tisdag 31 december 2013

Vad ändras för Lettland med eurointrädet?

Trots alla förutsägelser de senaste 4 åren om euroområdets snara upplösning har det inte skett. Och inte bara har någon upplösning eller ens någon uppdelning skett (inte ens Grekland har lämnat), utan det har expanderat. Först gick Estland med 2011 och imorgon, 1 januari 2014, går även Lettland med.

Lettlands regering har varit fast besluten att driva igenom det, så till den milda grad att man sänkte momsen i princip enbart för att klara inflationskriteriet, men opinionsundersökningar visar att det finns en majoritet emot.

Rent ekonomiskt/penningpolitiskt förändras dock i princip ingenting. Lettland har sedan länge (precis som Estland innan de införde euron) haft en fast växelkurs för sin valuta gentemot euron. Och en fast växelkurs är, särskilt givet fria kapitalrörelser, ekonomiskt likvärdigt med att ingå i en valutaunion. Penningpolitiken i Lettland har sedan 1999 bestämts av ECB i Frankfurt i princip lika mycket som om man haft euron som valuta.

Så varför är vissa så mycket emot och varför har den lettiska regeringen drivit igenom det?

Det finns två huvudskäl emot, och tre för. Det ena huvudskälet emot är att många av ickeekonomiska (känslomässiga/sentimentala/nationalistiska och kanske estetiska) skäl föredrar att ha lats som valuta istället för euron. När Danmark, vars krona också hade och har fast växelkurs mot euron,  2000 hade folkomröstning om att införa euron så framförde framförallt nationalistiska Dansk Folkeparti såna argument emot, och många i Lettland tänker nu säkert på liknande.

Sen finns det säkert en del av de som är emot eurons införande som hade föredragit om latsen haft flytande växelkurs och Lettland en egen penningpolitik. De ogillar förstås i grunden status quo lika mycket som den nya ordningen, men eftersom de praktiska svårigheterna med att ge upp en fast växelkurs är mindre än de praktiska svårigheterna med att återgå till en nationell valuta, så innebär euromedlemskapet att deras mål blir svårare att uppnå.

När det gäller skälen för så är det första att som formell EMU-medlem så får Lettland en representant i ECB:s beslutande styrelse, och får därmed åtminstone ett begränsat inflytande över penningpolitiken.

De två andra skälen är delvis en spegelbild av skälen emot. Dels finns det ekonomiska skäl för att vara med i en valutaunion i form av eliminerade transaktionskostnader vid växling och bättre transparens som dock är ganska små. Sen kan det där med att det är svårare att ta sig ur en valutaunion än en fast växelkurs ses som en fördel för det innebär att växelkursrisken elimineras på ett mer trovärdigt sätt.

Huvudskälet varför just Lettland, liksom Estland före dem och (troligen) Litauen efter dem, är så angelägen att ha euro som valuta är dock att de vill göra allt de kan för att så att säga undvika att de åter får rubel som valuta. Den långa eran av ockupation av de baltiska länderna från Rysslands sida, särskilt då den ockupation som skedde när Ryssland gick under namnet Sovjetunionen, har traumatiserat de baltiska länderna och allt som kan ses som en knytning av länderna till väst, och därmed distansering från Ryssland, ses därför som strategiskt nödvändigt för att förhindra att det någonsin händer igen.

måndag 30 december 2013

Socialdemokraternas fackliga gren har samma åsikter som Vänsterpartiet

Det rapporteras här om att nedgången i skattetrycket under regeringens tid innebär att fyra OECD-länder, Danmark, Belgien, Frankrike och Italien, nu har högre skattetryck än Sverige.

Marknadsliberalt sinnade personer anser förstås att det är en positiv förändring, för Sveriges del alltså. Vänsterpartiet och LO-ekonomerna anser dock att skattesituationen i Danmark, Belgien, Frankrike och Italien är bättre och ser en höjning av skattetrycket, bland annat genom kraftiga höjningar av både inkomstskatten på arbetsinkomst och kapitalinkomst, som något av ett självändamål.

Vad som är intressant här är att LO alltså lägger sig närmare Vänsterpartiets officiella position än Socialdemokraternas, trots att LO fortfarande betraktas som Socialdemokraternas "fackliga gren".

S-ledningen, med Stefan Löfven och Magdalena Andersson i spetsen, föreslår officiellt bara begränsade skattehöjningar, främst höjd arbetsgivaravgift för yngre och höjd restaurangmoms, men också en utfasning av jobbskatteavdraget på bruttoinkomster över 60000 i månaden (lägligt nog just den nivå som innebär att de flesta riksdagsledamöter inte ska behöva betala mer....) och en ännu större höjning av alkoholskatten än den som nu genomförs vid årsskiftet.

Dessa skattehöjningar motsvarar sammanlagt något under 1% av BNP, klart mindre än de flera procentenheter i höjt skattetryck som LO och Vänsterpartiet föreslår (Miljöpartiets skattehöjningar ligger mittemellan dessa förslags).

Det är heller inte den enda fråga där LO ligger närmare Vänsterpartiet än Socialdemokraterna. LO sympatiserar också med Vänsterpartiets linje om slopat överskottsmål och ett totalförbud mot "vinster i välfärden".

Samtidigt som det är lätt att hitta frågor där LO står närmare V än S är det svårt att hitta frågor där LO är särskilt oenig med V. Så det vore intressant att höra hur någon LO-företrädare kan motivera varför de anser att deras medlemmar bör rösta på S snarare än V.

Att inte bara de två mindre rödgröna partierna, utan även Socialdemokraternas egna "fackliga gren" står för mycket större skattehöjningar än vad Löfven och Andersson säger de ska begränsa sig till, gör att man nog kan utgå från att det blir större höjningar än vad de säger det ska bli.

torsdag 26 december 2013

Hur betygsinflation kan stoppas

TT rapporterar om att samtidigt som resultaten blir allt sämre i svenska skola när eleverna undersöks av oberoende examinatorer (som vid PISA-undersökningen) så stiger genomsnittsbetygen hela tiden. Det är ganska sannolikt att denna diskrepans avspeglar så kallad betygsinflation, att skolor konkurrerar med varandra genom att vara generösa mot sina elever vid betygssättningen.

Många föräldrar väljer skola efter hur höga genomsnittsbetyg de har, och det sägs att det ofta förekommer att föräldrar hotar lärare och/eller rektor med att byta skola om inte deras barn får högre betyg. 

Med andra ord kan detta problem sägas ha sin grund dels i det fria skolvalet och dels i avskaffandet av relativ betygssättning. Relativ betygssättning innebär att alla skolor och klasser skulle ha samma genomsnittsbetyg, i motsats till dagens system där betyg sätts (eller rättare sagt borde är tänkt att sättas) utifrån hur bra de uppfyller kunskapsmålen.

En del tycker säkert att man borde lösa systemet genom att gå ifrån dessa system. Men även om det skulle lösa problemet med betygsinflation skulle det skapa andra problem, inte minst skulle det försvaga incitamentet att skapa genuin förbättring av undervisningen.

Vad kan då göras? En bättre lösning på problemet är att se till att värdet av systematiskt uppblåsta betyg elimineras.   Detta bör ske genom att man ser till att låta oberoende personer testa hur bra elever från olika skolor är i förhållande till betygen. Och om man märker att någon skola verkar systematiskt ge sina elever oförtjänt höga betyg då bör man straffa den genom att bortse från betygen från elever som går i dessa skolor. Som jag själv skrev vid ett tidigare tillfälle i frågan:


Man kan samtidigt fråga sig varför detta problem inte existerar på universiteten-åtminstone inte vad gäller högsta betyget VG (däremot finns det av andra skäl ett visst incitament för universitet att ge ut G istället för Underkänt då de får betalt efter antalet elever som får endera G eller VG, men det är annorlunda från den ovannämnda problematiken). Anledningen är att om ett universitet får rykte om sig att ge för höga betyg då kommer arbetsgivare att börja misstro betyg från det universitetet och då kommer dessa betyg inte vara någon tillgång för de som fick dem. För elever som faktiskt förtjänar höga betyg kommer det tvärtom bli oattraktivt att söka sig dit då arbetsgivare inte kommer att tro att de förtjänade dessa höga betyg trots att de faktiskt gjorde det.

En lösning vore därför att ge högre utbildningsinstitutioner rätten att selektivt bortse från betyg från skolor där det finns starka tecken på att man systematiskt ger för höga betyg, på motsvarande sätt som arbetsgivare gör om de misstänker att ett visst universitet ger för höga betyg. Som det är idag så måste de behandla betygen som absolut sanna oavsett hur tvivelaktig skolans betygssättning förefaller. Om man istället gav dem rätten att besluta att bortse från betyg från skolor som systematiskt ger för höga betyg så skulle skolorna få incitament att vara rättvisa i sin betygssättning.

Zlatan blir politiskt inkorrekt

Sveriges klart bäste fotbollsspelare Zlatan Ibrahimovic har nu hamnat i onåd efter att ha kommenterat att en journalist frågat honom om Lotta Schelin eller han själv var bättre anfallare så här:
"När jag kommer ut i Europa jämför de mig med Messi och Ronaldo. När jag kommer hem jämför de mig med en damspelare. Ska jag behöva skämmas för att vara en svensk fotbollsspelare?
Jag fick en fråga i somras om vem som är bäst, jag eller Lotta Schelin. Du skämtar med mig, va? Du skämtar med mig. Ska jag behöva svara där?"
Samt kommenterat kontroversen kring att den manliga spelare som gjort fler landskamper, Anders Svensson, fick en bil, vilket inte den kvinnliga spelare, Therese Sjögran, som spelat något fler matcher fick så här:
Med all respekt för det damerna gör, de har gjort det fantastiskt bra, men du kan inte jämföra herrfotboll med damfotboll. Det är ett dåligt skämt som inte ens går hem i Rosengård.
Snälla, lägg ner! Herregud. Det går inte att jämföra. Det är bättre att vi är på den linjen än att vi sänker hela hans värde för att jämföra honom med damernas individuella prestationer. De kan få en cykel med min autograf så blir det bra. All respekt för damerna, men de ska få efter det de spelar in. Man ska jämföra på det sättet."
Sanningen är förstås att Zlatan självfallet är den bättre spelaren. Hade inte herrspelare varit mycket bättre hade det inte funnits någon anledning att överhuvudtaget ha separata herr- och damlandslag. Att det upprättats separata lag beror på att om man hade haft ett enda lag med könsneutral antagning så hade det laget blivit lika enkönat manligt som det nuvarande herrlaget.Enda chansen för kvinnliga spelare att komma fram är alltså att ha separata lag.

Sen är det ett faktum att herrfotbollen drar in långt mycket mer pengar till Fotbollsförbundet än damfotbollen, vilket då innebär att herrfotbollen subventionerar damfotbollen ordentligt. De pengar herrlandslaget drar in räcker mer än väl till en bil, medan damlandslagets pengar inte räcker till att ens täcka de egna kostnaderna för matcherna.

Zlatan kanske uttryckte sig onödigt provokativt, men att det han säger i grunden är sant är uppenbart för alla utom de extremaste feministerna. Att det blir en kontrovers kring detta illustrerar hur överrepresenterade extrema feminister är i journalistkåren.

söndag 22 december 2013

Hyckleriet kring politiskt våld

I åratal har vänsterextrema så kallade "autonoma" grupper som AFA och Revolutionära Fronten (RF) gång på gång använt våld mot olika politiska motståndare, bland annat men inte enbart, genom att gå till våldsamma attacker mot meningsmotståndares demonstrationer. Etablissemanget rycker på axlarna, och i vissa fall mer eller mindre tyst applåderar det hela.

Nu vid ett tillfälle, så attackerar ett 30-tal nynazister från Svenska Motståndsrörelsen (SMR) en demonstration anordnad av vänsterextrema Linje 17, som enligt egen utsago består av aktivister från anarkosocialistiska Syndikalisterna och trotskistiska Rättvisepartiet socialisterna.

