Grekland, de baltiska länderna och minskade statliga utgifter

Peter Wolodarski fortsätter att ägna sina söndagskrönikor till att predika keynesianism. I den senaste hävdar han bland annat att "Statistiken är tydlig: ju större besparingar ett europeiskt land vidtagit, desto sämre har dess ekonomi utvecklats".

Det stämmer dock inte riktigt. Det är i och för sig korrekt att framför allt Greklands ekonomi krympt ordentligt i samband med att man sänkt de statliga utgifterna (och höjt skatterna) men för andra europeiska länder som minskat de statliga utgifterna har utvecklingen varit betydligt starkare.

För att få exempel på det behöver vi faktiskt inte titta längre än till andra sidan Östersjön. I Estland minskade man exempelvis de statliga utgifterna med 7% mellan 2009 och 2011 i reala termer (2,5% i nominella termer) men reala BNP steg med 11,9%. I Lettland minskades utgifterna med 9,5% i reala termer (5,5% i nominella termer) samtidigt som reala BNP steg med 4,5%.

Lettlands tillväxt var alltså klart blygsammare än Estlands, men Lettland har i år haft en ännu starkare utveckling än Estland, med en tillväxt på 4,3% under året till andra kvartalet högst i EU, samtidigt som Estland "bara" hade 2,5% tillväxt, vilket "bara" var gav dem en delad fjärdeplats i EU (förutom Lettland var det Slovakien och Litauen som låg högre, samtidigt som Polen också hade 2,5% tillväxt).

Varför har då Estland och Lettland lyckats åstadkomma en stark återhämtning samtidigt som man kraftigt minskat sina statliga utgifter medan framför allt Grekland haft en kraftig ekonomisk nedgång i samband med att man minskat sina statliga utgifter ?

Det beror inte på att balterna devalverat, för någon devalvering har inte skett. Estland har euron som valuta och Lettland har bibehållit en fast växelkurs gentemot euron för sin valuta, laten (trots att det 2009 var stenhårt tryck på dem att devalvera, något som felaktigt påstods vara en nödvändig förutsättning för återhämtning) .

Istället beror det delvis på tur. Såvida inte politiska faktorer förhindrar det eller grannländerna är väldigt små så tenderar handel på grund av den faktor som transportkostnader utgör att mestadels ske med geografiskt näraliggande länder. Och de för Estland och Lettland geografiskt näraliggande länderna Sverige och Finland hade båda en kraftig återhämtning 2010-11 och framför allt Estland har varit framgångsrik när det gäller att dra nytta av det i form av ökad export. Grekland har i och för sig haft snabbväxande Turkiet som granne men av historiska skäl, och den fortfarande aktuella grekisk-turkiska konflikten om Cypern, så råder det stark fientlighet mellan Grekland och Turkiet varför inte särskilt mycket handel sker, ungefär på motsvarande sätt som den arabisk-israeliska konflikten medfört att handeln mellan arabländerna och Israel är nästan helt obefintlig trots den geografiska närheten.

 En ännu viktigare förklaring är dock att i Estland och Lettland har man ett mer konstruktivt nordeuropeiskt sinneslag. När statens finanser är i kris så accepterar folket uppoffringar och försöker istället kompensera sig genom ökade produktiva ansträngningar i form av exempelvis export. I framför allt Grekland, men i mindre grad också andra sydeuropeiska länder, har däremot som bekant större delen av befolkningen reagerat på ett destruktivt sätt genom att avvisa alla uppoffringar och protesterat dem genom massiva strejker, upplopp och skadegörelse som lamslagit landets ekonomi samtidigt som man skyllt alla sina problem på tyskarna, något som bidragit till att ytterligare försvaga landets ekonomi då det inneburit färre tyska turister.

Just de attitydproblem som grekerna har är därför den viktigaste orsaken till deras svåra problem.