Det ska vi göra med respekt för den äganderätt liberaler i många partier och i det svenska näringslivet alltid försvarat. Vi ska fortsätta respektera ägarnas rätt att utse styrelse och ledningsgrupper. Vad vi däremot aldrig kan acceptera är en ordning där kön betyder mer än kompetens.Så långt verkar det bra, men problemet är att hon därefter kommer med förslag som helt motsäger dessa sunda principer.
Det första förslaget om att införa en lag om att företag ska "eftersträva jämställdhet" är i och för sig tillräckligt luddigt och floskelaktigt formulerad så att det knappast lär innebära någon nämnvärd frihetsinskränkning, men redan det innebär att hon frångår fokuset på kompetens och istället uttrycker en preferens för fokus på könsfördelning.
Det andra förslaget är betydligt värre då det innebär att
"i lagen införa en bestämmelse om att bolagsstämmorna i stora bolag ska sätta ett för företaget specifikt delmål om andelen kvinnor respektive män i bolagsstyrelsen och att styrelsen gör detsamma när det gäller ledningsgruppen. Vald nivå ska utifrån övrig lagstiftning, branschförhållanden och företagsspecifika förutsättningar utförligt motiveras. Bolagen ska senare förklara utfallen enligt principen om följ eller förklara."
Detta är i princip att betrakta som en form av kvotering, med bara något större möjlig flexibilitet än den form av kvotering som Norge infört. Här frångår inte bara den meritokratiska principen till förmån för den kvoteringsfeministiska, utan hon frångår även äganderätten.
Det tredje förslaget, om att skärpa "diskrimineringslagstiftningen" så att bolagen ska tvingas redovisa "vilka åtgärder man vidtagit för att få en jämn könsfördelning", verkar lite överflödig givet det andra förslaget då det alltså innebar att de tvingas uppnå jämn könsfördelning
Det ska naturligtvis medges att liberal respekt för äganderätt när det gäller utnämningar till styrelse och andra arbeten ibland inte leder till ett perfekt meritokratiskt utfall på grund av förekomsten av exempelvis nepotism och dåliga urvalsmetoder vid anställning i många privata företag. Men då det inte finns någon anledning att tro att staten skulle göra bättre urval (tvärtom finns det anledning att tro att det skulle bli sämre då statliga byråkrater känner företagen sämre och har mindre intresse av att företagen ska gå bra) så är respekt för äganderätten faktiskt den minst dåliga principen för att få ett så meritokratiskt utfall som möjligt
Och alla former av könskvotering, inklusive de Sabuni föreslår, lär leda till ett sämre utfall just eftersom att man där har ett annat kriterium än kompetens för urval. Det innebär både att äganderätten kränks och att kompetensen blir sämre, tvärtom vad Sabuni påstod. Vi får hoppas att detta därför bara var hennes personliga idéer och inte något regeringen har tänkt förslå.