Helt plötsligt så reagerar alla etablerade medier hysteriskt, samtidigt som i en uppföljningsdemonstration anordnad av samma Linje 17 idag (söndag 22:a december), så lovar företrädare för de flesta riksdagspartier, inklusive Åsa Romson (MP), Jonas Sjöstedt (V), Stefan Löfven (S), Erik Ullenhag (FP) och Kent Persson (M) att delta.

Jag fördömer gärna SMR som organisation, både för deras nationalsocialistiska ideologiska mål och för
deras våldsinriktade metoder, och mer specifikt den nämnda attacken mot Linje 17:s demonstration. Men kontrasten i reaktion till detta enda dåd och de oräkneliga dåd som AFA och RF gjort sig skyldiga till är minst sagt häpnadsväckande. Det faktum att få tycks ha något problem med att företrädare för AFA och RF deltar i manifestationen förstärker detta intryck.

Ett kännetecken för ett civiliserat samhälle är just att oenighet angående politik och liknande ska avgöras med saklig argumentation och inte med våldsmetoder eller andra former av trakasserier mot personer med andra åsikter. Detta var länge en självklarhet i Sverige, men så är det helt klart inte längre. För detta bär grupper som AFA och RF, liksom de journalister och politiker som signalerar acceptans inför dem, huvudansvaret.

fredag 20 december 2013

Miljöpartiets intellektuella härdsmälta om JAS

Miljöpartiet är, liksom Vänsterpartiet, emot all svensk vapenexport. Det är förstås en inställning som skulle skada svensk ekonomi då 15 miljarder om året i exportintäkter (förmodligen betydligt mer i framtiden med tanke på alla  JAS-affärer) skulle gå förlorade om de fick sin vilja igenom. Socialdemokraterna delar inte de mindre rödgröna partiernas inställning, men tar de med Miljöpartiet i sin regering lär det påverka politiken inom området.

Miljöpartiet är därför också negativa till att Brasilien nu beslutat köpa JAS-plan, istället för amerikanska F-18 eller franska Rafaleplan och kom med följande uttalande:

Sverige säljer nu vapen till ett land som till stora delar är i behov av att ge mat och god utbildning till sin befolkning. Regeringen nämner inte detta vid ord. Det blir den fattiga brasilianska arbetaren som kommer att få betala. Det är mycket tvivelaktigt
Men Miljöpartiets åsikt om att Brasilien har för stor försvarsbudget och istället borde satsa mer på sociala utgifter är inte relevant för den här frågan. Det är nämligen inte så att budgeten blir större av att de väljer JAS-plan,. tvärtom.

Att de valde bort F-18 sägs visserligen delvis bero på att Brasilien är arga på USA för att övervakningsmyndigheten NSA avlyssnat den brasilianska presidenten (då NSA:s försvarare hävdar att deras övervakning behövs för att stoppa terrorister så måste det för övrigt innebära att de tror att hon är terrorist.....) men ett viktigare skäl till att JAS valdes var att kostnaden för den brasilianska staten blir klart lägre än för andra alternativ.

Miljöpartiets hat mot svensk vapenindustri är så fanatiskt att de inte ens bryr sig om att kolla, eller medvetet ignorerar, att detta val frigör resurser för andra ändamål.

torsdag 19 december 2013

Investeringstips

Vill du göra en investering som är helt riskfri, men som ger en effektiv avkastning på flera tiotals procent de närmaste månaderna? Se då till att, om du handlar din öl och vin på Systembolaget eller nätbutik som tar ut svensk alkoholskatt, att köpa så mycket som möjligt innan årsskiftet.

Inom regeringen rådde delade meningar om det här med höjd skatt på öl och vin. Fp och Kd ville höja skatten med 13% medan C och M inte ville höja alls, varpå det blev en kompromiss där den höjs med 7%, och det sker i samband med årsskiftet om mindre än två veckor.  Spritskatten höjs enbart med 1% vilket gör att lagring av det framstår som mindre attraktivt.

Det innebär inte att priserna stiger med 7% då priset består av annat än skatt, men för de billigaste märkena talar vi om en höjning med åtminstone 4%. För dyrare märken blir den procentuella höjningen mindre då alkoholskatt utgår från volymen ren alkohol, men även där blir det en märkbar höjning.

Om du ser till att innan årsskiftet investera genom att bygga upp betydande lager av öl och vin så får du en riskfri effektiv avkastning (effektiv avkastning är avkastning i årstakt) på motsvarande 11,8% före skatt även om det skulle dröja ett helt halvår innan du dricker det (notera dock att öl har bästföredatum som gör att de inte bör lagras längre tid än så). Drycker som lagras 3 månader ger mer än dubbelt så hög effektiv avkastning än så, drycker som lagras två månader ger mer än tre gånger högre avkastning och så vidare.

Detta är avsevärt högre avkastning än alla sparkonton på marknaden och till och med avsevärt högre än normala låneräntor (alltså inte sms-lån och liknande). Du lär knappast någon annanstans hitta en riskfri investering som ger högre avkastning än så. Så om du handlar din öl och vin på systembolaget eller nätbutik som tar ut svensk alkoholskatt så se till att köpa långt mer än vad du behöver under jul- och nyårshelgen, köp om möjligt så det räcker flera månader.

Förutom att det rent finansiellt är en bra investering så är det förstås också bra rent politiskt att snuva förmyndarna på lite av de extraintäkter de hoppades på.

Allra bäst är dock förstås att handla sin alkohol i Tyskland eller annat lågskatteland. Köper man stora mängder så är besparingen  tillräckligt för att finansiera resekostnaden och ge en betydande vinst, åtminstone om man bor i södra Sverige. Detta blir förstås ännu mer sant efter skattehöjningen.  Och om man saknar bil så anordnas det bussresor till Tyskland från många ställen i Götaland just för det syftet.

Man kan förstås också försöka sig på att beställa på nätet från ställen där svensk alkoholskatt inte tas ut, men det är olagligt och därmed rätt så riskabelt (om tullen tar din försändelse åker du inte bara på alkoholskatt utan också ordentliga extraavgifter).

onsdag 18 december 2013

Frågan om hur regeringen och skattenivåer ska bedömas

På denna blogg har det varit en debatt mellan mig och personen som går under signaturen ”Kapitalist”. Debatten har dels gällt den nuvarande regeringens förtjänster och dels den principiella frågan om hur man ska bedöma skatte- och utgiftstrycket.

Om vi börjar med frågan om alliansregeringen så anklagar ”Kapitalist” mig för att på grund av mina partisympatier inte kunna se sanningen om den principiella frågan. Hur han vet vilket parti jag sympatiserar med är oklart, vad som är klart är dock att den enda partiblogg som ingår i min blogglista (som ni kan se på höger sida om inläggen om ni ”skrollar” ner lite) tillhör ett parti som inte ingår i regeringen (eller ens riksdagen).

Och hans antydan att jag anpassar mina åsikter för att passa alliansregeringens är rent ut sagt befängd. Som han och andra långvariga bloggläsare borde ha märkt så kritiserar jag regeringen väldigt ofta. Jag har kritiserat dem för det orättfärdiga förbud mot hemundervisning som de på Jan Björklunds order infört, för att de inte sänkt skatterna ännu mer, för deras ovilja att avskaffa det absurda ”TV-licens”-systemet,  för att de varit för negativa till Israel och för positiva till de grupper som styr ”Palestina”, för deras oförmåga att göra något konkret för att motverka bostadsbristen och den ökade skuldsättningsnivån (mer specifikt har jag kritiserat dem för att de vägrar att ens begränsa ränteavdraget och för att de vägrat avreglera byggandet), för att bara ta några exempel.

När regeringen gör något dåligt eller avstår från att göra något bra de kunde och borde ha gjort då förtjänar de kritik. Men när den gör bra saker så förtjänar den också beröm. Att slentrianmässigt vara negativ till allt regeringen gör är lika fel som att slentrianmässigt vara positiv till allt.

Och just när det gäller skatterna så förtjänar regeringen beröm då den sänkt skattetrycket med en tolftedel, från 53,8% av nationalinkomsten till 49,3%. Visst så kan man tycka att de borde sänkt ännu mer och fokuserat på andra skatter, en åsikt jag som sagt flera gånger faktiskt framfört, men faktum är att skatteläget ändå är klart bättre än vad det var 2006.

Men ”Kapitalist” går långt utöver min ståndpunkt att förbättringen på skatteområdet varit otillräcklig och vägrar att erkänna att någon form av förbättring skett och tror att om det varit en S-regering så hade saker inte varit sämre. Hans argument, och nu glider vi in på den principiella diskussionen, är att de offentliga utgifterna är klart högre i nominella termer än vad de var 2006.

Innan vi helt glider in på den bör jag dock påpeka att mycket av skattesänkningarna, som jag påpekade i den bloggpost som utlöste debatten, finansierats med att eliminera det massiva tvångssparande som officiellt går under namnet budgetöverskott.

Att det eliminerats och använts för sänkt skatt är bra och innebär ökad frihet. Jag har svårt att se hur någon liberal kan anse det vara rätt att överbeskatta medborgarna att staten ska ”samla pengar på en hög”.  Poängen här är att det är fel att helt fokusera på offentliga utgifter när man bedömer regeringen, eliminerandet av det statliga tvångssparandet genom lägre skatt är en plus i kanten för dem.

Sen när det gäller den principiella diskussionen om hur man bedömer statens utgifter så borde det vara uppenbart varför det är fel att kolla på nominella tal, utan att justera för inflation och inkomstnivåer, eller med andra ord utan att justera för nominell BNP eller nationalinkomst.

Om nominella nivåer vore det relevanta då vore exempelvis Sydkorea nästan 300
gånger mer socialistiskt än Sverige då de offentliga utgifterna där ligger på 500000 miljarder
att jämföra med drygt 1900 miljarder i Sverige.

Detta ”300 gånger mer socialistiska land” har som moms endast 5% att jämföra med 25% i Sverige,
nästan inga arbetsgivaravgifter, och inkomstskattesatser som är klart lägre (som mest ligger den på 40%, för de flesta betydligt lägre).

I senare inlägg så kunde dock det ses en antydan av att han insåg vikten av att justera för inflation, vilket då i jämförelser mellan länder implicerar justering för växelkurser.  Men jämförelsen blir ändå missvisande. De offentliga utgifterna i växelkursjusterade tal är avsevärt högre i USA än i Sverige. Innebär det att skatte- och utgiftstrycket verkligen är värre där?

Eller för att ta konkreta exempel på individnivå: är det verkligen värre att betala 5000 i månaden i skatt tillsammans med 10 miljoner andra än att betala 3000 i månaden tillsammans med 50 miljoner andra? Nej, det är det förstås inte, varför behovet att justera för folkmängduppstår. Och är det verkligen likvärdigt att betala 5000 i skatt om din inkomst är 25000 och om din inkomst är 1 miljon? Nej, det är det naturligtvis inte, varpå behovet att justera för inkomstnivå uppstår. Och om man justerar för inflation, befolkningsnivå och inkomstnivå så är det detsamma som att justera för nominell nationalinkomst.

Och då blir slutsatsen att skattetrycket blivit lägre.

Ironin bakom räntesänkningen

Igår föll Riksbanken för trycket och sänkte räntan, trots att någon bättring inte skett vad gäller ökningen av hushållens skulder som fortsätter att öka klart snabbare än inkomsterna.

