måndag 11 mars 2013

Tre saker om melodifestivalen

Det var tydligen final i Sveriges melodifestival i lördags. Eftersom jag inte brukar gilla de flesta låtar i såna här tävlingar, och eftersom de låtar jag trots allt gillar brukar gå dåligt så har jag inte sett det. Men jag har förstås inte kunnat undgå den omfattande nyhetsrapporteringen om den och kommer på tre observationer.

1) Varför sänder SVT det? Huvudargumentet för så kallad "public service" brukar ju vara att det behövs för att högkvalitativa program som inte skulle sändas på strikt kommersiell grund eftersom massorna inte förstår sitt eget bästa, ska kunna sändas.Exakt hur högkvalitativt det är kan man ha olika uppfattningar om, men att ett program som är så populärt skulle kunna sändas i en kommersiell kanal, som TV4, kan det knappast råda något tvivel om. Så varför går "licens"-pengar till detta?

2) Vissa är upprörda över att någon vid namn Robin vann, trots att någon som kallar sig Yohio fick fler röster, detta eftersom europeiska jurygrupper föredrog Robin med bred marginal. Huruvida det är rätt eller ej beror på vad syftet med uttagningen är. Om syftet är att få fram Sveriges mest populära artist, var det kanske fel, men inte ens det är säkert. De flesta röstade nämligen på andra artister än Yohio och Robin, och det går inte att veta vem de skulle ha föredragit av de två. Om syftet är att få fram Sveriges favoritartist så hade det nog därför varit lämpligt att ha en andra omgång där man enbart fick välja mellan Yohio och Robin.

Om syftet är att få fram den som kan göra bäst ifrån sig i den europeiska tävlingen, ja då är nog faktiskt utländska jurys bättre då de nog kan antas ha bättre koll på andra länders smak. Så nej, det var inte orättvist att Robin vann över Yohio.

3) Apropå näthatet så kan det återigen konstateras att det tycks vara accepterat av den extremt vänstervridna svenska journalistkåren så länge "rätt" personer blir utsatt. Tommy Körberg, som ledde "gubbbandet" Ravaillacz har konstaterat att de har fått utstå omfattande förakt för att de är gubbar, som om egenskapen att vara äldre eller äldre medelålders man skulle vara något negativt. Hade exempelvis Louis Hoffsten avfärdats som bimbo för att hon är yngre kvinna hade det med rätta setts som oacceptabelt, men som sagt dubbelmoralen är häpnadsväckande.

Det hela tar sig så absurda uttryck att den "respektabla" statsvetaren Jenny Madestam på Expressens ledarsida antyder att själva närvaron av gubbar på scen skulle vara ett skäl att stödja Gudrun Schymans ultrafeminister i Feministiskt Initiativ.

För övrigt är de nämnda tre artisternas/gruppens låtar de enda jag brytt mig om att se och höra på. Som jag anade var ingen av dem särskilt bra musikaliskt enligt mitt tycke, men Ravaillacz låt "en riktig jävla schlager" var åtminstone ganska komisk så om jag hade varit tvungen att välja hade jag nog valt den.