Feministisk intellektuell härdsmälta om våldtäktsdomar

Det hela har ett rätt så förutsägbart mönster. Varje gång det kommer en våldtäktsdom som feminister inte gillar (i princip alltid utan att läsa domarna och sätta sig in i detaljerna i målet ) så sätter de igång ett mediadrev och kräver en så kallad samtyckeslagstiftning (jag förklarade här varför en sådan lagstiftning är helt förkastlig).

Så nu också efter en dom där mannen frias trots att kvinnan flera gånger sa "nej" och "sluta". I senaste partiledardebatten så använder Miljöpartiets Åsa Romson det som argument för en samtyckeslagstiftning. Sällan har den intellektuella härdsmältan hos feminister i denna fråga tydliggjorts så klart som genom Romsons och vissa andra feministers koppling mellan denna dom och en samtyckeslagstiftning.

Då det sedan länge varit förbjudet med sex där man som i det här fallet säger nej och sluta (och uppenbarligen menar det) så borde det vara uppenbart att samtyckeskrav inte skulle ha gjort någon skillnad. Om det som i den här domen är så att kraven redan överträdits då skulle andra krav inte göra någon skillnad för jurister anser uppenbarligen att det finns situationer där de formella kraven inte gäller, och om det kan överträdas med dagens lagstiftning skulle det överträdas med samtyckeslagstiftning också.

Om man sedan faktiskt läser domen, som DN:s Hanne Kjöller gjort, då framgår vilka situationer det handlar om. Nämligen att kvinnan i det här fallet haft erfarenhet av så kallad dominanssex där det ingår i ett rollspel att det ska framstå som påtvingat och att mannen efter att hon vid andra tillfällen där det mer tydligt sagt nej slutat.

Man kan ha olika uppfattning om domen var rätt eller fel trots allt, men vad som är klart är att en samtyckeslagstiftning inte ändrat på någon för även då skulle samma princip om att preferensen för dominanssex gjort att det som sades och inte sades under vad som kunde tolkas som ett rollspel inte gällde.

Den enda lagstiftningsändring som kunnat ändra domen vore om man ändrade den centrala principen i västerländskt rättsväsende om att "hellre fria än fälla" då nämnvärd osäkerhet råder. Den fråga som bör ställas Miljöpartiet och andra feminister är om de vill ändra på denna centrala västerländska rättsprincip och hellre fälla än fria vid oklara fall, och därmed förstöra rättssamhället och döma väldigt många oskyldiga.