Vårdnadsbidrag förvärrar inte integrationsproblemen

Andreas Bergh menar här och här att vårdnadsbidrag försämrar invandrares arbetsmarknadsintegration. Argumentet är att de är överrepresenterade bland de som får det. 38% av de som får det är födda utomlands, att jämföra med utlandsföddas befolkningsandel på 15%

Det finns flera problem med denna syn.

För det första så bör det konstateras att till skillnad från exempelvis a-kassa, sjukpenning och socialbidrag/försörjningsstöd är det inte pengar man får för att göra ingenting. Man får det för att sköta om sina barn. Det kan därför ses som en form av vårdnadslön likt den som personalen på skattefinansierade dagis och förskolor får. Det kan därför ifrågasättas om det verkligen är att betrakta som mer av ett utanförskap än när barnen sköts på skattefinansierade dagis och förskolor.

Sen bör man tänka på att invandrarkvinnor, eller mer specifikt invandrarkvinnor som kommit hit via skattefinansierad asyl- och anhöriginvandring, med eller utan vårdnadsbidrag kommer att vara mycket starkt överrepresenterade bland de som blir beroende av olika former av bidrag. Om de inte kan få något arbete samtidigt som de fått barn så kommer det naturligtvis ligga dem mycket närmare att välja att söka vårdnadsbidrag än om de har arbete och därmed förlorar stora summor på att stanna hemma. Vårdnadsbidrag är för dem ett substitut för socialbidrag med andra ord.

Utlandsfödda må vara överrepresenterade när det gäller vårdnadsbidrag, men de är betydligt mindre överrepresenterade än när det gäller socialbidrag som till 60% går till utlandsfödda.

Mot den bakgrunden bör det knappast förvåna att sysselsättningsgraden bland invandrare är ännu lägre i Malmö och Göteborg, som saknar vårdnadsbidrag, än i Stockholm, som har vårdnadsbidrag.