måndag 30 april 2012

Kvällen till ära

Glad Valborg! Hoppas ni firar det (eller firade det, då de flesta läsare nog lär läsa denna post först 1:a maj eller senare) ordentligt. För er som vill få en ordentlig valborgskänsla så lyssna på denna klassiker "Vintern rasat ut i våra fjällar" framförd av Lunds studentkår.

"Public service" som "Miljöpartiet propaganda service"

Att svensk journalistkår är starkt vänstervriden är ingen direkt nyhet. Över 70% har länge röstat på något av de rödgröna partierna, att jämföra med mindre än 50% bland väljarkåren i stort,  och av de övriga partierna har Folkpartiet varit det enda som varit överrepresenterat.

Då det nog faktiskt är rimligt att anta att journalister, mer eller mindre medvetet, vinklar rapporteringen utifrån sina värderingar och då det är också är rimligt att anta att många "vanliga Svenssons" inte ägnar så mycket tid åt att granska om nyhetsrapporteringen är sann så följer också att de partier som är överrepresenterade i journalistkåren skulle ha fått långt lägre stöd i väljarkåren om de inte haft så stor representation bland journalistkåren. Och justerar man för det så framstår överrepresentationen som än mer häpnadsväckande och allvarlig.

Vad som däremot enligt den senaste undersökningen är delvis nytt är den enorma överrepresentation som Miljöpartiet har. De har alltid varit överrepresenterade, men aldrig så mycket som nu. Hela 41% av journalisterna är miljöpartister, och andelen är allra högst inom "public service", 54% i Sveriges radio och 52% i SVT. Totalt har de rödgröna runt 80% av SVT- och SR-journalisternas röster.

Miljöpartiets under senare år stigande opinionssiffror är nog till stor del ett resultat av att journalister i allmänhet och "public service"-journalister i synnerhet i allt högre grad är miljöpartister.

Något som är rätt så allvarligt, för även om Mp i enstaka frågor gjort liberala ställningstaganden, som att de sa ja till sänkt restaurangmoms och mestadels motsatt sig den allt mer omfattande övervakningsstaten så är de i grunden ett djupt antiliberalt parti av skäl som jag förklarade här.

Att "public service" i praktiken är "Miljöpartiet propaganda service" är förstås för för övrigt bara ytterligare ett skäl att sluta tvinga folk att finansiera det.

söndag 29 april 2012

Hög skattemoral?

Skatteverket konstaterar att över 99% av svenskarna lämnar in sin deklaration i tid, något som de menar tyder på "hög skattemoral" och att "det är bra för alla och för det skattepengarna går till, som skola, vård och omsorg. Här ser man vad man får, så är det ju inte riktigt i alla andra länder".

Snälla nån, tror han verkligen att det skulle bero på att man vill betala skatt, tycker att det är "häftigt", som en känd politiker uttryckte det. Förklaringen är istället att de flesta redan betalat sin skatt i och med att preliminärskatt dras från deras lön och även från de flesta kapitalinkomster, och oftast så resulterar den justering som deklarationen innebär att man får skatteåterbäring.

Och även för de personer som ska betala kvarskatt förändrar deklarationen ingenting, skatteverket kommer till slut dra in de pengarna oavsett om man deklarerar eller inte. Med skillnaden att om man inte deklarerar så åker man på straffavgifter.

Det handlar alltså inte om "hög skattemoral", utan önskan att få återbäring och/eller slippa straffavgifter. De fåtal svenskar som inte deklarerar är nog faktiskt mestadels folk som av olika skäl slarvar, inte folk som felaktigt tror att de tjänar på att inte deklarera.

lördag 28 april 2012

Lite perspektiv på den svenska statsskulden

Ett intressant faktum är att i lokal valutas nominella termer så hade Sverige 2011 störst BNP i Västeuropa, 3495 miljarder mot 2570 miljarder för tvåan Tyskland. Det innebär inte att svensk ekonomi i någon meningsfull bemärkelse verkligen var störst, eftersom de 3 andra största västeuropeiska valutorna pundet, schweizerfrancen och euron hade och har långt högre värde än svenska kronan. Justerar man för växelkursen kommer Sverige först på åttonde plats, efter i nämnd ordning: Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Spanien, Nederländerna och Schweiz. Av dessa är det dock för övrigt bara Schweiz som har högre per capita inkomst, de andra är bara större på grund av större befolkning.

Det kan dock noteras att 3 av de 4 största trots lägre BNP i lokal valuta har större statsskulder än Sverige i lokal valuta, och den återstående lär gå om Sverige om bara någon månad.

Enligt eurostats senaste statistik så hade Sverige en statsskuld på 1341 miljarder kronor samtidigt som BNP som sagt var 3495 miljarder kronor. Som jämförelse hade Tyskland med en BNP på 2570 miljarder euro en statsskuld på 2088 miljarder euro, Frankrike med en BNP på 2001 miljarder euro en statsskuld på 1717 miljarder euro och Italien med en BNP på 1580 miljarder euro hade en statsskuld på 1897 miljarder euro. Trots att de i lokal valuta hade lägre BNP, i Italiens fall mindre än hälften, så hade de alla i lokal valuta klart större statsskuld.

Storbritannien med en BNP på 1508 miljarder pund hade i lokal valuta fortfarande vid senaste årsskiftet en lägre statsskuld än Sverige, 1293 miljarder pund. Men då Storbritannien har ett årligt underskott på mer än 120 miljarder pund, medan Sverige har en balanserad budget kommer man någon gång under sommaren gå om Sverige.

