Reinfeldt har rätt om pensionsålder

Fredrik Reinfeldt har då påpekat att eftersom medellivslängden sakta men säkert stiger så är det inte längre ekonomiskt hållbart att 65 eller 67 ska ses som den normala pensionsåldern. Det har han helt rätt i, för om inte pensionsåldern stiger i takt med, eller nästan i takt med (den behöver inte stiga med lika många år, det räcker med att den stiger så mycket att antalet år i arbete stiger procentuellt lika mycket som antalet år man lever) medellivslängden så innebär den ekonomiska logiken obönhörligen att följden endera kommer att bli att skattebördan för de arbetande för pensionssystemet kommer att öka eller att pensionärernas standard relativt de arbetandes måste sänkas. Inget av dessa båda utfall kan ses som önskvärda, varpå slutsatsen är att pensionsåldern bör stiga.

Det man bör göra i det avseendet rent tekniskt är för övrigt att slopa den allmänna pensionsåldern så folk kan arbeta så länge de vill och kan, samtidigt som man bör få högre pension per år desto senare man går i pension. På så sätt existerar starka incitament för att arbeta längre tid samtidigt som folk själva kan göra avvägningen mellan nyttan av att få vara pensionär längre tid och få en högre pension per år när de väl går i pension.

Vissa kritiker av Reinfeldts utspel menar att man istället borde fokusera på att få in fler unga i arbete. På sätt och vis har de rätt i att en lägre arbetslöshet bland inte bara unga, utan alla under 65, är mer angeläget särskilt på kort sikt än ökad sysselsättning bland personer äldre än 65. Det är bland annat därför jag är kritisk till att personer äldre än 65 får dubbelt jobbskatteavdrag. Men det är önskvärt med ökad sysselsättningsgrad både bland personer som är äldre och som är yngre än 65 och det finns i grunden ingen motsättning mellan dessa båda mål då antalet arbetstillfällen inte är något givet, särskilt då inte på lång sikt.