 Det ironiska är ändå att ett av de oftast angivna motiven för sänkningen försvunnit. Länge har exportindustrins företrädare klagat över hur stark kronan är och hur det förstör för dem. Men den tidigare kraftiga kronuppgången var ju driven av oro över vissa euroländers (alla utom Irland i Sydeuropa) problem att kunna låna till sin statsskuld till räntenivåer som är hållbara. Denna oro blev sedan självuppfyllande då det drev ännu fler investerare bort från deras statspapper samtidigt som det medförde att euron försvagades. Då växelkurser är ett nollsummespel måste svaghet för euron med nödvändighet innebära styrka för andra (dock inte nödvändigtvis alla andra) valutor, inklusive kronan. Efter att tidigare legat på 9-10 kronor så¨försvagades euron till som lägst 8,20 sommaren 2012.

Men efter det att ECB-chefen Mario Draghi hotade att om inte räntorna på framförallt spanska och italienska statspapper börjar falla till mer hållbara nivåer då kommer man börja agera som många andra centralbanker och börja köpa statspapper i den skala som krävs för att få ner räntorna så avtog oron ordentligt.

Detta fick även euron att stärkas gentemot andra valutor (till synes paradoxalt med tanke på att det handlade om ett hot att expandera den monetära basen, men här övervägde effekten på efterfrågan på euros) inklusive kronan. Nu har då kronan därför åter försvagats ordentligt och ligger nu åter på den historiskt normala nivån 9 kronor per euro.

En mindre del av denna försvagning beror på att marknaderna redan "prisade in" räntesänkningen, men det beror minst lika mycket på att den oro som tidigare stärkte kronan mot euron nu lagt sig.

tisdag 17 december 2013

De stora skattesänkningarnas tid är över-tyvärr

Som tidigare nämnts har skattetrycket under alliansens tid sänkts från 48% av BNP till 44%, eller från 53,8% till 49,3% av nationalinkomsten. Detta har bidragit till att stärka svensk ekonomi och öka svenskarnas frihet, vilket förstås är bra.

Dock kan vi inte vänta oss mer av det-även om alliansen mot all förmodan skulle lyckas vända deras stora underläge och vinna nästa val.

Anledningen är att dessa skattelättnader huvudsakligen inte finansierats med lägre utgiftskvot utan genom svagare budgetsaldo. 2006 låg det offentliga budgetsaldot på ett överskott på 65 miljarder, cirka 2,2% av BNP något som 2012 vänts till ett underskott på 22 miljarder, cirka 0,6% av BNP. Mer än 70% av finansieringen av skattesänkningarna kom alltså genom ett svagare budgetsaldo.

Jag tycker i och för sig att det var rätt att försvaga budgetsaldot då det tidigare överskottet innebar en form av tvångssparande av skattepengarna. Men poängen är att nu när saldot ligger på minus så går det inte att göra om utan att skapa underskott på nivåer som anses oacceptabla.

För att kunna sänka skatterna ytterligare krävs därför beslut som sänker utgiftstrycket och att dessa beslut inte förtas av beslut om ökningar av andra utgifter. Någon sådan politisk vilja finns dock inte bland de nuvarande riksdagspartierna.

Alliansen, särskilt Moderaterna, vill visserligen fortsätta med de "automatiska besparingar" som det faktum att inte ersättningsnivån i exempelvis a-kassan och sjukpenningen räknas upp med löneökningarna innebär men utrymmet för såna besparingar är mindre än tidigare och man har indikerat att man vill använda de besparingarna för att fortsätta öka utgifterna på "skola, vård och omsorg".

SD vill minska de statliga utgifterna på asylinvandring och bistånd men vill använda de besparingarna för att öka andra utgifter.

Och de rödgröna  vill öka nästan alla utgifter (S minst, V mest och Mp mittemellan) utan att minska några andra, något de vill finansiera med skattehöjningar.

Nästa mandatperiod lär det alltså inte bli fler skattesänkningar utan i bästa fall oförändrad skatt och i värsta fall klart högre skatter.


söndag 15 december 2013

Det där med principer

Aftonbladets och DN:s ledarsidor kritiserade i fredags skarpt Ryanair för att de försöker identifiera anställda individer som anonymt uttryckt åsikter på nätet som de inte gillar, för att sedan straffa dem för det.

Dagen innan hade båda publicerat ledare som försvarat Expressens uthängning av personer som anonymt uttryckt åsikter de inte gillar, med det uppenbara syftet att dessa personer i sina privatliv ska straffas för det, något som i vissa fall också skett i form av avskedanden och hot om våld från vänsterextrema terrorister.

Det där med principer tycks inte vara något för Aftonbladets och DN:s ledarredaktioner. Och det är definitivt inte något för Expressens redaktion heller. Såvida då inte principen är åsiktsförtryck.

Som Svenska Dagbladets Sanna Rayman, som däremot har principer, påpekar så har Expressen och andra stora tidningar som princip att nästan aldrig publicera brottslingars, inte ens grova brottslingars, namn. Det är bara i riktigt extrema och spektakulära fall, som serievåldtäktsmannen Niklas Lindgren ("Hagamannen") och den högerextrema massmördande terroristen Anders Behring Breivik som detta frångås.

Även när det gäller valda politiker som dömts för våldtäkt väljer, som Rayman påpekar, Expressen att dölja deras identitet. Den logiska slutsatsen är att Expressen, och Aftonbladets och DN:s ledarredaktioner, anser det vara värre att uttrycka främlingsfientliga åsikter än att våldta, åtminstone så länge man inte våldtar lika många gånger som Niklas Lindgren gjorde.

torsdag 12 december 2013

Inte riktigt samma sak

Per-Olof Samuelsson skriver att med anledning av att han tagit upp samma ämne som jag tog upp: olika välbärgade socialisters hycklande om skatt, fått motargumentet att marknadsliberalt/klassiskt liberalt inriktade personer i så fall är hycklare om de inte avstår från att ta ut olika bidrag eller utnyttja olika offentliga tjänster.

Han kommer med en del bra poänger i sin replik som att det i många områden, exempelvis skolan för ens barn (om man nu har barn), i princip inte är möjligt att avstå från det på grund av det orättfärdiga förbudet mot hemundervisning. Men han tar dock inte upp den viktigaste poängen.

Liberaler i allmänhet uttrycker inte någon vilja att avstå pengar till staten, det har Claes de Faire och andra välbeställda socialister gjort.

Kom ihåg att det Claes de Faire skrev var (bland annat):

Jag vill att regeringen återkallar de 600 kronor som jag fick i onsdags och upprättar en fond. Pengarna behövs mer på annat håll.
I skolan som får allt tuffare att hjälpa våra barn.
De barn som växer upp under fattigdom.
Till järnvägen.
Inte till Claes de Faire.
Här handlar det alltså om att han säger sig vara altruistisk och vilja avstå från pengarna till förmån för fattiga barn och järnvägar via staten. Det är något helt annat än att skriva att man är beredd att avstå från olika sätt att få tillbaka pengar man betalat i utbyte mot att staten inte tar pengarna till att börja med, vilket är den marknadsliberala positionen.

onsdag 11 december 2013

Skattetrycket högre än det oftast sägs

Hur högt är skattetrycket i Sverige? 44% brukar det vanligen sägas. Denna siffra får man i regel fram genom att man delar den offentliga sektorns skatteinkomster med BNP samma år.

Detta är dock en missvisande siffra. Varför är det en missvisande siffra? Därför att det relevanta måttet är summan av skatter delat med nationalinkomsten, och nationalinkomsten är betydligt lägre än BNP.

BNP är nämligen bruttovärdet av det som produceras men eftersom att det krävs investeringsvaror för att producera och eftersom dessa med tiden förlorar sitt värde (endera för att de slutar fungera eller för att de blir omoderna, eller kanske både och) så blir de samlade inkomsterna klart lägre. Därför måste man dra av denna värdeförlust, som brukar kallas kapitalkonsumtion eller kapitalförslitning i nationalräkenskaper och avskrivning i företagsekonomisk redovisning. Mycket riktigt så beräknas naturligtvis den bolagsskatt som företag betalar utifrån vinst efter att avskrivningarna dragits av från vinsten

2012 var den uppskattade kapitalförslitningen i svensk ekonomi 472 miljarder, eller drygt 13,3%  av BNP (som var 3549 miljarder), vilken innebär att nettovärdet av produktionen är 86,7% av bruttovärdet. Dock är det samtidigt så att Sverige hade ett faktorinkomstöverskott (huvudsakligen att svenskar hade klart större kapitalinkomster från investeringar i utlandet än vad utlänningar har från investeringar i Sverige) på 88 miljarder, eller cirka 2,5% av BNP.

Så nationalinkomsten är cirka 89,2% av BNP. Det innebär att om skatterna är 44% av BNP så är det verkliga skattetrycket snarare 49,3%

lördag 7 december 2013

Feministisk förvirring om könsskillnader

Hanna Fahl i DN har en märklig kolumn där hon menar att det är meningslöst att tala om att det finns biologiska könsskillnader eftersom skillnaderna är större inom könen än mellan.

Det är i och för sig sant att med vissa uppenbara undantag, som könsorganens utformning, så är skillnaderna större inom könen än mellan. Män springer i genomsnitt snabbare än kvinnor, men världens snabbaste kvinna
är avsevärt snabbare än de flesta män. På motsvarande är världens starkaste kvinna klart starkare än de flesta män trots att män i genomsnitt är klart starkare än kvinnor.

Innebär det att det är meningslöst att tala om könsskillnader? Nej, det är det inte.Allt det innebär att när man exempelvis utser personal till tjänster som kräver styrka eller snabbhet inte automatiskt utestänger kvinnor utan gör en individuell prövning. Men vetskapen om skillnaderna är ändå meningsfull då det kan förklara varför män är överrepresenterade i fysiskt krävande yrken.där man gjort individuell prövning,

Dessutom så är det så att om man förkastar talet om biologiska könsskillnader eftersom skillnaden är större inom könen än mellan då gäller detta även när det talas om löneskillnader mellan könen.

Trots allt är det avsevärt större skillnader inom könen än mellan. Det finns män (hemlösa exempelvis) som tjänar mindre än till och med det så kallade "existensminimumet" och det finns kvinnor som har extremt höga inkomster. SEB:s kvinnliga VD Annika Falkengren tjänade ifjol 14,2 miljoner brutto, mer än minst 99,999% av alla män i Sverige och för övrigt även klart mer än de andra tre storbankernas manliga VD:ar.

Så om vi då upprättar principen att det är meningslöst att tala om gruppskillnader om skillnaderna är större inom grupperna än mellan, då innebär det att är meningslöst att tala om löneskillnader mellan män och kvinnor

fredag 6 december 2013

Det svenska skolfiaskot och hemundervisningsironin

Det har pratats mycket denna vecka om de usla resultat som svenska skolelever fått i den internationella jämförelse som brukar kallas PISA.

Vad som är orsaken till detta är inte helt klart. Från sverigedemokratiskt håll så skylls det föga förvånande  på invandringen. Men även om en högre andel invandrare nog faktiskt har bidragit till att sänka genomsnittsresultaten en del (invandrarelevers resultat är klart lägre än resultaten från elever som inte har invandrarbakgrund) så är skillnaden mot andra länder och nedgången jämfört med tidigare år för stor för att detta ska vara den huvudsakliga förklaringen.

Skolminister Jan Björklund å sin sida skyller på den gamla socialdemokratiska flumskolan och menar att det gått för kort tid sen hans reformer implementerats för att bedöma resultatet av dem. Han har en poäng i att det gått för kort tid sedan hans reformer genomförts för att bedöma resultaten och troligen har vissa fluminslag i den gamla socialdemokratiska skolan en del i skulden men jag tvivlar starkt på att det exempelvis kommer hjälpa att man gör läraryrket till ett skråväsende.

Från vänstern så kommer två förklaringar som är ännu sämre. Det ena är att hävda att staten satsar för lite pengar på skolan. Men då Sveriges skolutgifter är bland de högsta i världen och då de ökat under det senaste årtiondet så kan det inte ses som ens en delförklaring. Detsamma gäller deras andra förklaring, alltså friskolesystemet. Inte bara finns det inte någon forskning som stödjer att konkurrens skulle sänka resultaten, tvärtom är det så att resultaten är högre i orter med friskolekonkurrens än orter utan.