Samtliga 7 västeuropeiska länder med en BNP som justerat för växelkursen är större än Sveriges förutom Schweiz hade dramatiskt mycket högre statsskuld i förhållande till BNP.

fredag 27 april 2012

Svag utrikeshandel, stark inhemsk ekonomi

Samtidigt som såväl Storbritannien och större delen av euroområdet har sjunkit ner i recession så tycks Sveriges ekonomi än så länge klara sig rätt så bra.

Under första kvartalet så ökade detaljhandelns försäljning med 4,5% i nominella termer, och med 3,2% justerat för inflation och kalendereffekter. Restaurangsektorn expanderade också i januari och februari, men mars siffror är ännu ej tillgängliga.

Däremot var såväl import som export oförändrat i nominella termer under första kvartalet, vilket implicerar en mindre nedgång i reala termer. Att exporten skulle falla är inte förvånande med tanke på de svaga ekonomierna i övriga Europa och den starka kronan, men att importen faller i reala termer är mer förvånande med tanke på hur inhemsk aktivitet ökar.

Att inte handelsöverskottet faller innebär dock för övrigt ur nationalräkenskaplig bokföringssynpunkt att så gott som hela ökningen i detaljhandeln och restaurangsektorn kan tillgodoräknas BNP, iallafall förutsatt att inte lagren minskat.

onsdag 25 april 2012

Om SD:s DN Debattartikel

Jag har länge varit skeptisk till alliansens införande av halverad arbetsgivaravgift för personer yngre än 25. Jag ser nämligen ingen anledning att tro att det skulle ha en större effekt på sysselsättningen än en generell sänkning, och jag anser inte heller att det skulle vara mindre dåligt att personer äldre än 25 är arbetslösa än att personer yngre än 25 är det.

Men även om inte har en större effekt än en generell sänkning tror jag definitivt inte att den varit helt verkningslös som vissa hävdat och i valet mellan en sådan sänkning och ingen alls är den bättre, även om som sagt en generell sänkning varit allra bäst. Om alternativet däremot är att riva upp sänkningen och som framförallt S och V vill är att använda det till högre utgifter då är jag emot det.

Nu säger Sverigedemokraterna, representerade av partiledaren Jimmie Åkesson och den ekonomisk-politiska talespersonen Erik Almqvist, att man vill verka för att sänkningen rivs upp. Det innebär visserligen att det finns en majoritet i riksdagen för det, men det innebär inte nödvändigtvis eller ens troligtvis att det faktiskt rivs upp eftersom det förutsätter att SD enas med de rödgröna partierna om vad det ska ersättas med, och det är knappast troligt att de lyckas komma överens om det, särskilt då som de rödgrönas beröringsskräck inför SD förhindrar dem från att formellt förhandla.

SD säger i artikeln att man vill ersätta den dels med utbildnings- och praktikinsatser och dels genom riktade skattelättnader för småföretag. Precis som sänkningarna för yngre är det senare i och för sig bättre än ingenting, åtminstone så länge man inte skapar marginaleffekter för företagare genom att ta bort dem om de anställer fler, men det finns även här ingen anledning att tro att de skulle ha större effekt än generella sänkningar. Och även om man konstruerar det så att marginaleffekter inte uppstår så riskerar det att skapa förvrängningar. Exempelvis kommer i restaurangbranschen företag som organiseras enligt så kallad franchiseprincip där olika restauranger ägs lokalt under licens från ett storföretag, som exempelvis amerikanska McDonalds, att gynnas före företag där restaurangerna ägs av kedjan, som exempelvis svenska Max.

I artikeln så passar SD också på att uppmärksamma en skrivning i regeringens vårbudget där regeringen påpekar att en högre andel invandrare sänkt sysselsättningsgraden. Att en ökad andel asyl- och anhöriginvandrare bidragit till att sänka sysselsättningsgraden är uppenbart, och det är åtminstone ett argument för att skärpa försörjningskraven på dessa. Dock kan det noteras om man studerar vårbudgeten för det första att SD, kanske avsiktligt kanske oavsiktligt, delvis feltolkat formuleringen. Vad det stod där var att demografiska förändringar sänkt sysselsättningsgraden för 15-74-åringar med 2 procentenheter, något SD helt tillskriver den högre andelen utlandsfödda, men som i själva verket dels beskrev det och dels beskriver att andelen 65-74-åringar stigit.

Det kan också noteras att när SD instämmer i att demografiska förändringar bidragit till att sänka sysselsättningsgraden, så instämmer man utan att själv förstå det i den poäng som analysen i vårbudgeten framhöll, nämligen att de skattesänkningar på arbete som genomförts varit effektiva, särskilt då om man jämför med andra länder. Det borde få dem att ompröva sin negativa inställning till såna skattesänkningar, om de nu verkligen menar allvar med att de är "Sverigevänliga"

tisdag 24 april 2012

SvD citerar okritiskt vänsterprofessor

SvD näringsliv citerar den ökända vänsterinriktade Berkeleyprofessorn Brad DeLong som hävdar att Sveriges relativt starka utveckling de senaste åren skulle ha berott på den kraftiga försvagningen av kronan under 2008 och de första månaderna av 2009.

Det är dock knappast en trovärdig förklaring. Trots allt så var det flera länder som såg ännu större försvagningar av sina valutor, exempelvis Island och Storbritannien, och de har haft en svagare ekonomisk utveckling än de flesta andra länder "trots" deras svaga valutor.

