fredag 20 april 2012

Breivik inspirerad av Turner Diaries?

En intressant detalj angående Anders Behring Breiviks rättegång som bara vid förbigående diskuterats i svensk media är hans långsiktiga motiv för sitt massdödande av unga norska socialdemokrater. Från Expressen:

Han uppgav också att han är medveten om att det han gjort inte accepteras av alla – ens i sina egna kretsar. Hans mål är långsiktigt, förklarade han. Attentaten kommer enligt Breivik att öka det han menar är censur – och det hoppas han ska leda till att fler nationalister radikaliseras.

Alltså, Breivik hoppas att etablissemanget ska i möjligaste mån försöka förtrycka nationalister mer för att de ska överge fredliga metoder och istället likt han själv och serieskytten i Malmö, som Breivik uttryckligen hyllade, ska ta till våldsmetoder, som han ser som enda sättet att besegra de han kallar "kulturmarxisterna".

Detta är faktiskt ingen ny tanke. Idén att terrorism som metod har som syfte att provocera fram repressiva metoder från staten för att i sin tur provocera fram en motreaktion lanserades först av den nu avlidne amerikanske nazistgurun William Pierce i sin raskrigsroman The Turner Diaries. I ett kapitel berättas om hur en lokal ledare, Harry Powell, för den nazistiska terrorgruppen "The Organization" vägrat genomföra en avrättning av två personer som verkat för ökad "rasblandning" som beordrats från den centrala ledningen, och sedan för denna ordervägran ställts inför rätta och ombetts förklara sin ordervägran:

Hans grundläggande klagomål var att alla våra terrordåd mot det etablerade systemet bara förvärrade situationen genom att "provocera" det till fler och mer repressiva åtgärder. Ja, men det förstod vi väl alla! Eller åtminstone så trodde jag att vi alla förstod det. Powell förstod det uppenbarligen inte. Det vill säga, han förstod inte att ett av de främsta motiven för politisk terrorism, alltid och överallt, är att tvinga myndigheterna att vidta motåtgärder och bli mer repressiva, och på så sätt alienera en del av befolkningen och skapa sympati för terroristerna.

Pierce och Breivik skiljer sig vad gäller en del ideologiska frågor (Pierce såg exempelvis utrotandet av judarna som en av sina främsta mål, medan Breivik inte indikerat någon fientlighet mot judar) men deras syn på politisk strategi för terrorister är nästan identiska. Och det kan inte uteslutas att detta samband inte är en slump, utan att Breivik faktiskt läst Pierce roman och inspirerats till sina tankar från den.

Det är också värt att notera att vänstern när den försöker koppla ihop fredliga nationalister (och ickenationalistiska borgerliga/liberaler) med Breivik spelar honom i händerna och reagerar på det sätt som Breivik hoppades på.