Polisen är alldeles för distraherad av (vad som borde vara) icke-brott

Trots att antalet poliser i Sverige ökat kraftigt de senaste åren sjunker uppklaringsprocenten för vardagsbrott stadigt. Polisen själva skyller på att poliserna fått för många administrativa uppgifter. Detta är nog en viktig delförklaring som borde lösas genom effektiviseringar och avlastning från civilanställda. Men en annan förklaring är att de ägnar den tid åt brott som på sin höjd kan sägas vara bagatellartad  och som ofta överhuvudtaget inte borde vara brott.

Den senaste tiden har vi exempelvis kunnat läsa om hur polisen avsätter extra stora resurser till att agera glädjedödare genom att förhindra att studenter firar sin examen på ett sätt som nykterhetsfanatiker inte gillar och hur de också satsar extra resurser på att kontrollera att cyklister inte cyklar snabbare än 30 kilometer i timmen.

Sen har vi det där med att politiskt korrekt tryck från feminister gjort att det ses som prioriterat att förhindra samtyckande vuxna från att ha sex om den ena betalat den andra.

Om polisen slutade prioritera den här typen av offerlösa brott, då skulle man få över en del tid som kanske kunde användas för att lösa de stöld- och våldsbrott där offer faktiskt finns.