Det kan också noteras att Sveriges nedgång under den period när kronan var som svagast 2008-09 faktiskt var större än EU-genomsnittet. Det som skiljer ut Sverige positivt var istället att man 2010-11 när större delen (under 2010) eller hela (2011) av kronans värde relativt euron återställts till nivåerna före krisen hade en mycket starkare återhämtning.

DeLong har däremot delvis rätt när han skriver att det inte var "stram finanspolitik" som förklarar vare sig Tysklands eller Sveriges relativt starka utveckling, tvärtom sänkte både Tyskland och Sverige skatterna under 2009-2010. Förklaringen var istället andra politiska åtgärder som DeLong inte heller gillar, alltså incitamentsförstärkande skatte- och bidragssänkningar.

lördag 21 april 2012

Feghet är moderaternas främsta problem-inte Sofia Arkelsten

Oro över fallande opinionssiffror efter det att (S) bytt ut Håkan Juholt mot Stefan Löfven har då fått Reinfeldt att byta ut Sofia Arkelsten mot Kent Persson i posten som Moderat partisekreterare, vad kan man säga om det?

Det första man kan säga är att orättvist att ge Arkelsten skulden för opinionstappet, precis som det hade varit orättvist att ge henne äran för den tidigare uppgången. Upp-och nedgången var båda relaterade till saker som hände inom (S), inte vad Arkelsten gjorde.

Den viktigaste poängen är dock att det grundläggande problemet som gör att Moderaterna med rätta nu betraktas som idélösa (egentligen är de som jag diskuterar nedan dock inte egentligen idélösa, de saknar bara mod att stå för sina idéer) förvaltare är att sedan regeringen i förra valet förlorade den egna majoriteten i riksdagen blivit fega. Eftersom oppositionspartierna är för det mesta enade vurmare för höga skatter (undantagen var att Miljöpartiet gick med på att släppa igenom den sänkta restaurangmomsen och att Sverigedemokraterna sa nej till de rödgrönas förslag om höjd alkoholskatt) så är det väldigt svårt för regeringen att få igenom skattesänkningsförslag som ett femte jobbskatteavdrag eller höjd brytpunkt/skiktgräns för statlig inkomstskatt.

Att de 4 högskattepartierna Mp, V, S och SD har majoritet är i och för sig det grundläggande problemet, men Moderaternas svar på detta är också fel. Tydligen så ser nämligen regeringen någon slags prestige i att låtsas som att de är en majoritetsregering och därför så har de börjat ljuga om varför de inte föreslår de inkomstskattesänkningar de tidigare utlovat och hävda att den svaga europeiska ekonomin förhindrar det trots att de 2008, när den europeiska ekonomin var ännu svagare, valde motsatt strategi med extra stora skattesänkningar.

Det hade varit mycket bättre om de ärligt lagt fram de önskvärda skattesänkningsförslagen, försökt förhandla med något av högskattepartierna för att se om de kan gå med på det i utbyte mot någon acceptabel eftergift. Och om det inte fungerar så borde de iallafall argumentera för förslagen och klandra oppositionspartierna för att de skadar landet genom att blockera dessa tillväxtfrämjande skattesänkningar.

Det är trots allt vad politiska ledare normalt sett gör. Barack Obama exempelvis avstår inte från att argumentera för och lägga förslag han vet kommer blockeras av republikanerna i kongressen. Inte avstår han från , liksom tidigare presidenter inte avstod från, att argumentera för förslag på grund av någon irrationell vilja att skapa illusionen att han kan driva igenom allt han vill driva igenom. 

Genom att fegt, på grund av någon löjlig tro att deras prestige ligger i att de måste låtsas att de fortfarande är en majoritetsregering, avstå från att driva skattesänkningar skickar de budskapet till väljarna att även de tror att det är fel med skattesänkningar. Och varför ska någon stödja partier som skickar budskapet att den egna politiken är fel?

Såvida inte Kent Persson inser det, något jag tyvärr starkt tvivlar på, och driver frågan i sina samtal med Reinfeldt och Borg kommer tillsättandet av honom till partisekreterarjobbet inte innebära någon förbättring vare sig för Moderaterna eller landet.

fredag 20 april 2012

Breivik inspirerad av Turner Diaries?

En intressant detalj angående Anders Behring Breiviks rättegång som bara vid förbigående diskuterats i svensk media är hans långsiktiga motiv för sitt massdödande av unga norska socialdemokrater. Från Expressen:

Han uppgav också att han är medveten om att det han gjort inte accepteras av alla – ens i sina egna kretsar. Hans mål är långsiktigt, förklarade han. Attentaten kommer enligt Breivik att öka det han menar är censur – och det hoppas han ska leda till att fler nationalister radikaliseras.

Alltså, Breivik hoppas att etablissemanget ska i möjligaste mån försöka förtrycka nationalister mer för att de ska överge fredliga metoder och istället likt han själv och serieskytten i Malmö, som Breivik uttryckligen hyllade, ska ta till våldsmetoder, som han ser som enda sättet att besegra de han kallar "kulturmarxisterna".

