Räntesänkning allt mer oundvikligt

Dagens statistik om arbetslösheten och inflationen gör att det framstår som i princip helt säkert att Riksbanken lär sänka räntan vid nästa möte.

Den formella inflationstakten föll under noll, och även om man exkluderar effekten av tidigare räntesänkningar så är konsumentprisinflationen endast 0,8%. Samtidigt steg sysselsättningen med endast 16000 personer, eller 0,35%, klart under den nivå som krävs för att hålla jämna steg med folkökningen och som ett resultat av det och att arbetskraftsdeltagandet ökat steg arbetslösheten till 7,5% från 6,7% i november 2011.

Mot bakgrund av dessa båda nyheter framstår det som nästan helt säkert att Riksbanken lär ge efter för trycket och sänka räntan igen. Det är dock inte detsamma som att en räntesänkning vore det lämpligaste sättet att sänka arbetslösheten.

Hushållens skulder och penningmängden ökade båda med 4,5% det senaste året, vilket visserligen är lägre ökningstakter än tidigare år, särskilt när det gäller skulderna, men som fortfarande är en högre ökningstakt än det senaste decenniets senaste genomsnittliga ökningstakt av nominell BNP. Att då försöka få igång tillväxten genom att försöka stimulera till att låna mer, vilket är vad en räntesänkning innebär, är minst sagt problematiskt.

Bättre vore då om regeringen hade genomfört större skattesänkningar än de 8 miljarder i bolagsskattesänkning man planerar samt den ytterst marginella höjningen av skatteskalorna (det senare lär också ätas upp av höjda skatter från vissa kommuner och landsting). 8 miljarder är helt enkelt på tok för lite för att motverka konjunkturnedgången.