söndag 23 juni 2013

Hyresreglering mindre problem än byggreglering

Anna Dahlbergs ledare idag om den svenska bostadskrisen är mestadels bra. Hon pekar på hur dysfunktionell bostadsmarknaden är när vi samtidigt har ett problem med för lågt byggande och för hög skuldsättning, vilket i praktiken innebär att vi skuldsätter oss upp över öronen för att byta bostäder med varandra, en absurd situation. Detta hämmar tillväxten kraftigt av flera skäl, bland annat för att bristen på bostäder i storstadsområden ofta förhindrar rekryteringen av kvalificerad arbetskraft från utlandet eller glesbygden.

Hon har också rätt i att problemet bottnar i för mycket regleringar och en irrationell skattepolitik. Dock får hon inte det specifika i varken skatte- eller regleringsproblemen rätt. Hon har förstås rätt i att ränteavdragen borde slopas eller åtminstone begränsas men att höja den löpande fastighetsbeskattningen är i sig inte något positivt, såvida det inte används för att finansiera en sänkning/slopande av reavinstskatten på bostadsförsäljning. Beskattning av bostäder är något som allt annat lika hämmar nybyggnationen, så att enbart höja den löpande fastighetsskatten är inte en bra idé. Om man däremot använder intäkterna från att återinföra den fastighetsskatt som gällde före alliansen tog makten till att sänka/slopa reavinstskatten på försäljning av bostäder skulle man däremot åstadkomma ökad rörlighet på bostadsmarknaden (och därmed också arbetsmarknaden) utan att försämra incitamenten för nybyggnation.

Sen har hon fel när hon hävdar att regleringar av byggandet är ett mindre problem än regleringen av hyressättningen. Hade det enda regleringsproblemet relaterat till bostadssektorn varit det hade det inte haft en signifikant effekt på hur mycket som totalt byggs, eftersom då hade byggbolagen helt enkelt valt att enbart bygga nya bostadsrätter (eller ägda hem) i den grad som motsvarar vad som behövs. Annat än i marginell grad bidrar därför hyresregleringen inte till att sänka nivån på bostadsbyggandet, utan att minska andelen hyresrätter och öka andelen bostäder som helt eller delvis ägs av de boende.

En minskning av andelen hyresrätter genom regleringar är också ett problem av skäl som framgår här, vilket är varför marknadshyror borde införas. Men det är inte det som är orsaken till ett för lågt bostadsbyggande. Utan det bottnar i att det förekommer på tok för många regleringar som på olika sätt försenar, fördyrar och förhindrar byggande.

I den mån regeringens uttalade ambition att undanröja såna regleringar ska kritiseras handlar det inte om att man ska felaktigt bagatellisera hur stor effekt det har som Dahlberg gör, utan om att regeringen hittills enbart uttalat denna ambition i allmänna retoriska ordalag utan att ange några specifika regleringar som ska undanröjas. Bostadskrisens primära orsak är regeringens ovilja att faktiskt avreglera byggandet.