Omar Mustafa & stöd till "Palestina"

Som ni kanske har hört har Socialdemokraternas nye partistyrelseledamot Omar Mustafa hamnat i "blåsväder" för att han i egenskap av ordförande för Islamiska förbundet inbjudit personer med grovt antisemitiska och homofoba åsikter och för att Islamiska förbundet förespråkar laglig diskriminering av kvinnor.

Han hävdar själv att han inte delar de åsikter som personerna han inbjudit har, eller ens de åsikter om kvinnor som det förbund han är ordförande har. Att han förespråkat att svenska JAS-plan ska angripa Israel visar dock att han knappast står så långt från de inbjudna predikanternas antisemitism som han hävdar (Att det israeliska flygvapnet med drygt 400 F-15 och F-16  knappast skulle ha några större problem att skjuta ner de drygt 100 JAS-plan svenska flygvapnet har om de anföll är en annan sak) , Och hur trovärdigt är det att hävda att man inte delar sitt eget förbunds åsikter?

Det intressanta är dock att nu anser även alltså många socialdemokrater att en muslim ska bedömas efter samma måttstock som ickemuslimer. Normalt sett brukar de låtsas att enbart kristna eller "högerextrema" kan vara antisemitiska, homofoba eller kvinnoförtryckande och själva tanken på att det också finns muslimer med den typen av åsikter brukar avfärdas som "islamofobiskt". Att Mustafa nu granskas på motsvarande sätt som om han varit katolik eller Livets Ord-företrädare är välkommet.

Men nu när tabut kring att konstatera att det även finns muslimer med den typen av åsikter brutits, då borde även vänstern kunna omvärdera sin syn på "Palestina". Båda de två palestinska huvudgrupperna, Fatah och Hamas, står nämligen för antisemitism, homofobi och kvinnoförtryck minst lika allvarlig som de inbjudna personerna och det islamiska förbundets står för. Det finns en gradskillnad mellan de båda, då Hamas är mer extremt än Fatah, men även Fatah står för ståndpunkter och propaganda minst lika allvarligt som de som Mustafa hamnat i blåsväder för.

Och till skillnad från de inbjudna personerna har de faktiskt tillämpat dessa idéer i praktiken. De har båda avsiktligt mördat oskyldiga judar och homosexuella enbart på basis av att de är judar respektive homosexuella. Palestinska textböcker i skolorna innehåller ofta ännu värre antisemitism än den som Mustafas gäster uttryckt. Och själva tanken på att den palestinska myndigheten eller Hamasstyret i Gaza skulle tillåta samkönade äktenskap eller "pride"parader är för dem lika främmande som tanken på förbud mot homosexuellt umgänge är i dagens Sverige. Ett sådant förbud finns dock i de palestinaks områderna och homosexuella som ertappas blir torterade i fängelserna och "försvinner" sedan ofta.

Frågan är då, om vi kommer överrens om att antisemitism, homofobi och kvinnoförtryck är något vi bör ta avstånd från och som bör aktivt bekämpas av staten om det faktiskt omsätts i handling, hur kan man då försvara att vi bör stödja, både verbalt och finansiellt med våra skattepengar det faktiskt tillämpade antisemitism, homofobi och kvinnoförtryck?

Det går naturligtvis inte om man är logisk, men tyvärr lär inte deras oväntade ideologiska konsekvens när det gäller Omar Mustafa inte innebära att svenska vänstern, eller större delen av den svenska borgerligheten, omprövar sin syn på Fatah och Hamas genom att också bedöma dem efter våra normala moraliska måttstockar.