Detta är faktiskt ingen ny tanke. Idén att terrorism som metod har som syfte att provocera fram repressiva metoder från staten för att i sin tur provocera fram en motreaktion lanserades först av den nu avlidne amerikanske nazistgurun William Pierce i sin raskrigsroman The Turner Diaries. I ett kapitel berättas om hur en lokal ledare, Harry Powell, för den nazistiska terrorgruppen "The Organization" vägrat genomföra en avrättning av två personer som verkat för ökad "rasblandning" som beordrats från den centrala ledningen, och sedan för denna ordervägran ställts inför rätta och ombetts förklara sin ordervägran:

Hans grundläggande klagomål var att alla våra terrordåd mot det etablerade systemet bara förvärrade situationen genom att "provocera" det till fler och mer repressiva åtgärder. Ja, men det förstod vi väl alla! Eller åtminstone så trodde jag att vi alla förstod det. Powell förstod det uppenbarligen inte. Det vill säga, han förstod inte att ett av de främsta motiven för politisk terrorism, alltid och överallt, är att tvinga myndigheterna att vidta motåtgärder och bli mer repressiva, och på så sätt alienera en del av befolkningen och skapa sympati för terroristerna.

Pierce och Breivik skiljer sig vad gäller en del ideologiska frågor (Pierce såg exempelvis utrotandet av judarna som en av sina främsta mål, medan Breivik inte indikerat någon fientlighet mot judar) men deras syn på politisk strategi för terrorister är nästan identiska. Och det kan inte uteslutas att detta samband inte är en slump, utan att Breivik faktiskt läst Pierce roman och inspirerats till sina tankar från den.

Det är också värt att notera att vänstern när den försöker koppla ihop fredliga nationalister (och ickenationalistiska borgerliga/liberaler) med Breivik spelar honom i händerna och reagerar på det sätt som Breivik hoppades på.

torsdag 19 april 2012

"TV-licensen" ÄR en skatt

Ett utredningsförslag föreslår att den så kallade "TV-licensen" avskaffas och ersätts med en "avgift" via skattsedeln, något som skulle innebära att man skulle kunna spara in de 146 miljoner som i onödan spenderas på Rövartjä...eller jag menar Radiotjänst i Kiruna. Det är ett steg i rätt riktning och innebär troligen att skatten blir lägre. Dock är det egentligen inte tillräckligt bra, då det är fel med all form av tvångsfinansiering av TV och radio varför "public service" helt borde avskaffas, av skäl som jag förklarade mer utförligt här.

 Jag ser dock att ledningarna för SVT och SR är negativt inställda även till den här försiktiga liberaliseringen. I SVT-chefen Eva Hamiltons fall kan det delvis förklaras av att hon också är ordförande i Radiotjänst och därmed skulle gå miste om ett fett arvode därifrån om det blev nedlagt (den stackars kvinnan skulle därmed bli tvungen att leva på endast de över 2 miljoner i årslön hon får från SVT), men det tycks huvudsakligen handla om att de tror att "public service"-mystiken och den absurda myten om "fri television" skulle hotas om den statliga myndigheten Skatteverket drev in pengarna istället för den statliga myndigheten Radiotjänst. Med tanke på att det redan i dag är riksdagen som fastställer "TV-licensens" nivå, med tanke på att det även fortsättningsvis ska vara en "öronmärkt" skatt som formellt inte är del av statsbudgeten  och med tanke på att det redan idag är en statlig myndighet som driver in den så är det obegripligt på vilket sätt detta skulle göra SVT mindre "fri"

SR-chefen Mats Svegfors argument för det, förutom att felaktigt påstå att förslaget innebär skatten och SVT och SR skulle bli en formell del av statsbudgeten, tycks vara att en obligatorisk "avgift" skulle korrekt upplevas som en skatt. Att en sådan obligatorisk avgift skulle vara en skatt har han rätt i, men den skulle inte vara mindre av en skatt än vad "TV-licensen" är. "TV-licensen" är inte en betalning för SVT:s tjänster eftersom man är tvungen att betala den även om man enbart använder sin TV för att se andra kanaler och/eller titta på video/dvd. Att personer som inte har TV inte är skyldiga att betala den gör den inte till mindre skatt, lika lite som det faktum att nykterister slipper betala alkoholskatt eller att personer som inte konsumerar tobak slipper betala tobaksskatt gör alkoholskatt eller tobaksskatt till något annat än skatter.

Att Hamilton och Svegfors kommer med såna här patetiska argument för att försvara ett absurt system där 146 miljoner slösas bort i onödan tycks avspegla att de tror att det finns ett hot mot "public service". Det hade varit bra om så varit fallet men tyvärr är samtliga 8 riksdagspartier för det. Jag tror tyvärr inte heller att en ändring av vilken statlig myndighet som driver in finansieringen  kommer att ändra på det, men skulle det mot förmodan bli så vore det för liberaler ytterligare ett argument för det.

onsdag 18 april 2012

"Chicagoskolan" är verkligen inte en variant av den österrikiska skolan

Jag läser i Hufvudstadsbladet att den svenskfinländska finansmannen Björn Wahlroos, mest känd i Sverige för sitt uppdrag som styrelseordförande i Nordea, har givit ut en ny bok där han framför en rad olika teser, de flesta av vilka förefaller mer eller mindre korrekta.

Det är oklart om det är Wahlroos själv eller recensenten som gör denna tolkningen, men detta är då vad recensenten hävdar skrivs i boken:

finansteoretiskt graviterar Wahlroos i boken mot den så kallade österrikiska skolan och dess mest välkända efterträdare Chicagoskolan och Milton Friedman. Wahlroos är en stark motståndare till keynesianismen som han beskriver som en enda stor irrfärd som enligt honom nu börjar komma till sin ände.

