onsdag 25 april 2012

Om SD:s DN Debattartikel

Jag har länge varit skeptisk till alliansens införande av halverad arbetsgivaravgift för personer yngre än 25. Jag ser nämligen ingen anledning att tro att det skulle ha en större effekt på sysselsättningen än en generell sänkning, och jag anser inte heller att det skulle vara mindre dåligt att personer äldre än 25 är arbetslösa än att personer yngre än 25 är det.

Men även om inte har en större effekt än en generell sänkning tror jag definitivt inte att den varit helt verkningslös som vissa hävdat och i valet mellan en sådan sänkning och ingen alls är den bättre, även om som sagt en generell sänkning varit allra bäst. Om alternativet däremot är att riva upp sänkningen och som framförallt S och V vill är att använda det till högre utgifter då är jag emot det.

Nu säger Sverigedemokraterna, representerade av partiledaren Jimmie Åkesson och den ekonomisk-politiska talespersonen Erik Almqvist, att man vill verka för att sänkningen rivs upp. Det innebär visserligen att det finns en majoritet i riksdagen för det, men det innebär inte nödvändigtvis eller ens troligtvis att det faktiskt rivs upp eftersom det förutsätter att SD enas med de rödgröna partierna om vad det ska ersättas med, och det är knappast troligt att de lyckas komma överens om det, särskilt då som de rödgrönas beröringsskräck inför SD förhindrar dem från att formellt förhandla.

SD säger i artikeln att man vill ersätta den dels med utbildnings- och praktikinsatser och dels genom riktade skattelättnader för småföretag. Precis som sänkningarna för yngre är det senare i och för sig bättre än ingenting, åtminstone så länge man inte skapar marginaleffekter för företagare genom att ta bort dem om de anställer fler, men det finns även här ingen anledning att tro att de skulle ha större effekt än generella sänkningar. Och även om man konstruerar det så att marginaleffekter inte uppstår så riskerar det att skapa förvrängningar. Exempelvis kommer i restaurangbranschen företag som organiseras enligt så kallad franchiseprincip där olika restauranger ägs lokalt under licens från ett storföretag, som exempelvis amerikanska McDonalds, att gynnas före företag där restaurangerna ägs av kedjan, som exempelvis svenska Max.

I artikeln så passar SD också på att uppmärksamma en skrivning i regeringens vårbudget där regeringen påpekar att en högre andel invandrare sänkt sysselsättningsgraden. Att en ökad andel asyl- och anhöriginvandrare bidragit till att sänka sysselsättningsgraden är uppenbart, och det är åtminstone ett argument för att skärpa försörjningskraven på dessa. Dock kan det noteras om man studerar vårbudgeten för det första att SD, kanske avsiktligt kanske oavsiktligt, delvis feltolkat formuleringen. Vad det stod där var att demografiska förändringar sänkt sysselsättningsgraden för 15-74-åringar med 2 procentenheter, något SD helt tillskriver den högre andelen utlandsfödda, men som i själva verket dels beskrev det och dels beskriver att andelen 65-74-åringar stigit.

Det kan också noteras att när SD instämmer i att demografiska förändringar bidragit till att sänka sysselsättningsgraden, så instämmer man utan att själv förstå det i den poäng som analysen i vårbudgeten framhöll, nämligen att de skattesänkningar på arbete som genomförts varit effektiva, särskilt då om man jämför med andra länder. Det borde få dem att ompröva sin negativa inställning till såna skattesänkningar, om de nu verkligen menar allvar med att de är "Sverigevänliga"