Vad som är klart är dock att den svenska skolan är dysfunktionell. Vilket gör det extra ironiskt att Björklund genomdrivit ett förbud för föräldrar att själva ta hand om undervisningen om sina barn med idiotiska argument som att "föräldrar klarar aldrig av det för att de inte har lärarutbildning". Nu visar det sig alltså att de som har lärarutbildning i svenska skolor inte klarar av att utbilda barnen på ett ordentligt sätt samtidigt som för övrigt forskningen i området visar att hemundervisade barn har bättre kunskaper än andra.

tisdag 3 december 2013

Maria Abrahamsson överdriver men har ändå en bra poäng

"Alliansfritt Sverige" kritiserar den moderata riksdagsledamoten Maria Abrahamsson för att hon sagt att hennes inkomst på 60000 kronor brutto, vilket i Stockholm blir 39000 kronor netto, i månaden inte gör henne till höginkomsttagare eftersom det är mycket dyrare att leva i Stockholm än i övriga landet.

Maria Abrahamsson överdriver lite, Stockholm har klart högre genomsnittsinkomst och levnadskostnadsnivå än övriga delar av landet, men även i Stockholm är en person med en nettoinkomst på 39000 i månaden en höginkomsttagare.

Dock har hon i grunden en bra poäng. Levnadskostnaderna i allmänhet och boendekostnaderna i synnerhet är klart högre i Stockholm än i övriga landet vilket gör att den högre genomsnittsinkomsten till stor del är en illusion.

När man jämför levnadsstandard mellan länder brukar man vanligen inte jämföra hur inkomsterna skiljer sig justerat för gällande växelkurs utan man jämför hur inkomsterna skiljer sig justerat för lokal köpkraft, så kallade köpkraftspariteter, eller "purchasing power parity (PPP)" på engelska. Skulle man göra motsvarande köpkraftsjustering mellan olika delar av Sverige skulle framför allt de skyhöga boendekostnaderna i Stockholm göra att inkomstövertaget till stor del suddas ut.

söndag 1 december 2013

Aftonbladet som påvens budbärare

Katrine Kielos uppmärksammar att påven Franciskus skrivit något antikapitalistiskt och antyder att vi därför också borde vara antikapitalistiska. Inga egentliga sakliga argument utan i princip ett rent auktoritetsargument. Men om påven står för en högre sanning när det gäller ekonomi innebär det också att den katolska kyrkans motstånd mot exempelvis homosexualitet, aborter och skilsmässor är korrekt också?

Men påven är mer upplyst än sina företrädare i dessa frågor, antyder dock Kielos, eftersom han sagt att man bör visa kärlek, inte fördömande, mot homosexuella. Men påven har på intet vis sagt att homosexualitet inte är en synd, utan han har gjort en distinktion mellan synden och syndaren. "Älska syndaren-hata synden", med andra ord, något som är i linje med kristen tradition (Ni har säkert hört om bibelberättelsen där Jesus räddar en otrogen kvinna från att bli stenad till döds (med orden "låt den som är utan synd kasta den första stenen" till pöbeln som ville döda henne) och därefter säger åt henne "gå nu och synda inte mer") och som ser exempelvis homosexuell läggning eller den moraliska svaghet som får vissa att skilja sig eller göra abort som en sjukdom.

Nästan alla skulle nog säga att man inte bör hata den sjuke (utan tycka synd om denne och försöka bota denne) samtidigt som man bör hata sjukdomen, ungefär så är Franciskus syn på homosexualitet och andra saker som är en synd enligt katolsk doktrin. Detta är som sagt i linje med traditionell katolsk och kristen syn, men att det är minst sagt anmärkningsvärt att det framhålls som positivt på Aftonbladets ledarsida.

fredag 29 november 2013

Några ekonomiska tal

Förändring senaste året. Alla förändringar utom de tre sista är nominella. Förändringarna i förhållande till varandra talar i stort sett för sig själva, men det kan nämnas att det tycks som att huvudförklaringen till att hushållens disponibla inkomster utvecklats klart starkare än BNP är att den offentliga sektorns budgetsaldo försvagats.

Penningmängd (M1): +5.9%
Hushållens skulder:  +4.9%
Hushållens disponibla inkomst: +3.6%
Offentliga konsumtionsutgifter: +4,8%
Nominell BNP: +1,7%
Sysselsättning: +1,0%
Real kalenderjusterad BNP: +0,3%
Real kalenderjusterad BNP/capita: -0,6%

onsdag 27 november 2013

Möjliggör frivillig extraskatt

Ett antal vänstersympatiserande höginkomsttagare, exempelvis Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson, skådespelaren Claes Malmberg och nu senast tidningen Resumes redaktör Claes de Faire har gjort mediautspel där de deklarerar att de minsann inte vill ha regeringens skattesänkningar. Det tycks vara "inne" bland rika socialister att komma med såna utspel.

Så här skriver då De Faire:

Jag vill att regeringen återkallar de 600 kronor som jag fick i onsdags och upprättar en fond. Pengarna behövs mer på annat håll.
I skolan som får allt tuffare att hjälpa våra barn.
De barn som växer upp under fattigdom.
Till järnvägen.
Inte till Claes de Faire.

Det där med att upprätta en fond är faktiskt ingen dum idé. I Sverige är det märkligt nog inte möjligt att betala in mer till Skatteverket än vad lagen kräver att du ska betala. I USA är det som kontrast möjligt att göra det.

Den möjligheten borde finnas även i Sverige så att Claes de Faire och alla andra rika socialister kan visa att de menar allvar när de säger att de vill betala mer i skatt och att det inte bara är något de skriver för att få uppmärksamhet och stödja vänsterpolitik.

Att döma av erfarenheten från USA där endast väldigt små belopp kommit in (summorna varierar mycket från år till år, men det handlar i snitt om bara några få miljoner dollar om året, väldigt lite för ett så stort land som USA) så skulle detta troligen inte generera några större intäkter för staten, så det är inte huvudskälet för att upprätta en sådan möjlighet.

Huvudskälet är att då skulle Claes de Faire och andra socialistiska avslöjas som hycklare, ungefär som Warren Buffett, mångmiljardären som länge propagerat för att rika amerikaner som han själv borde betala mer i skatt men ändå vägrat betala in någon extraskatt, avslöjats som hycklare.

tisdag 26 november 2013

Arbetslinjens framgång är väldigt tydlig där den tillämpas

TT rapporterar att utrikesfödda står för de flesta nya sysselsatta. Det kan dock noteras att detta enbart avspeglar att deras befolkningsandel stigit betydligt. Det är faktiskt inte enbart så att andelen sysselsatta förblir lägre än inrikesföddas, gapet har vuxit.

Här är förändringen i antal och andel sysselsatta i åldersgruppen 16-64 mellan tredje kvartalet 2006 (som för övrigt var det kvartal då alliansen vann regeringsmakten) och tredje kvartalet 2013:

                        2006      2013         2006  2013
Utrikesfödda    568,6     743,1         63,7   64,1
Inrikesfödda  3 865,2  3 883,9         78,2  79,9
Totalt            4 433,7  4 627,0         76,0  76,9

När man tittar på andelen öppet arbetslösa så växer också gapet till utrikesföddas nackdel. Nästan hela ökningen i öppen arbetslöshet avspeglar en ökning hos de utrikesföddas, samt dessas växande befolkningsandel.

                       2006      2013          2006  2013
Utrikesfödda     77,1     140,7          11,9 15,9
Inrikesfödda    225,0    231,3           5,5    5,6
Totalt              302,1     372,0         6,4 7,4

(Källa SCB:s statistikdatabas)

Den slutsats man kan dra är att jobbskatteavdragen och de andra grundkomponenterna i arbetslinjen haft en mycket positiv effekt. Denna effekt har dock till stor del förtagits av att arbetslinjen inte tillämpats inom invandringspolitiken och ett allt större antal personer tillåtits komma som asylinvandrare och deras anhöriga och leva på bidrag. Hade arbetslinjen tillämpats även inom invandringspolitiken hade arbetslösheten varit mycket lägre.

lördag 23 november 2013

Nettoinkomst är det relevanta

Per-Olof Samuelsson har länge argumenterat för att offentliganställda, som han själv innan han blev ofrivilligt pensionerad, borde slippa betala skatt. Det är inte en argumentation för att gynna dessa jämfört med nuvarande system, utan för att uppmärksamma det faktum att eftersom deras löner helt finansieras med skatter är det en illusion att beteckna dessa som skattebetalare. Han har därför föreslagit att de får sänkt bruttolön motsvarande deras skatt samtidigt som de även formellt slipper skatt

Det finns åtminstone ett starkt argument emot som han inte bemöter, nämligen att om man ensidigt skulle ta bort endast offentliganställdas skatt och samtidigt sänka deras bruttolön skulle jämförelser mellan privata sektorns och offentliga sektorns löner bli missvisande. En lön på 20000 i offentlig sektor skulle låta lägre än en lön på 25000 i privat sektor, trots att det i själva verket skulle vara högre.

Genom det nuvarande systemet där man låtsas att helt skatteförsörjda personer "betalar skatt" så uppnås alltså jämförbarhet mellan privata och offentliga löner, medan såna jämförelser av bruttolön skulle bli missvisande om man antog Samuelssons system.

Fast vid närmare eftertanke så är det nog mer en kritik av ovanan att jämföra bruttolöner istället för nettolöner än den föreslagna reformen. Att folk fokuserar på bruttolöner snarare än nettolöner är inte enbart fel för att det skulle riskera att vilseleda extra mycket vid en sådan reform, utan också för att det redan nu är vilseledande.

Det är vilseledande dels eftersom att bruttolön i grunden  är en godtyckligt utvald punkt mellan de två verkligt relevanta beloppen: arbetsgivarens lönekostnad och den arbetandes nettolöneinkomst. Det som är relevant för arbetsgivarna är det förra, det som är relevant för löntagarna är det senare. Skillnaden mellan dessa båda belopp utgörs av två skatter på löner: arbetsgivaravgifter och inkomstskatt. Skillnaden är att arbetsgivaravgift formellt redan dragits av före "bruttolönen" medan inkomstskatt dras på den. Men den distinktionen är i grunden en bokföringsfiktion som saknar nationalekonomisk relevans. Huruvida man sen ska fokusera på hela lönekostnaden inklusive alla skatter eller på nettolönen efter alla skatter beror på vems perspektiv diskussionen handlar om (arbetsgivarens eller den arbetandes) men den så kallade bruttolönen är inte, eller rättare sagt borde inte vara, relevant för någon.

Dessutom är det så att med det progressiva skattesystem som Sverige har blir det missvisande och skapar illusionen av större löneskillnader än som faktiskt existerar. Hur mycket högre lön har en person som per månad brutto tjänar 35000 jämfört med den som tjänar 17500 och hur mycket högre lön har den som tjänar 70000 jämfört med den som tjänar 35000?

Nu kanske en del tänker "vilken dum fråga, det ser väl alla som kan lågstadiematte att svaret är dubbelt så mycket i båda fallen", men tänkte ni det så hade ni fel. I genomsnittskommunen enligt jobbskatteavdrag.se:s kalkylator så kommer nästa år en "bruttoinkomst" på 35000 innebära en nettoinkomst på 26350, medan en "bruttoinkomst" på 17500 innebär en nettoinkomst på 14000. Skillnaden är alltså bara drygt 88%, inte de 100% som man tror om man kollar på bruttoinkomsten. Skillnaden är ännu större i det andra fallet (pga statlig inkomstskatt och "värnskatt") då en "bruttoinkomst" på 70000 innebär en nettoinkomst på 42720, eller bara drygt 62% högre.