I och för sig är företrädarna för den österrikiska skolan och Chicagoskolan båda marknadsliberalt inriktade, men grunderna för den slutsatsen är så pass radikalt annorlunda att det är närmast groteskt missvisande att påstå att Chicagoskolan skulle vara en "efterföljare" till den österrikiska skolan.

Inom frågan om nationalekonomins metodologi/vetenskapsfilosofi, som jag diskuterade här, så är faktiskt Chicagoskolan och särskilt då dess mest kända företrädare Milton Friedman, den österrikiska skolans värsta fiende, och har där intagit positioner ännu längre från den österrikiska än vad de flesta keynesianer intagit.

Det kan väl måhända antas att Wahlroos inte berört denna diskussion utan enbart diskuterat de nationalekonomiska slutsaterna. Men även om vi begränsar oss till penningpolitik så ligger Chicagoskolan närmare keynesianerna än den österrikiska skolan. Milton Friednab exempelvis propagerade under sina sista år för tesen att Japans problem beror på att de inte gjort tillräckligt för att med penningpolitiken skapa inflation, en slutsats som världens nu mest framstående keynesian, Paul Krugman, applåderat och instämt i.

Som sagt, jag har inte ännu läst Wahlroos bok så jag vet inte i vilken grad denna felaktighet är hans fel eller reporterns. Men att den position som reportern hävdar att han stått för är fel råder det inget tvivel om.

måndag 16 april 2012

Könskvotering leder till sämre styrda företag

När könskvoteringen av börsbolagsstyrelser i Norge, som alla norska partier utom Fremskrittspartiet var för, diskuteras brukar anhängarna ha två argument för att beskriva den som framgångsrik.

Det ena är att den lett till en ökning av andelen kvinnor i styrelserna. Men det är bara en beskrivning av att den genomförts, inte till att den har haft några positiva effekter.

Det andra är att styrelseledamöter annars tillsätts på basis av nepotism och att genom att tillsätta de på basis av kön istället så kommer man bland kvinnorna ha ett mer meritokratiskt urval. Att de kvinnliga ledamöternas genomsnittliga utbildningsnivå var högre sägs vara ett bevis på det.

Det som kan sägas om det är att det otvivelaktigen är så att nepotism förekommer och att ett fritt näringsliv ibland väljer ledamöter på en sådan basis, eller andra icke rationella grunder. Men i den mån nepotism förekommer så är det troligt att de män som får vara kvar är just de som valts på den grunden, och att det blir mer kompetenta män som trängs ut till förmån för de inkvoterade kvinnorna.

Och dessutom så kan även kvinnor väljas på den grunden. Christina Stenbeck kanske trots allt är kompetent (jag har inte sett någon utvärdering så jag kan inte uttala mig i den frågan), men att hon vid blott 30 års ålder blev styrelseordförande i Kinnevik var knappast främst på basis av hennes eventuella kompetens, utan snarare på basis av att hennes pappa är den nu avlidne grundaren av Kinnevik, Jan Stenbeck.

Men den högre utbildningsnivån då? Högre utbildning är allt annat lika meriterande, men det finns många andra saker som avgör ens kompetens, exempelvis erfarenhet, och där låg kvinnorna sämre till.

Jag ser nu via Daniel Waldenström på ekonomistas att en utvärdering av hur det gått för företagen visar att inkvoteringen resulterat i att de företag som tvingades ta in fler fick lägre börsvärde och sämre resultat. Dessutom har det lett till att många företag undvikit börsen något som innebär sämre finansieringsmöjligheter för dem och försvagar dessa företag.

Precis som väntat har det påtvingade valet av styrelser på en ickemeritokratisk grund, kön, alltså lett till att företagen styrs sämre. Sverige bör på den grunden, samt på grunden att det kränker äganderätten, undvika att införa en sådan kvotering.

lördag 14 april 2012

Norska är faktiskt väldigt likt svenska

En observation orelaterad till den kommande rättegången mot Anders Behring Breivik som jag gjort i samband med mediabevakningen kring den är att norska och svenska faktiskt är otroligt lika varandra. När reportrarna intervjuar norska överlevare från Utöya och andra från Norge så förstår jag i princip allt de säger trots att de talar norska och ingen textning förekommer. Nästan alla ord är ungefär som de svenska orden inklusive i vissa fall äldre svenska, och i det mindre antal fall där de använder ord som jag inte hade förstått om de presenterats isolerade så förstår jag vanligen betydelsen av sammanhanget. Detta är nog inte heller bara mitt intryck, för annars hade knappast de svenska reportrarna kunnat obehindrat ställa frågor på svenska och få svar på norska och inga problem (eller iallafall inga större problem) med förståelse uppstår.

Jag testade detta intryck genom att gå in på norska Aftenpostens hemsida och kolla in ett antal rubriker (notera att Aftenposten precis som andra tidningar ändrar ständigt vilka nyheter som visas på förstasidan så om ni klickar på länken finns de kanske inte kvar, och ju längre tiden går innan ni läser detta desto troligare är det att det är borta)så bekräftas intrycket. Här är de 6 nu mest framträdande topprubrikerna:

"Flere delstater forbereder sig på extremvaer i USA-19 personer skader i amerikansk by fredag-för uvaeret har ankommet for alvor"

Här är det ingen tvekan. Vad som sägs är "Flera delstater förbereder sig på extremväder i USA-19 personer skadade i amerikansk stad under fredagen-för ovädret har kommit på allvar"

"Dette er smaertefullt för alle fotbollselskere-Blatter i sorg over Morosini"

Återigen ingen tvekan- "Det är smärtsamt för alla fotbollsälskare - Blatter i sorg över Morosini." (Blatter är för övrigt internationella fotbollsförbundets ordförande och Morosini är en 26-årig italiensk fotbollsspelare som dog)

"Nöt de förste kalde strålene-råkald förste sommerdag"

"Nöt" är jag inte säker på vad det betyder, men av sammanhanget går det att sluta sig till att det troligen betyder "möt" och att meningen därför troligen betyder "möt de första kalla [sol-]strålarna-råkall första sommardag."

