattesänkningar som har störst effekt på BNP och sysselsättning. Och det finns ingen anledning att tro att ett sådant förslag skulle ha en nämnvärt positiv effekt.

Anledningen är att Sverige redan idag har ett stort överskott av sparande i form av ett överskott i bytesbalansen. Ifjol var bytesbalansöverskottet 207 miljarder, motsvarande över 6% av BNP, och under första kvartalet i år steg den till 71 miljarder, motsvarande över 8% av BNP.

Det är alltså inte så att det sparas för lite i Sverige, utan problemet är att sparandet i för liten grad används till investeringar i Sverige utan istället lånas ut till länder där de används på ett i allt för många fall osunt sätt. Därför är det (förutom sänkt skatt på arbete) beskattningen av investeringar som bör sänkas för att uppmuntra att sparande investeras i Sverige istället för utomlands, vilket mer konkret innebär sänkt bolagsskatt

lördag 4 juni 2011

Svensk jobbpolitik föredöme i Danmark

För några år sedan framhölls den danska så kallade flexicurity-modellen som kombinerade flexibel arbetsrätt inklusive frånvaro av turordningsregler med hög ersättning i a-kassan, ofta som föredöme av såväl liberaler som socialdemokrater. Dessa båda grupper betonade olika saker (liberalerna arbetsrätten, socialdemokraterna a-kassan) men de tycktes vara eniga om att den danska kombinationen var bättre än en ordning med något mindre flexibel arbetsrätt och stramare a-kassa.

Alliansregeringen som tillträdde 2006 hade dock en annorlunda uppfattning och bevarade i stort sett den gällande mindre flexibla arbetsrätten samtidigt som man på olika direkta eller indirekta (jobbskatteavdrag som gjorde det relativt mindre fördelaktigt att leva på a-kassa) sätt gjorde a-kassan ännu mindre generös, trots att den redan från början var stramare än den danska .

Det som kan konstateras är att den svenska jobbpolitiken varit långt mer framgångsrik än den danska flexicurityn. Både BNP och sysselsättningen har i Sverige återhämtat raset under finanskrisen, medan det däremot i Danmark är så att såväl BNP som sysselsättning ligger kvar långt under de nivåer som gällde före finanskrisen. Om man tar hänsyn till den högre svenska befolkningstillväxten blir bilden något mindre fördelaktig för Sverige, men även efter en sådan justering har den svenska utvecklingen varit klart starkare än den danska.

Det borde därför kanske inte förvåna att Sverige nu framhålls som föredöme i Danmark, och att många danska borgerliga politiker talar om att ta efter den svenska jobbpolitiken.

Vissa har försökt tillskriva den starkare svenska utvecklingen till att den svenska kronan föll kraftigt mot euron under finanskrisen medan den danska kronan hade (och har) fast växelkurs mot euron, men det håller inte som förklaring då den starkare svenska utvecklingen kommit framförallt under det senaste året då kronan varit lika stark eller starkare mot euron (och därmed också danska kronan) än före finanskrisen. Dessutom kan man notera att Tyskland som fört en liknande jobbpolitik som Sverige men som ingår i eurozonen haft en liknande framgång.

Jag bör för övrigt för tydlighetens skull säga att jag i och för sig tror att en liberaliserad arbetsrätt skulle ha en viss positiv effekt på sysselsättning och tillväxt. Dock tror jag att effekten skulle vara liten, klart mindre än effekten av stärkta incitament, så om man måste välja mellan dessa saker då bör stärkta incitament viktigast.

onsdag 1 juni 2011

Låter som att man har fel personal

AP-fonderna har alldeles för höga kostnader och negativa förvaltningsresultat, något som leder till lägre pensioner, påpekas det här. Låter onekligen som att den ansvariga personalen behöver avskedas och ersättas med färre men mer kompetenta personer. Frågan är varför detta inte är regeringens reaktion.