Fokuset på så kallad "bruttoinkomst" skapar alltså det felaktiga intrycket att inkomstskillnaderna är större än vad de är, något som är ytterligare ett skäl för att istället fokusera på nettoinkomst.

onsdag 20 november 2013

Dålig på fotboll-bra på ekonomi

Många svenskar sörjer idag fotbollslandslagets nederlag i VM-kvalet efter det att Portugals superstjärna Christiano Ronaldo gjort hela tre mål.

Men även om Portugals fotbollslandslag är bättre än Sveriges (och uppenbarligen så är deras superstjärna Ronaldo strået vassare än våran motsvarighet Zlatan) så är Sveriges ekonomi å andra sidan betydligt bättre. Trots att Portugals befolkning fortfarande är något större än Sveriges (10,5 miljoner vs 9,6 miljoner) så var Sveriges BNP 2012 på 3549 miljarder kronor nära 2½ gånger större än Portugals BNP 2012 på cirka 1490 miljarder (€165 miljarder).

Och trots att Sveriges BNP alltså är nära 2½ gånger större är Portugals statsskuld på cirka 1840 miljarder (€205 miljarder) klart större än Sveriges statsskuld på 1356 miljarder i absoluta termer, och mer än 3 gånger större i relativa termer.

Till det kommer att Portugals arbetslöshet på 16,3% i september var mer än dubbelt så hög som Sveriges (8% )..

När det kommer till kritan är det nog få svenskar som skulle värdera deltagande i fotbolls-VM högre än den starkare ekonomin och vilja byta-men nästan alla portugiser skulle nog vilja byta....

Att det mest är länder med dålig ekonomi som går bra i fotboll bekräftas också av nyheten att även Grekland kvalificerat sig till VM.

Att det mest är länder med dålig ekonomi som gör bra ifrån sig i fotboll var något jag noterade på min engelskspråkiga blogg i samband med fotbolls-EM 2012 där krislandet Spanien vann turneringen efter att ha besegrat ett annat krisland, Italien, i finalen och ett tredje krisland, Portugal, i semifinalen. Det främsta undantaget från denna regel var Tyskland, som hade och har en stark ekonomi, men trots det lyckades ta sig till semifinal efter att ha besegrat Grekland i kvartsfinalen. Tyskland är för övrigt även nu ett undantag från regeln då man tidigare kvalificerade sig till VM.

Är detta starka empiriska samband, med Tyskland som konstant undantag då, ett orsakssamband? Troligen inte, åtminstone inte mestadels, för även om framgångarna på fotbollsplanen nog hänger samman med att länderna satsar stora summor på fotboll så borde det åtminstone mestadels betala igen sig i större intäkter från publik och TV-tittare.

Det man kan säga iallafall är att länder som Portugal åtminstone får lite tröst i den vardag med svag ekonomi man har genom dessa fotbollsframgångar.

tisdag 19 november 2013

"Time out"= lagligt svindleri

Den centerpartistiska riksdagsledamoten Abir Al-Sahlani misstänks för bedrägeri med biståndspengar och ska nu därför ta "time out". Om hon är skyldig eller ej till det hon anklagas för vet jag inte, det får vi se vad den rättsliga utredningen kommer fram till.


Det faktum att hon inte bara tar "time out" utan också säger att hon inte kommer kandidera nästa år för omval antyder dock att anklagelserna förmodligen inte är helt ogrundade (hade de varit det hade hon hunnit bli rentvådd långt innan valet). Vad som är särskilt anmärkningsvärt är dock att vad som menas med "time out" tydligen är att hon ska sluta arbeta-men fortsätta kvittera ut riksdagslön, som ligger på 60000 i månaden. Hon ska alltså få betalt för att vara ledig.

 Notera att detta inte alls är jämförbart med att kvittera ut semesterersättning när man har semester, för att alla arbetsgivare är skyldiga att avsätta pengar för detta och man får pengarna förr eller senare oavsett om man tar ut semester eller ej, vilket innebär att man får lägre inkomst om man tar ut semester.

Al-Sahlani, liksom andra politiker som tagit "time out", får däremot samma inkomst trots att hon inte arbetar. Till skillnad från det hon anklagas för är detta lagligt då det inte förekommer krav på riksdagsledamöter att göra något för att få ut full lön. I så gott som alla andra yrken krävs att man faktiskt arbetar för att få ut lön, men inte för riksdagsledamöter. Detta system innebär ett större svindleri än det bedrägeri Al-Sahlani anklagas för.

söndag 17 november 2013

Helt fel att skylla cyklonen i Filippinerna på koldioxidutsläpp

Varje gång det är en naturkatastrof i världen då börjar miljöpartisterna i den svenska journalistkåren att skylla det hela på den mycket blygsamma temperaturökning världen upplevt sedan 1800-talet. Så också då nu efter den där cyklonen som vållat så mycket död och förödelse i Filippinerna, eftersom att den till skillnad från de flesta cykloner i Filippinerna direkt drabbade tätbefolkade områden

Detta är förstås nonsens. Tropiska stormar (som av någon okänd anledning kallas "orkaner" när de berör Nordamerika och "cykloner" när de berör Östasien) har ju funnits på jorden betydligt längre än storskaliga mänskliga koldioxidutsläpp, ja de förekom till och med långt före människor började existera.

Jag konstaterade här att det inte heller fanns några belägg för att orkaner blivit mer förekommande i USA. Faktum är att det faktiskt var något fler orkaner i USA under 1800-talets andra halva än under 1900-talets andra halva, och det årtionde som det var flest var 1880-talet.

Som Per Welander konstaterar här så finns det heller inga belägg för att cyklonerna skulle blivit fler eller värre i Filippinerna eller övriga delar av Östasien. Här är exempelvis ett diagram över antalet cykloner som nått land i Filippinerna de senaste 65 åren. Som ni kan se går det inte att urskilja någon trend i antalet, utan det går upp och ner kraftigt mellan näraliggande år.

fredag 15 november 2013

Om Folkpartiets senaste antiliberala lagförslag

Pådrivet av sitt tokfeministiska ungdomsförbund så sjunker Folkpartiet allt djupare ner i feministträsket, vilket troligtvis och förhoppningsvis också innebär att de sjunker närmare 4 %-spärren.

Det mest välvilliga man kan säga om deras förslag till ny sexuallag är att det i bästa fall bara är ett dåligt genomtänkt slag i luften utan någon praktisk effekt. En symbolhandling för att alla folkpartister ska kunna känna sig extra feministiska (vilket de anser vara något bra). I den mån det är mer än ett slag i luften och faktisk har en praktisk effekt så skulle det innebära att frivilligt sex mellan vuxna kriminaliseras enbart för att det inte uppfyllt de formalia som feminister kräver.

Det man bör ha klart för sig när man diskuterar "samtyckesparagrafer" är att det sedan länge varit förbjudet att ha sex med någon utan dess samtycke. Lagen förbjuder nämligen inte enbart sex med någon som säger nej eller på annat sätt visar att de inte vill, utan också med personer som är medvetslösa eller "i hjälplöst tillstånd", en formulering som nyligen ändrats till "i särskilt utsatt tillstånd", en formulering som är lite luddig men som sägs innefatta ännu fler situationer.

Det går alltså redan nu inte att ha sex med någon som inte samtycker utan att göra sig skyldig till våldtäkt. Så, vad är problemet egentligen? Och exakt i vilka situationer skulle det vara förbjudet med sex där det idag är tillåtet? Det tycks som att svaret på den frågan är när två personer har frivilligt sex utan att det formellt sägs "ja". Att det ibland är så att passionen ibland gör att folk skippar såna formaliteter struntar Folkpartiet i, det ska ändå vara förbjudet.

 Ta exempelvis denna scen från den första Terminator-filmen, där man får se när mänsklighetens framtida ledare i det framtida kriget mot maskinerna, John Connor, blir till.

Notera att ingen frågar den andre om de vill, och ingen säger "ja" (eller mer strikt "yes" eftersom det är på engelska) vilket då innebär att enligt Folkpartiets definition av våldtäkt så är detta en våldtäktsscen. Håller du inte med om att det är en våldtäktsscen? Se då till att rösta på annat parti än Folkpartiet (något det för övrigt finns många andra bra skäl för).

Den intellektuella kortslutningen bakom en sådan lagstiftning illustreras ytterligare av att om det nu krävs ett "ja" och, som i filmklippet,ingen säger det, exakt vem är det då som begått brott? Är det Sarah Connor eller Kyle Reese ? Eller båda? För det är väl tänkt att lagstiftningen ska vara könsneutral? Och om inte, hur gör man då vid homosexuellt sex?

torsdag 14 november 2013

Konstigt utelämnande

TT nämner att den kända musikprofilen Tina Turner, som länge bott i Schweiz och nyligen blev schweizisk medborgare, nu säger upp sitt amerikanska medborgarskap. Märkligt nog nämner man dock inte den troliga anledningen till att hon gör så: nämligen att USA, till skillnad från Sverige och de flesta andra länder, har ett system där amerikanska medborgare måste betala full federal skatt även om de bor utomlands. Och eftersom Schweiz och andra länder kräver skatt på basis av där de bor (även USA kräver skatt av alla som bor där, oavsett om de är amerikanska medborgare eller ej)så har hon fram tills nu blivit dubbelbeskattad, både av amerikanska och schweiziska skattemyndigheter. Enda sättet att undkomma det som är förenlig med amerikanska skattelagar är att helt avsäga sig sitt amerikanska medborgarskap.

onsdag 13 november 2013

Kvotering(s)partiet

Socialdemokraterna var bland de första att kvotera på sina kandidatlistor. Sen kom de på att om kvotering är lämpligt för oss då måste det vara lämpligt för privata styrelser, därav deras krav på lagstiftning om kvoterade bolagsstyrelser.

Nu har de tagit nästa steg och resonerar "om kvotering är så bra vad gäller kön, varför inte även för etnisk bakgrund?".Åtminstone i Stockholms stad har sossarna nu tänkt ha en kvotering av sin lista så att 25% ska ha "utomnordisk bakgrund". Om några år lär de ta sedan ta nästa steg och förespråka kvotering efter etnisk bakgrund även i bolagsstyrelser.

tisdag 12 november 2013

Höga bostadspriser skadar svensk ekonomi

Är det bra eller dåligt med högre priser? Ofta brukar svaret vara att det beror på om du är säljare eller köpare. Är du säljare tjänar du på det, är du köpare förlorar du på det.

Det ligger förstås en hel del i det, men det är långtifrån hela sanningen. För det första så är det inte alltid ett nollsummespel av två skäl.

-Om utbudet begränsas genom exempelvis naturkatastrofer eller irrationella regleringar då blir den associerade prishöjningen kanske inte alls associerad med högre inkomster för producenterna samtidigt som köparnas köpkraft sänks.

-Och om säljarna/ägarna samtidigt är köpare av samma sak då innebär högre priser ingen vinst för dem.

Vilket för oss till ämnet bostadspriser. Vissa marknadsliberalt inriktade personer har kritiserat byggregleringar för att de innebär en stor omfördelning från de som försöker ta sig in i bostadsmarknaden till existerande bostadsägare. Problemet med detta argument är dock, som framgår nedan, dels att det är mestadels inte sant (de har förvisso rätt när det gäller de förluster som oetablerade drabbas av, men fel när det gäller de etablerades vinster) och dels att det för de som sägs tjäna på det hela blir ett argument mot förändring, och då de som sägs tjäna på det är mer politiskt inflytelserika lär det inte åstadkomma förändring.

Varför är då inte höga bostadspriser ett nollsummespel? Helt enkelt eftersom byggandet uppfyller båda nämnda kriterier för en situation för när högre priser avspeglar en samhällsekonomisk förlust och inte ett nollsummespel.