"Norsk officer förbereder observatörstyrke till Syria-Ber partene i konflikten om å motta FN-observatörene på ett måte som viser at de mener alvor"

Helt klart betyder det här: "Norsk officer förbereder observatörsstyrka till Syrien-ber parterna i konflikten om att motta FN-observatörerna på ett möte som visar att de menar allvar."

"Slik fölger du terrorrättsaken på nett og mobil"

"Slik" hade jag inte förstått om det presenterats isolerat för mig, men av sammanhanget är det uppenbart att det betyder "så", varför meningen blir "så följer du terrorrättegången [mot Breivik] på nätet och mobilen."

"Bestemmer kvinnor interiöret i hjemmet? Du får ikke en gift kvinne till å sove i Manchester United-sengetöy. Der går gränsen"

"Sengetöy" är jag lite osäker på, men nog låter det som "sängkläder", varför meningen blir "Bestämmer kvinnor inredningen i hemmet? Du får icke en gift kvinna till att sova i Manchester United- sängkläder. Där går gränsen."

Och ja, jag klarade detta utan användning av någon översättningsservice eller liknande fuskande. Och troligen så skulle nog de flesta läsare också klarat det, trots att de likt jag aldrig ägnat någon tid åt att studera norska.

Eftersom vokabulären trots allt skiljer sig så ofta, låt vara bara marginellt och stavningen skiljer sig ännu mer, om man jämför med exempelvis de mycket mindre skillnaderna mellan exempelvis engelska i Storbritannien, USA och Australien eller svenska i Skåne, Stockholm, Norrland och Finland (du får nog svårt att hitta någon skillnad på språket i Sydsvenskan, Dagens Nyheter, Västerbottens-Kuriren respektive Hufvudstadsbladet, de största (svenskspråkiga) tidningarna i respektive områden) så är det nog ändå berättigat att definiera norska som ett distinkt språk skiljt från svenska och inte som en lokal variant av ett skandinaviskt språk. Men då förståelse av svenska gör att man förstår norska till största del, och vice versa, så är det lite av ett gränsfall.

Danska tycker jag för övrigt är svårare att förstå särskilt i talad form på grund av att de jämfört med norrmän och svenskar har ett mer "grötigt" uttal. Dock så brukar jag förstå det mesta av även danska åtminstone i skriven form

fredag 13 april 2012

Införsel och export av alkohol till och från Sverige

Systembolaget har nu släppt en rapport om försäljningen under första kvartalet i år. Den visar på en marginell nedgång i försäljningen av sprit, som dock mer än väl kompenseras av ökad försäljning av starkcider, starköl och vin så att Systembolagets försäljning mätt i ren alkohol ökade med 1,1%.

Systembolagets försäljning är dock av flera skäl inte detsamma som svenskarnas alkoholkonsumtion, inte minst då att svenskar köper en del alkohol utomlands, framförallt då från lågprislandet Tyskland och att norrmän och köper alkohol i Sverige. Det senare avspeglar att även om alkohol är mycket dyrare i Sverige än i Tyskland så är det klart billigare än i Norge. Exakt hur stor gränshandeln är vet ingen exakt då det inte officiellt registreras, men genom att kolla hur stor försäljningen är i gränsområdena så kan man få en fingervisning.

Som gränsområde i söder definieras de 3 länen Blekinge, Halland och Skåne, vilket förefaller lite väl snävt med tanke på att det utgår bussresor till Tyskland för de som vill köpa alkohol där från så långt norrut som Norrköping, Linköping och till och med Katrineholm. Jag känner själv personer som bor i Småland som brukar åka med såna resor och därför aldrig handlar på Systembolaget trots att de inte är nykterister. Men för all del är det nog i de 3 länen som andelen som reser till Tyskland är högst. Gränsområdet till Norge är inte definierat, men det innefattar förmodligen främst gränskommunerna i Bohuslän och Värmland.

Försäljningen i gränsområdena tyder på att både införseln och utförseln av alkohol ökar. I det sydliga gränsområdet sjönk nämligen försäljningen mätt i ren alkohol med 0,6%, vilket tyder på en viss ökning av införseln från Tyskland.

I gränsområdet mot Norge ökade som kontrast försäljningen med hela 10,9% mätt i ren alkohol, vilket tyder på en kraftig ökning av norrmännens inköp i Sverige. Det senare beror nog delvis på att gränshandeln av alla varor generellt ökat och då passar norrmännen på att också inhandla alkohol och delvis på höjd norsk alkoholskatt

Intressant nog tycks det som att även finländare i högre utsträckning också köper mer i Sverige för i gränsområdet mot Finland (definieras ej heller, men innefattar troligen gränskommunerna i Norrbotten) steg med 4,8% mätt i ren alkohol. Alkoholskatten är inte lika hög i Finland som i Norge, men den är högre än i Sverige och den har stigit under senare år och en ny höjning genomfördes vid årsskiftet vilket förklarar ökningen. Eftersom att prisskillnaden inte är så dramatisk och eftersom så liten del av Finlands befolkning bor längs landgränsen mot Sverige i norr är införseln inte så stor, men skulle den finländska regeringen fortsätta höja medan den svenska inte gör det kan även folk som bor i exempelvis Åland och Åbo, och kanske till och med Helsingfors och andra större städer i södra Finland, finna det lönsamt att handla i Sverige.

Möjligheten att sälja alkohol till norrmän och finländare är ju för övrigt ytterligare ett argument för att hålla alkoholskatten så låg som möjligt då det i praktiken innebär en form av exportinkomster för Sverige.

torsdag 12 april 2012

Oväntat rimligt handelsavtal

Goda nyheter-det blir ingen strejk i handeln vilket är bra för att det är aldrig bra med strejker. Vad som dock är ännu bättre nyhet är att avtalet blev oväntat vettigt. Det sägs faktiskt att lönekostnaderna bara kommer öka 2,6%. För butiksanställda blir det något högre och för lagerarbetare blir det lägre och Handels kommer att få friheten att fördela någon form av "jämställdhetspott", men på det stora hela så blev, iallafall om nivåberäkningen verkligen stämmer, utfallet för Svensk Handel klart bättre än vad jag trodde. Det är inte bara en seger för Svensk Handel dock, utan också en seger för handelns kunder och de många arbetslösa som hade förlorat chansen till jobb om Handels hade fått igenom sina krav.

Detta försvårar också för andra mer radikala LO-förbund, som HRF och Kommunal att driva igenom sina orimliga krav.

Några fler punkter om handelskonflikten

-Att Handels krav på 4,7% löneökningar (5,5% för yngre), att jämföra med 2,6% för industrin är orimligt torde vara uppenbart.

Kom ihåg att på en fri marknad så bestäms löner av två faktorer: arbetsgivarnas betalningsförmåga och deras möjlighet att rekrytera arbetskraft. Någon branschuppdelad statistik över lönsamhet har jag inte kunnat hitta, men enligt SCB:s nationalräkenskaper utgör totala lönesumman i handeln utgör hela 67% av bruttoförädlingsvärdet, att jämföra med 57% för ekonomin som helhet och 58,5% för tjänstesektorn som helhet, vilket innebär att lönsamheten inom handeln är klart sämre såvida de inte har dramatiskt lägre avskrivningskostnader.

Kom ihåg vidare att arbete inom handeln kräver väldigt lite eller ingen utbildning, vilket tillsammans med det faktum att det finns väldigt många arbetslösa innebär att det knappast finns några rekryteringsproblem. Lägg därtill att handelsanställda i Sverige redan idag har de högsta lönerna i Europa i förhållande till industriarbetare, och det torde vara uppenbart att de om något borde ha lägre, snarare än högre, löneökningar än industrin

-Byggnads har varslat om "sympatistrejk" med motiveringen "Det är självklart för oss som byggnadsarbetare att stötta våra fruar, sambos, döttrar och vänner i deras kamp för en jämställd lön". Tre saker kan noteras om det. För det första anser tydligen inte Byggnads att de många män som arbetar inom handeln förtjänar samma löneökningar, varför skulle de annars använt formuleringen om kvinnor (i olika relationsformer) här?

För det andra så är det inget stöd att göra någon arbetslös, vilket kommer blir effekten för många som arbetar eller vill arbeta inom handeln om Handels krav går igenom. Handeln är tillsammans med hotell- och restaurangnäringen den bransch som anställer högst andel yngre. Att Sverige har en hög arbetslöshet just bland yngre beror till stor del på att Handels (och liknande fack) varit så "framgångsrika" i tidigare avtalsrörelser. Handels orimligt höga lönekrav är därför i praktiken ett krav på att öka arbetslösheten i allmänhet och ungdomsarbetslösheten i synnerhet.

För det tredje kan det angående könsaspekten noteras att byggbranschen är den kanske mest mansdominerade branschen i Sverige samtidigt som byggnadsarbetare är förhållandevis högavlönade. Om högre relativa löner i branscher med hög andel kvinnor är så viktigt borde vi se till att ordentligt sänka byggarbetarnas löner. Menar Byggnads allvar med sitt tal om att kvinnors löner bör höjas relativt mäns så är det nämligen en träffsäkrare metod än högre löner i handeln eftersom andelen män är högre i byggbranschen än andelen kvinnor i handeln.

Med tanke på att det finns miljoner arbetslösa byggarbetare i exempelvis Spanien, Irland och Baltikum så är det knappast några problem att få tag på arbetskraft även med mer "jämställda" löner i byggbranschen. På så sätt får vi lägre boendekostnader, ökat bostadsbyggande (vilket skulle lösa bostadsbristen i storstadsområdena) och,viktigast av allt om vi accepterar Byggnads ideologi, få "en mer jämställd arbetsmarknad".

onsdag 11 april 2012

Illustration av stark svensk utveckling

Johnny Munkhammar har ett antal diagram på sin blogg som illustrerar hur stark den svenska utvecklingen varit de senaste åren. Här är de två intressantaste:
Enda problemet med diagrammen är att de inte justerar för befolkningsutvecklingen, men den förändrar inte särskilt mycket annat än att Tysklands relativa framsteg blir större än Sveriges då Tyskland haft en svag minskning av sin folkmängd medan Sveriges ökat med i genomsnitt 0,7% per år. Men då Tysklands politik vad gäller inte minst arbetsmarknadsområdet liknat den svenska med sänkta skatter och sänkta bidrag så är det bara något som bekräftar den politikens effektivitet.