Med avreglerat byggande hade högre bostadspriser, precis som högre priser på alla [fria] marknader, åstadkommit jämvikt i hög grad genom ett ökat utbud och inte enbart genom att utestänga de som hade efterfrågat det till lägre priser. Men med dagens byggregleringar så blir utbudsökningen ytterst liten, vilket innebär att "jämvikt" nästan helt uppnås genom att folk som vill arbeta i tillväxtorter utestängs, vilket omöjliggör mycket näringsverksamhet och sänker ekonomins tillväxt.

Men även vinsterna för de som tjänar på regleringarna är mindre än förlusterna för de som förlorar på det, blir det ändå inte en stor förmögenhetsuppbyggnad för de privilegierade? Ja, formellt sett, men kom ihåg den andra punkten om att man inte vinner om man samtidigt är köpare. Och alla som bor i Sverige är i strikt nationalekonomisk bemärkelse köper av bostadsutrymmet de bor i, oavsett om den formella boendeformen är äganderätt, bostadsrätt eller hyresrätt.

Det innebär att så länge folk bor kvar i sina bostäder, eller flyttar till annan bostad i samma högprisregion, så ökar deras bostadskostnader lika mycket som deras pappersförmögenhet, varför de egentligen inte vinner något. Det är endast om de flyttar ut, eller planerar att flytta ut, till en region som inte berörts av boprisuppgången som de verkligen tjänar på det?

Men är inte det empiriskt så att högre bostadspriser är associerade med en starkare ekonomi? Jovisst, men detta avspeglar ett orsakssamband åt motsatt riktning. När befolkningen växer och/eller inkomstnivån stiger ökar efterfrågan på bostäder vilket bidrar till högre priser. Det motsäger på intet vis ovanstående analys, lika lite som det faktum att högre efterfrågan rent generellt höjer priset på något inte motsäger att lägre utbud höjer priset.

Förvisso är det dock så att lägre bostadspriser på kort sikt kan skapa problem för banker givet den höga skuldsättningsgrad som finns, men orsaken till att skuldsättningsproblemet överhuvudtaget uppstod är till stor del just de allt för höga priserna, och desto längre som priserna är höga, desto värre kommer det problemet att bli.

söndag 10 november 2013

Vänsterpartiet i Göteborg allierar sig öppet med extremvänstern

Vänsterpartiet i Göteborg väljer att demonstrera tillsammans, inte bara med två öppet kommunistiska partier, trotskistiska Rättvisepartiet socialisterna och stalinistiska Kommunistiska partiet, utan också med den vänsterextrema terrorgruppen Revolutionära fronten, som använder våld som politisk metod.

Visserligen var det den lokala partiledningen i Göteborg som fattade det beslutet, men något avståndstagande från Jonas Sjöstedt har inte hörts.

Att Stefan Löfven försöker få folk att tro att S inte har något med V att göra framstår mot bakgrund av det som väldigt förståeligt. Synd bara att det dock inte är sant.

fredag 8 november 2013

Löfven vilseleder medvetet om regeringsbildning

Nu ger Socialdemokraterna "besked" i regeringsfrågan-eller egentligen inte. Särskilt många egentliga nyheter innehöll inte debattartikeln. Man kommer att gå till val på sin egen politik och är beredd att samarbeta med alla utom SD. Av övriga sex riksdagspartier gillar man MP bäst, följt av FP, C och V och därefter M och KD. Allt känt sedan tidigare, med undantag för det där med att man ser FP &C som lika naturliga samarbetspartners som V, trots att FP och C i inga otydliga ordalag uteslutit samarbete med S. Jan Björklund har sagt att de enda alternativen för partiet är att sitta i en alliansregering eller gå i opposition och beskriver dagens utspel som "pinsamt och bara snömos" och Annie Lööf har sagt att hon "hellre äter upp sin högra sko än bli ett stödhjul åt S" och nu i morse kommenterade hon det på twitter genom att utspelet med att skriva att "det finns tre saker jag riktigt ogillar: 1) socialism 2) arrogans 3) män som inte förstår ett nej. Jag säger nej till S". Partier som så tydligt säger nej till samverkan jämställs alltså med ett parti som historiskt haft nära band med S och som säger sig vilja samarbeta.

Socialdemokraterna försvarar sin avsaknad av besked med att man först måste se vilket valresultatet blir innan man kan ge besked om vilken regering det blir. Men det är bara nonsens. Att man inte kan säga vilken regering det blir innan vi får veta valresultatet är på sätt och vis sant, men irrelevant, eftersom det inte utesluter att man säger hur regeringen blir om det blir vissa bestämda valresultat. Det är ungefär som man kanske inte kan säga om man imorgon tänker ta på sig regnkläder när man går ut för att man inte vet om det kommer att regna, men att man kan säga att OM det regnar då ska man ta på sig regnkläder när man går ut.

Det är fullt möjligt att redan nu ge besked vilken regering man kommer förespråka vid exempelvis följande tänkbara valresultat:

1) Rödgrön majoritet
2) Rödgröna är större än alliansen, men saknar pga SD egen majoritet.
3) Alliansen är större än rödgröna, men saknar pga SD egen majoritet

Är verkligen Stefan Löfven så korkad att han inte fattar att det redan innan valresultatet är klart går att säga hur man kommer att agera vid olika möjliga resultat, exempelvis de tre ovannämnda? Mer troligt är att han försöker medvetet mörka sina planer eftersom han fruktar att associering med Vänsterpartiet ska skrämma bort mittenväljare.

torsdag 7 november 2013

Extremvänstern inte bara hot mot sverigedemokrater

Som ni säkert hört så lyckades en 60-årig kommunistisk kvinna (som här sjunger en hyllningssång till Fidel Castro) slänga en tårta i SD-ledaren Jimmie Åkessons ansikte. Att få en tårta i ansiktet är inte i sig särskilt farligt, Åkesson riskerar inte att dö av det, eller ens skadas nämnvärt. "Skadan" är mest symbolisk-fast jag misstänker att om hon som gjorde det vill skada SD är det kontraproduktivt då de flesta ogillar den typen av metoder.

Och incidenten är också något av en symbol för den omfattande förföljelse som vänsterextrema "autonoma" grupper som AFA, Syndikalistiska Ungdomsförbundet och Revolutionära Fronten riktar mot sverigedemokratiska företrädare, de flesta av vilka till skillnad från Åkesson inte har tillgång till Säpos livvakter.

Men det är inte enbart sverigedemokrater eller för den delen företrädare för mer extrema nationalistgrupper som Nationaldemokraterna eller Svenskarnas Parti som drabbas av extremvänsterns terrormetoder. Även företrädare för borgerliga partier, liksom [Klassiskt] Liberala partiet. Då dessa partier inte vill ha mer, utan snarare om något mindre invandringsrestriktioner så är extremvänsterns våld inte enbart något som drabbar personer som är emot invandring.

Även dessa attacker motiveras delvis av vad de själva upplever är "antirasism". För många inom vänstern är nämligen krav på lägre skatter och bidrag att betrakta som rasism eftersom välfärdsstaten omfördelar från vita/svenskar till svarta/invandrare I en kolumn förra veckan så hävdade exempelvis världens mest inflytelserika vänsterekonom, Paul Krugman, att motstånd mot en omfattande välfärdsstat bland vita republikanska väljare i hög grad motiveras av ett rasistiskt baserat motstånd mot att hjälpa fattiga svarta. Då utomeuropeiska invandrare i Sverige precis som svarta i USA har klart lägre inkomster och högre arbetslöshet än vita/svenskar och därför är betydande nettobidragstagare så gäller den "logiken" här också.

måndag 4 november 2013

Jobbskatteavdrag vs sänkt arbetsgivaravgift

Det har länge funnits en debatt inom borgerligheten om sänkt skatt på arbete bör ske i form av jobbskatteavdrag eller sänkta arbetsgivaravgifter. Anders Borg och Moderaterna har varit de främsta anhängarna av jobbskatteavdrag medan framförallt Centern och stiftelsen Den Nya Välfärden drivit på för lägre arbetsgivaravgifter.

Den stora fördelen med jobbskatteavdrag är att det innebär en smygsänkning av ersättningsnivån i a-kassa, sjukpenning och liknande bidragssystem. Eftersom enbart personer som arbetar får jobbskatteavdrag så ökar skillnaden i nettoinkomst mellan personer som arbetar och personer som lever på bidragssystem. Rent nationalekonomiskt blir effekten därmed likvärdig med effekten av sänkta ersättningsnivåer, med skillnaden att jobbskatteavdrag är mycket mer tilltalande rent politiskt. Jobbskatteavdrag framstår ju som en förbättring medan formellt sänkta ersättningsnivåer framstår som en försämring.

Det finns dock nackdelar med jobbskatteavdraget. Det ena är att det skapat den missvisande debatten om att pensionärer "straffbeskattas" trots att det i själva verket är så att den så kallade "allmänna löneavgiften", den del av arbetsgivaravgifterna som inte motsvaras av någon förmån, är större än värdet av jobbskatteavdraget. Så om någon "straffbeskattas" är det löntagare snarare än pensionärer, men den konstruktion som jobbskatteavdraget har skapar det motsatta intrycket.

Detta är skadligt av både politiska och ekonomiska skäl. Det politiska skälet är att detta missförstånd om "straffbeskattning" av pensionärer faktiskt retar upp många pensionärer och får dem att känna sig orättvist behandlade och därför får dem att välja andra partier än alliansen. Därmed förtas en stor del av den politiska vinst som jobbskatteavdraget innebär relativt sänkta arbetsgivaravgifter kombinerat med sänkt ersättningsnivå.

Det ekonomiska skälet är att nämnda debatt om "straffbeskattning" av pensionärer pressat regeringen att avleda en stor del av skattesänkningsutrymmet till skattesänkningar för pensionärer, som åtminstone i den form de genomfördes helt saknar positiv effekt på tillväxten eller sysselsättningen. Hade arbetsgivaravgifterna istället sänkts hade de tillväxtfrämjande skattelättnaderna kunnat bli större.

Det andra skälet är att det skapar incitament för kommuner och landsting att höja skatterna. Som jobbskatteavdraget är konstruerat så blir det högre ju högre kommunalskatten är, och staten kompenserar kommunerna fullt ut för detta. Den skattehöjningsvåg som vi ser nu, som innebär att snart sagt hela landet utom Stockholm, sett höjda skatter de senaste åren eller kommer snart få se det, beror delvis på att kommun- och landstingspolitikerna vet om att de kan välta över delar av kostnaden på staten.

Gå själv in på sajten jobbskatteavdrag.se och kolla. En person som tjänar 19000 kronor i månaden i lågskattekommunen Stockholm får nästa år betala 3759 kronor i skatt, en summa som jobbskatteavdraget minskat med 1372 kronor. En person som tjänar 19000 kronor i högskattekommunen Arjeplog får nästa år betala 4188 kronor i skatt, en summa som jobbskatteavdraget minskat med 1570 kronor av jobbskatteavdraget.

Av de extra 627 kronor som Arjeplog kommun får in ((4188+1570)-(3759+1372)) på en sådan person så står denne enbart för 429 kronor själv medan staten står för 198 kronor. Det säger sig självt att en sådan konstruktion där kommuner och landsting får mer pengar av staten om de har högre skatt kommer uppmuntra dem att höja skatten mer.

söndag 3 november 2013

Förvirrat om löneökningar

DI:s reporter Nils Åkesson har skrivit en av de mer förvirrade artiklarna någonsin om sambandet mellan löneökningar och sysselsättning. Han citerar Danske Banks makroanalytiker Mikael Grahn som hävdar att för låga löneökningar innebär för få jobb, alltså att ett för lågt pris kommer sänka efterfrågan på arbetskraft! En minst sagt sensationell ekonomisk teori. Hur har han kommit fram till det?

Jo, lägre löneökningar pressar ner konsumentprisinflationen, och lägre konsumentprisinflation innebär enligt en viss Lars E.O. Svensson färre jobb.

Ok, nu tar vi det här från början:  högre inflation på kort sikt kan öka sysselsättningen, men endast om det råder nominell lönerigiditet och lönerna är för höga, för då kan inflation sänka reallönerna till nivåer som ökar efterfrågan på arbetskraft. Men om de nominella lönerna, eller i det här fallet löneökningarna, kan sänkas då är det naturligtvis inte så att högre inflation orsakat av högre nominella löneökningar höjer sysselsättningen.

Högre nominella löner ej kopplat till penningpolitik kommer tvärtom höja reallönerna (detta dels eftersom produkters kostnader utgörs av annat än löner och dels eftersom konkurrensen med utlandet begränsar möjligheten att då bibehålla marginaler) och därmed sänka sysselsättningsnivån.


fredag 1 november 2013

Folkpartiets idéer om bostadsmarknaden

Folkpartiet duckar för de två viktigaste åtgärderna för att rätta till vad som är fel med den svenska bostadssektorn, alltså byggavreglering (man nämner iofs att man vill se regelförenklingar men då man inte har några konkreta förslag är det svårt att ta på allvar) och begränsad avdragsrätt för ränteutgifter men kommer med två andra förslag: sänkt reavinstskatt vid fastighetsförsäljning och skattegynnat bosparande.

Sänkt reavinstskatt är bara bra. Den höga reavinstskatt vi har idag skapar stora inlåsningseffekter då folk inte vill sälja eftersom de då åker på en rejäl skattesmäll. Sänks reavinstskatten ökar intresset för att sälja vilket kan pressa ner priserna och därmed skuldsättningsnivån.

Dock kan det noteras att den regering som Folkpartiet sitter i, i en av sina sämsta stunder, höjde reavinstskatten för att finansiera en sänkning av den löpande fastighetsbeskattningen. Denna reform av fastighetsbeskattningen var ekonomiskt irrationell eftersom reavinstskatten är mer ekonomiskt skadlig men eftersom Kristdemokraterna fått för sig att löpande fastighetsbeskattning är mer "omoraliskt" så drevs det igenom ändå, något som förvärrat problemet med för höga huspriser.

Att gynna, eller rättare sagt sluta missgynna, sparande så att folk kan spara ihop tillräckliga summor för köp av boende istället för att låna pengarna, är i grunden en god tanke, men att särskilt gynna vissa former av sparande är mindre lyckat då det kan skapa snedvridningar. Istället borde man gynna all form av sparande genom att sänka kapitalinkomstbeskattningen, något som då till stor del kan finansieras via begränsad avdragsrätt för ränteutgifter mot tjänsteinkomst.

tisdag 29 oktober 2013

Löfvens självmål om exemplet Sydkorea

I ett närmast monumentalt självmål så utnämner Stefan Löfven Sydkorea till ett föredöme, och menar att landet visar på varför Sverige bör sätta satsningar på skolan före skattesänkningar.

Problemet för Löfven är att skattetrycket i Sydkorea endast är 25% av BNP, att jämföra med 44% i Sverige. För att nå till Sydkoreas skattenivå skulle vi behöva sänka skatterna med nära 700 miljarder om året! Och då är Sydkorea ändå tvungen att avsätta en flera gånger större andel av sin statsbudget till militären än Sverige på grund av hotet från den stalinistiska diktaturen i Nordkorea.

Så vad Sydkorea i själva verket visar är att det går att ha radikalt mycket lägre skatter än Sverige och ha ett klart bättre utbildningsväsende. Inte direkt ett exempel man tycker någon som felaktigt påstår att det råder ett motsatsförhållande borde ta upp.....

fredag 25 oktober 2013

Värdet av kontanter

Gamla ABBA-profilen Björn Ulvaeus argumenterar för att kontanter ska slopas. Han har två argument: dels att de kostar att tillverka, transportera och förvara, dels att de är "smutsiga", något han exemplifierar med att han såg någon sjuk person använda kontanter.

Det första argumentet är i princip korrekt, men de kostnaderna är små jämfört med fördelarna. Det där med att vara smutsig överskattar han minst sagt grovt. Risken att bli sjuk från kontanter är försumbart, i princip obefintligt som en expert inom området förklarade i en replik.

Vad är då värdet med att ha kontanter? Utöver den estetiska preferens många av oss har för dem så finns det två huvudskäl, båda relaterat till friheten från staten.

Det ena är att existensen av kontanter förhindrar centralbanker från att sänka den nominella räntan under noll. Om pengar enbart fanns i kontoform skulle det inte finnas något hinder för att införa negativ ränta. Finns inte kontanter kan folk inte ta ut pengar från sina konton. Men nu när kontanter finns så vågar inte centralbankerna sänka räntan under noll då de fruktar att folk skulle ta ut alla sina pengar från kontona.

Det andra är att existensen av kontanter är en av de få kvarvarande hindren mot det allt värre övervakningssamhället. När du betalar kontant går inte en transaktion att spåra till dig (såvida du inte drar något av affärernas kundkort), men betalar du med en elektronisk överföring då kommer banken att veta vad du köpt-och när och var du köpt vad du köpt. Och om du tror att NSA, FRA och andra som vill övervaka dig låter sig hindras av den så kallade banksekretessen då är du väldigt naiv.

I dessa tider när vi tack vare hjälten Edward Snowden och andra fått reda på hur övervakningssamhället blivit allt värre och värre så är det av största vikt att vi slår vakt om de saker som bevarar vår integritet. Kontanter är en av de viktigaste skydden av den personliga integriteten som finns och måste därför värnas.

Ränteavdraget borde slopas

Att vänsterpartiet skulle ha den sundaste inställningen i en fråga var då något jag aldrig trodde jag skulle få se, men de är faktiskt de enda som förespråkar den rationella åtgärden att begränsa avdragsrätten för skuldräntor (dock tvivlar jag på att de vill genomföra den sänkning av kapitalinkomstskatten som krävs för att bevara skattesystemets symmetri)

Näst efter avreglering av byggandet är det den mest rationella åtgärden för att begränsa skuldökningen. Att som vissa partier istället förespråka mer av fyrkantiga administrativa regler kring exempelvis amorteringskrav skapar ett ekonomiskt absurt system att staten subventionerar vissas lånande samtidigt som man förbjuder andras. Tydligen är dock rädslan att stöta sig med storstadsförorternas högbelånade medelklass viktigare än att ekonomin fungerar bra.


måndag 21 oktober 2013

Enligt S-tidning är lägre utgifter lika med högre skatter

Socialdemokratiska "Aktuellt i Politiken" hävdar att löntagarna fått betala skattesänkningarna via en höjning av den så kallade "allmänna löneavgiften". I illustrationen i början av artikeln framställs det som att skattesänkningarnas storlek är lika med den allmänna löneavgiftens, drygt 140 miljarder, något som helt klart ger intrycken att den senare betalt de förra.

Detta är missvisande på flera plan. För det första, som det medges senare i artikeln, så fanns den allmänna löneavgiften även under den föregående Socialdemokratiska regeringen. Och även med oförändrad procentsats hade den ökat eftersom lönesumman ökat. Ökningen som kan tillskrivas högre skattesats är alltså inte som illustrationen antyder 141 miljarder eller som påstås i artikeln 91 miljarder, utan mindre än 80 miljarder

Ännu viktigare är att den "allmänna löneavgiften" inte är en fastställd skatt. Det är en funktion, en residual, av skillnaden mellan hur mycket intäkter staten får från arbetsgivaravgifterna och hur mycket man betalar ut till de olika transfereringssystemen. Utbetalningarna till exempelvis a-kassan utgör grunden för hur hög den så kallade "arbetsmarknadsavgiften" ska vara och när utgifterna för det sjunker så sjunker även "arbetsmarknadsavgiften". Givet en viss skattesats för de totala arbetsgivaravgifterna innebär då en lägre "arbetsmarknadsavgift" direkt orsakad av lägre utgifter för a-kassa att den "allmänna löneavgiften" stiger med lika många procentenheter.

Eftersom att de totala arbetsgivaravgifterna inte höjts, utan tvärtom sänkts något (dock för lite enligt mitt tycke), så är ökningen av "den allmänna löneavgiften" alltså helt resultatet av att utgifterna för exempelvis a-kassa sänkts. Att som Aktuellt i Politiken beskriva det som en skattehöjning är alltså helt fel, utan på sin höjd kan det beskrivas som en utebliven skattesänkning. Men den skattelättnaden har då istället kommit i form av jobbskatteavdrag.

Dock har höjningen av den "allmänna löneavgiften" relevans för en annan diskussion. Eftersom att jobbskatteavdragen då finansierats via lägre transfereringar till personer i yrkesverksam ålder är det missvisande att säga att de varit orättvisa mot pensionärerna, något som pensionärsorganisationer och vissa andra politiska grupper, däribland det Socialdemokratiska partiet envist hävdat.

lördag 19 oktober 2013

Restaurangmomssänkning har åstadkommit en kraftig sysselsättningsökning

Riktigt välgjord rapport från Besöknäringens arbetsgivarorgan Visita om effekten av den sänkta restaurangmomsen.

Man visar på klara tecken på hur momssänkningen sänkt priserna betydligt jämfört med hur de annars kunnat förväntas vara och påpekar att den samlade lönesumman ökat med 20,6% mot 6,5% för ekonomin som helhet. Rensat för löneökningar så motsvarar det en sysselsättningsökning på 15% för restaurangnäringen mot 1,5% för hela ekonomin.

Som Visita konstaterar motsvarar det en sysselsättningsökning på 9600 (de avrundar i rapporten i bland upp det till 10000) sedan momsen sänktes. Om vi antar att hela den relativa ökningen jämfört med övriga ekonomin på 13,2% (1,206/1,065) beror på sänkningen är effekten alltså redan 8500 jobb. De långsiktiga effekterna kan bli ännu större då det leder till att fler företag etableras eller bygger ut sin verksamhet

Visita noterar också i slutet av rapporten att alternativa sysselsättningsundersökningar från SCB ger vid hand en klart svagare utveckling än lönesumman. Men som Visita noterar är lönesummor en mer tillförlitlig källa eftersom den bygger på de faktiskt utbetalade lönerna varje månad, medan de andra är intervjuundersökningar med mycket hög statistisk felmarginal.

Irrelevanta fakta är ogiltiga argument även om de är sanna

Ibland är faktaargument ogiltiga trots att de, åtminstone på sätt och vis, är sanna. Ett exempel på det är när de som hävdar att grekerna själva inte är ansvariga för sin kris påpekar att medelarbetstiden i Grekland är klart högre än i exempelvis Tyskland och Sverige, vilket då bevisar att grekerna inte är "lata" och "därmed" inte är ansvariga för sin kris.

Men antalet timmar grekerna befinner sig på arbetet är, annat än möjligen delvis och indirekt, inte alls relevant för denna fråga. Ja, faktum är att det inte, återigen annat än möjligen delvis och indirekt, ens är relevant hur mycket de producerar på arbetet.

Det som är relevant är hur höga grekernas utgifter var i förhållande till deras inkomster, och där visar de enorma underskotten i statsbudgeten och bytesbalansen att grekerna som nation via sin stat slösade mycket mer än de tjänade och därmed gjorde sig själva ansvariga för sin kris.

Jag kom att tänka på det när jag läste denna debattartikel från TCO:s ordförande Eva Nordmark där hon kräver ökade statliga subventioner till höginkomsttagare genom höjt tak i a-kassan. Hennes argument för det är bland annat att medlemmar i hennes förbund som tecknar privata tilläggsförsäkring, blir tvungen att betala för a-kasseersättning tre gånger: först via den del av arbetsgivaravgifterna som finansierar subventionen av a-kassan, sen via den formella a-kasseavgiften och sen vi avgiften till tilläggsförsäkringen.