Den tidigare politiken lär nog bidra till en relativt stark utveckling ytterligare några år, men på längre sikt kräver fortsatta framsteg också fortsatta liberaliseringar bland annat i form av fler skattesänkningar på arbete och investeringar, och som Handels oansvariga beteende illustrerar helst också åtgärder för att tygla de galnare facken. Något Munkhammar borde vid tillfälle framföra till Reinfeldt och Borg.

tisdag 10 april 2012

Vad handelskonflikten och "löneökningar i kronor, inte procent" innebär

En strejk i detaljhandeln rycker allt närmare nu då Handelsanställdas förbund (Handels) vägrar ge upp sina krav på långt högre löneökningar än andra, cirka 4,5% mot de 2.6% som andra fått.

Ett argument som ofta framförs av de som försvarar Handels är att i själva verket är inte Handels krav så mycket högre än andras. Eftersom anställda i handeln har lägre löner i utgångsläget skulle en procentuellt lika ökning innebära lägre ökning räknat i kronor. Det Handels gör är, hävdas det, är (om man bortser från den "jämställdhetspott" de kräver utöver lika stor löneökning i kronor) kräva samma löneökningar i kronor som andra branscher. Och när man köper varor och tjänster eller betalar räkningar så betalar man i kronor, inte i procent, hävdas det.

Det är förstås sant att man betalar utgifter i kronor. Men eftersom personer med högre inkomst har högre utgifter också så innebär inflationen (vanligen) att deras utgifter också stiger mer i kronor. Den spontana reaktionen på det påpekandet från anhängarna av kravet att räkna löneökningar i kronor är nog förmodligen att det att höginkomsttagarna inte borde klaga eftersom det innebär att de ändå kan köpa mer.

Men den bakomliggande premissen resonemanget att höginkomsttagare inte borde vara missnöjda över försämringar eftersom de ändå tjänar mer är att egentligen borde alla ha samma lön. Och på lång sikt kommer lika löneökning i kronor mycket riktigt att innebära att alla som arbetar kommer få nästan exakt samma lön. Den dag inflationen höjt genomsnittslönen till 1 miljon i månaden så kommer några få tusen i skillnad vara i princip ingen skillnad alls.

Bakom Handels lönekrav och "löneökningar ska räknas i kronor" argumentet ligger alltså en radikal socialistisk ideologi om att alla ska ha samma lön, något som naturligtvis skulle vara förödande för ekonomin. Vi får därför hoppas att det Handels får igenom så lite som möjligt av sina krav, men tyvärr finns det skäl att tro att de får igenom det mesta.

måndag 9 april 2012

Något måste vara väldigt fel på en prognosinstitution...

..som är sämre än andra på att förutse det som man själva beslutar om. I och med att man själv beslutar om vad reporäntan ska vara så förefaller det pinsamt att Riksbanken är sämre än andra på att förutse framtida beslut. I den mån en skillnad existerade hade man förväntat sig den motsatta.

En positiv tolkning av denna skillnad är i och för sig att Riksbanken struntar i prestigeförlusten som deras dåliga förutsägelser innebär och fattar räntebeslut på helt sakliga grunder. Men även om denna positiva tolkning stämmer fullt ut (och det är långt ifrån självklart) så kvarstår ändå det faktum att räntebesluten sker på inkompetenta grunder eftersom prognoser om framtida ändringar naturligtvis är en grund för nuvarande ändringar.

söndag 1 april 2012

Har Löfven verkligen 20 miljarder mer i "reformutrymme"?

Socialdemokraternas nye partiledare Stefan Löfven hävdar nu att Socialdemokraterna har 20 miljarder mer i så kallat "reformutrymme" än regeringen eftersom man förespråkar åtminstone 3 skattehöjningar (Har förslaget om höjd alkoholskatt övergetts eller glömde Löfven bara att nämna det?)
, nämligen utfasat jobbskatteavdrag för höginkomsttagare (vilket är detsamma som att förespråka höjd marginalskatt för dessa), slopad sänkning av restaurangmomsen och slopad sänkning av arbetsgivaravgifter för unga.

Problemet är dock att den kalkylen förutsätter att skatterna inte påverkar beteende alls. Vilket är lika dumt som att exempelvis en butiksägare antog att om priset på alla varor höjs med 10% då kommer försäljningsintäkterna också öka med 10%. Sanningen är naturligtvis att en sådan prishöjning lär minska efterfrågan, vilket innebär att intäkterna och kanske till och med vinsten kommer att falla.

Och logiken är mer problematisk här för staten än för butiksägare, för att butiksägares lägre intäkter kompenseras delvis av lägre kostnader för inköp av varor, medan däremot effekten på budgetsaldot blir sämre än effekten på intäkterna på grund av att högre arbetslöshet ökar bidragskostnader.

Nu tror jag inte att de nämnda skatterna ligger på höger sida av lafferkurvan, dvs jag tror inte att höjda skattesatser kommer sänka skatteintäkterna. Men höjningen av skattesatser kommer ändå generera en lägre ökning av skatteintäkter än vad antagandet om ingen effekt på beteendet genererar, och för budgetsaldot blir resultatet ännu sämre, som sagt på grund av effekten på bidragskostnaderna.