Men det relevanta här är inte hur många gånger det betalas, utan det relevanta är relationen av betalningarnas värde i förhållande till förmånernas värde. Och faktum är att eftersom finansieringen sker via arbetsgivaravgifter som till stor del betalas av arbetande som inte är berättigade till a-kassa så subventioneras ändå deras förmåner.

tisdag 15 oktober 2013

Reinfeldt: mer på det som inte lyckats

Alliansregeringen har under sina 7 år sänkt skatterna på arbete och ökat utgifterna på skolan och andra offentliga verksamheter. Något som dels finansierats via lägre utgifter på bidragssystemen och dels via försvagat budgetsaldo

Resultatet av satsningen på sänkt skatt har varit positivt med stigande sysselsättningsgrad medan de ökade utgifterna på skolan varit associerat med sämre resultat. Reinfeldts slutsats, nu när utrymmet att försvaga budgetsaldot är mer begränsat, är att fortsätta på den inslagna vägen när det gäller den satsning som misslyckats men inte med den som lyckats......

måndag 14 oktober 2013

Ekonomipristagare vs samma års ekonomipristagare

Så i år gick nobelpriset i ekonomi dels till Eugene Fama, en man mest känd för att hävda att finansmarknaderna är effektiva, och dels till Robert Shiller (samt någon relativt okänd ekonometriker vid namn Lars Peter Hansen) som gjort sig känd för att kritisera denna syn. Så Riksbankens budskap tycks vara att den ekonomiska sanningen både är att de är effektiva och att de inte är det....

lördag 12 oktober 2013

Miljöpartiet: höj skatterna för att finansiera "genuspedagoger"

Bra krönika idag av Paulina Neuding om Miljöpartiets vidriga förslag om att tvinga alla  förskolor att ha "genuspedagoger". "Genusvetenskap" är som Neuding påpekar något som riktiga forskare beskriver som "trams" och ”så dumt så man inte tror det är sant”  men inom Miljöpartiet, och tyvärr också de flesta andra partier, är det desto populärare varför man vill indoktrinera alla från tidig barndom i det.

Att anställa en massa "genuspedagoger" kostar naturligtvis för övrigt en hel del pengar, men det löser förstås Miljöpartiet med sina krav på stora skattehöjningar.

fredag 11 oktober 2013

S kan bilda ny minoritetsregering om de vill

Traditionellt sett när Socialdemokraterna bildat regering, mellan 1932-76, 1982-91 och 1994-2006 så har det alltid varit som minoritetsregering med (S) som enda parti, förutom under andra världskriget då alla partier utom VPK ingick i en nationell samlingsregering, samt den korta perioden 1968-70, då man hade egen majoritet.

Det har alltid varit, och är nog fortfarande, Socialdemokraternas förstahandsval om de får regeringsmakten. Det som gjort att många trott att det inte kommer hända igen är att ett av de partier som ingår i dess regeringsunderlag, Miljöpartiet, insisterat på att ingå i regeringen. Efter 2002 års val, då de borgerliga och Miljöpartiet tillsammans var större än Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tillsammans hotade man fälla Göran Perssons regering om man inte fick ministerposter och sa att man inte längre skulle finns sig i att enbart vara stödparti. Persson såg dock igenom deras bluff och sa nej till kravet och sa att om de inte gillade det så får de väl försöka bilda regering med de borgerliga. Samtal fördes också
mellan Miljöpartiet och de borgerliga om det, men de stora sakpolitiska skillnaderna förhindrade det, och Socialdemokraterna förblev ensamt regeringsparti.

Sedan dess har Miljöpartiet med ännu större bestämdhet krävt att få ingå vid en rödgrön valseger, något Mona Sahlin tog på så stort allvar att hon öppet gick med på kravet. Efter en revolt från partivänstern så togs sedan även Vänsterpartiet med, något som slutade med storförlust 2010.

Eftersom det slutade så dåligt för de rödgröna 2010 så kommer man inte samordna sig 2014 på motsvarande sätt, men Miljöpartiet fortsätter att kräva att få ingå i regeringen vid rödgrön valseger och nästan alla antar att det blir så.

Kanske blir det också så, men om de ville så skulle Socialdemokraterna kunna bilda minoritetsregering igen. Anledningen är att de borgerliga har sagt att om de rödgröna tillsammans blir större än alliansen då kommer de att lägga ned sina röster när Stefan Löfven väljs till statsminister. Som det ser ut kommer Vänsterpartiet också lägga ned sina röster till en S-ledd regering. Det innebär att enbart Miljöpartiet och Sverigedemokraterna kommer att rösta emot, och då det är mycket osannolikt att de tillsammans skulle få fler röster än Socialdemokraterna så skulle Socialdemokraterna återigen kunna ensamma bilda minoritetsregering.

tisdag 8 oktober 2013

Återvänd till utanförskapsbegreppet

Per Gudmundsson har delvis rätt när han pekar på hur ett fokus på den öppna arbetslösheten är missvisande och gynnar Socialdemokraterna. Socialdemokraterna höll under sin tid vid makten artificiellt ner den öppna arbetslösheten genom att sjukskriva och förtidspensionera arbetslösa i stor skala, och även om de inte vill tala om det, lär de agera på liknande sätt om olyckan skulle vara framme och det bli en rödgrön regering nästa år.

Problemet är att hans alternativa problemformulering om antalet sysselsatta lätt kan avfärdas som att enbart avspegla folkökning. Istället bör man fokusera på sysselsättningsgraden eller alternativt den totala andelen bidragsförsörjda bland personer yngre än 65. Och medan den öppna arbetslösheten är något högre än den var 2006 så har den totala andelen bidragsförsörjda fallit pga ett stort fall i andelen förtidspensionärer samtidigt som sysselsättningsgraden stigit.

Närhelst vänsterdebattörer talar om "högre arbetslöshet" bör borgerliga/liberala man fråga om de vill återgå till att försöka dölja den med förtidspensioneringar och därefter påpeka att det totala utanförskapet fallit.

Socialdemokraternas förkärlek till påtvingat umgänge

Socialdemokraterna har nu kommit ut med krav på:

-Obligatorisk gymnasieskola
-Att förskolan ska bli "allmän" ,obligatorisk många år.
- Och nu "obligatorisk mönstring".

Det är oklart vad det senaste innebär. Ska det bara bli så att man tvingas till några dagars granskning av psykologer och dylikt och sen får man göra vad man vill, eller är det tänkt att innebära ett återinförande av värnplikten, fast nu då även för kvinnor ?

Oavsett vilket tycks det som att det Socialdemokratiska partiet tycks se det som något av ett självändamål att maximera tiden av påtvingat umgänge, vilket är den "röda tråden" mellan dessa förslag, med allt vad det innebär i form av mobbning, konformism och allmänt kränkande av individuell frihet.

Illa som den nuvarande regeringen med Jan Björklund i spetsen är i dessa frågor så utmärker sig (S) som ännu mycket värre

fredag 4 oktober 2013

Inte lika lätt att upphäva skatteförändringar som att vara emot att de införs

Den Socialdemokratiska partiledningen, med Stefan Löfven och Magdalena Andersson i spetsen, möter på kritik från såväl många borgerliga politiker som det egna partiets vänsterflygel och Miljöpartiet och Vänsterpartiet för sitt dubbla besked att vara emot att jobbskatteavdraget införs men också emot att det rivs upp efter det att det införs.

Delvis är kritiken berättigad, särskilt då som partiet i sina utgiftsförslag utgår från att det inte införs, trots att vi redan vet att det kommer att införas. Om de då accepterar det innebär det att det saknas 12 miljarder för att finansiera deras utgiftsökningar. Vilka utgifter som då ska hållas nere vägrar S-ledningen att ange, men det borde de krävas besked på.

Och om är fel med ett jobbskatteavdrag, vilket de anser, då är det i grunden fel oavsett om det redan är infört eller ej.

Men rent politiskt är det på sätt och vis förståeligt. Det kritikerna bortser från är att folk i allmänhet upplever det som mycket värre att bli av med inkomster de vant sig vid än att aldrig haft inkomstnivån. Och när det blir september nästa år kommer de breda medelklassgrupperna att ha vant sig vid den inkomstförstärkningen. Att då gå till val på att ta bort den skulle kosta Socialdemokraterna betydligt fler väljare än om det aldrig införts och de helt enkelt sagt att de inte vill införa.

Motsvarande politiska logik gäller, fast omvänt, gäller för den grupp som ingen vill anklagas för att gynna: de rika. De borgerliga partierna var emot den så kallade värnskatten när den infördes 1995, och till och med dåvarande S-ledaren Ingvar Carlsson sa att den bara skulle vara tillfällig och avskaffas efter en mandatperiod (alltså 1999). Men när det väl gått en mandatperiod då kunde inte S-ledningen rättfärdiga för sin partivänster att låta den försvinna eftersom det skulle gynna de rika.

Och trots att det inte bara är så att de nuvarande regeringspartierna var emot den när den infördes utan det också är så att alla företrädare för den nuvarande regeringen (inklusive Anders Borg) sagt att den är skadlig för ekonomin, och därför nog med säkerhet aldrig infört den om den inte redan funnits, så har framför allt Anders Borg motsatt sig att den slopas, något han inför interna kritiker i partiet motiverade så här:

De av er som känner er trygga med att stå i en valstuga och säga att vi tycker att en bankdirektör behöver en skattelättnad på 40.000 kronor i månaden, men att vi också tror på sammanhållning och därför ska en sjuksköterska få 400 kronor i månaden. Om ni tycker att det fungerar, om ni kan se en sjuksköterska, en lärare, en polis, en brandman i ögonen och säga det, då ska vi ta bort värnskatten.
Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons till synes märkliga "femte jobbskatteavdraget är dåligt, men vi vill inte ta bort det" är i grunden samma som Anders Borgs "värnskatten är dålig, men vi vill inte ta bort det", med enda skillnaden att Löfven & Andersson utgår från en rädsla att låg- och medelinkomsttagare ska bli missnöjda över att de får det sämre medan Borg utgår från en rädsla att låg- och medelinkomsttagare ska bli missnöjda över att höginkomsttagare får det bättre.

torsdag 3 oktober 2013

Hur oppositionen skiljer sig från regeringen

Idag och igår har oppositionspartierna presenterat sina "skuggbudgetar". Nedan framgår hur mycket högre skatter de föreslår för nästa år (netto) jämfört med regeringen:

Vänsterpartiet 94 miljarder
Miljöpartiet 31 miljarder
Socialdemokraterna 28/16 miljarder
Sverigedemokraterna 10 miljarder

Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna förespråkar alla att vissa skatter ska vara lägre än regeringen föreslår men skattehöjningarna överstiger alltså med bred marginal skattesänkningarna, allra mest för Vänsterpartiet, minst för Sverigedemokraterna.

Socialdemokraternas enda skattesänkning är något som formellt inte betraktas som en skattesänkning, nämligen slopad andra sjuklönevecka  men som är det i praktiken då det är att betrakta som en skatt att tvinga arbetsgivare att betala sjuklön. Den är dock väldigt liten jämfört med de 30 miljarder i bruttohöjningar av skatter de föreslår. En av Vänsterpartiets "skattesänkningar" är något som endast formellt är en skattesänkning. sänkt skatt på förtidspension, föräldrapenning och sjukpenning något som med tanke på att de inkomsterna är bidrag dock snarare bör betraktas som en bidragshöjning.

Att jag skriver 28/16 miljarder för Socialdemokraterna beror på att de samtidigt säger att de är emot att ett femte jobbskatteavdrag införs men att de har redan nu säger att de inte tänker riva upp det.  28 miljarder är då om man räknar med att de säger nej till jobbskatteavdraget, 16 miljarder om man betänker att de samtidigt säger sig acceptera det